Sine metu

Är inte riktigt hemma just nu pga. att jag drömmer mig bort till snötyngda skogar i fullmånens sken. Avundsjukan lyser med sin fullständiga klarhet och jag önskar att jag vore någon annanstans, i någon annan tid *suck*
Hade allting så klart över vad jag skulle skriva, så läser man ett mejl och allting suddas ut. Suckar djupt, ler och låtsas vara nöjd ändå :) Det ger iallafall sköna drömmar, både nattetid och dagtid. Är ju sån jag är, drömmer mig bort... Sitter just nu och drömmer mig bort mot en fjärran horisont och ett totalt lugn. Kan se det framför mig, höra det och nästan känna det. En höstdag, total tystnad så när som på bladen som rör sig sakta i vinden. En ljummen vind som drar med sig lukten av höst, långt borta från stadens larm, men ändå så nära. Bara få sitta och andas... Trots att det är djupaste vinter så kan jag tänka mig hösten... Hösten är trots allt den bästa tiden på året. Då allting ändrar färg och luften stiger, en tid för avkoppling och eftertanke.

Försöker flytta bort tankarna från det ett tag och fokusera på dagen istället *svårt*. Har varit produktiv idag, jag har konstaterat att jag nu tagit över befälet för begåvningsreserven och att jag är Puckoklubben. Jag har alltså lyckats schabbla till det, som vanligt. Skulle provsnöra skorna imorse och inser att jag skulle behövt en halvmeter till *grattis nr 1*. Följer med mamma in till stan då hon ska skjutsa brorsan till tåget. Åker därifrån in till smällkalla stan för att köpa nytt band. Kommer därifrån med åtta meter grönt sidenband, ett 100g garnnystan och en stickbeskrivning på en halsduk (jag kan inte sticka) *grattis nr 2*. Åker därifrån till Birsta för att "kolla" på byxor. Åker därifrån med en genialisk idé för hand/fotavtrycken från Jason, fyra par byxor, två tröjor, en gör det själv sats till ett armband och lite fattigare *grattis nr 3*. Kommer hem och börjar genast mickla med armbandet som visar sig innehålla makraméknutar *grattis nr 4*. Rotar fram en makramébok och sätter igång. Kommer in i det på två sekunder och kör på. Efter några centimeter upptäcker jag att jag ska göra varannan knut till höger och varannan vänster *grattis nr 5*. Repar upp allt och börjar om. Gör färdigt hela armbandet och provar det. Upptäcker att det är alldeles för stort *grattis nr 6*. Repar upp allting igen och börjar om. Gör färdigt hela och upptäcker att jag glömt en attrialj (?) *gratts nr 7* Repar upp en tredjedel och gör om. Provar det och inser att det sitter som ett smäck. Börjar trixa med att bränna knutar och försöker få på sista pärlan. Lyckas efter cirka 45 minuter. Börjar mäta för att kolla att det blir rätt längd. Upptäcker att jag hela tiden mätt det i tum  *jäkligt mycket grattis nr 8". Har alltså råkat göra en liten detalj i början 1" istället för 1 cm! *grattis nr 9* Och här sitter jag och funderar varför det blev så stort! *pucko, pucko, pucko* Så istället för att undra vart felet sitter i mitt huvud så gör jag om beskrivningen så den passar min fina uträkning i tum (utan att jag ens vet om det). Ge mig cementklumpen på en gång, ni vet att jag ändå kommer vinna den idag!
Jag slutar aldrig förvånas över mig själv, är det verkligen möjligt att vara så fruktansvärt förvirrad och dum? Om det är till någon tröst så kan jag utan problem göra makramévästar/skärp/armband/what ever you like, så länge du vill ha den i tum förstås ;p Åh ibland måste jag bara gapskratta åt mig själv och slå huvudet hårt i väggen *haha* Hur lyckas man??? Men jag tröstar mig med att det jag inte har i huvudet har jag uppenbarligen i fingrarna. Är tydligen jäkligt fingerfärdig och snabblärd iallafall. Lyckades som sagt göra om armbandet tre gånger under loppet av tre timmar, varav drygt 30 minuter gick åt till att äta. Jag har aldrig i mitt levande liv gjort en makraméknut förut, är förövrigt extremt kass på att göra knutar över huvudtaget. Jag klappar mig själv på axeln och skrattar lite väl sarkastiskt på samma gång.

Då det gäller mina klädinköp för dagen så är det utan tvekan det största jag någonsin har gjort! fyra par byxor!! Sjukt, var dessutom rea på alla utom ett par, hur ofta lyckas man med det? Var ju i och för sig samma typ av byxor på alla, fast i olika färger och modeller *hm, det där lät inte alls likt* Way to go, inte alls förvirrad idag, inte alls... Snötyngda träd... Äh orkar inte fördjupa mig i det. De som känner mig får se dem. Inte vad jag brukar ha direkt, men riktigt bekvämt! Tröjorna däremot de är jag i ett nötskal (är byxorna också, eftersom min stil har ändrats)... Fick tag i två stycken Saints & Mortals t-shirtar!!! me gusto! En med en Koi (en fisk alltså) på ryggen och den andra med vingar kind of... lite old school stil sådär... Jag haffade dem direkt och släppte de inte för en sekund! Hotade med att prova dem ute i affären också eftersom det var såna sega jäklar i provrummen. Hade halva affären med sig in och stod och diskuterade med sina flickvänner/kompisar... Man blir less... Mamma började (i lagomt hög ljudnivå) prata om att jag kanske skulle fråga om jag kunde få prova mina tröjor i samma provrum som killen som provade sin skjorta stod i. Jag skrattade och sa att jag annars kunde prova den där jag stod (mitt i affären på herravdelningen) för det fanns en spegel lite längre bort. Vi kastade till slut ut en tjej och jag tog hennes provrum *mohahaha* Har varit en skoj dag om än lite förvirrad, men det blir lätt så när två i vanliga fall väldigt förvirrade personer ska försöka göra något tillsammans. Vi gick fyra varv runt Birstacity, men visste ändå inte vart affärerna låg, eller på vilken våning vi var, eller vilket håll vi kom ifrån, eller vart bilen stod.

Dagens visdomsord: