Sine metu

Försöker göra som alla andra verkar göra och äter en munk och en choklad/vaniljkudde och hoppas att det skänker lite tröst. Verkar dock inte fungera något vidare så jag fortsätter nog med taktiken, vatten och tvättning :( Sitter alldeles ensam (om man bortser från mamma) och längtar efter min älskling. Tiden går så sakta och jag får panik. Tror hela tiden att det är lördag och att det bara råkar vara så att vi inte är i samma rum, men min älskling är inte här *suck*
Jag packar, sitter här, tvättar, städar och försöker sysselsätta mig så gott det går i väntan på fredag kväll, det är förhoppningsvis bara 56 timmar kvar, men det känns som flera månader. Hur blev det så? Jag saknar dig så mycket att det gör ont älskling @---}---
Jag tror jag har ett TIR-carnet just nu... Alltså tillstånd att passera ett land utan att tulla för vad jag har med mig. Det är med andra ord bara en tredjepartslandsförbindelse just nu jag befinner mig i. Någon plats mellan där jag kom ifrån och dit jag är på väg *saknar dig*

Har hunnit med alldeles för mycket idag, klev upp klockan åtta för jag kunde inte sova längre. Såg en och en halv film, men förstod ingenting för jag var inte "där". Stoppade in en maskin, torkade av skinnjackan, plockade ihop tvätten och stod och förstod ingenting.
Sen åkte jag in till stan för att byta piercingen och köpa en tröja. Han som fixade det åt mig konstaterade att jag har väldigt, väldigt bra läkekött, jag kunde inte göra annat än hålla med. Han försökte först bara att byta, men det gick inte, tog sig halvvägs igenom näsvingen, sen tog det stopp. Drog igenom ett plaströr istället och fick göra om det tre eller fyra gånger innan han lyckades få dit smycket. Hans första idé var att jag skulle stå framför spegeln så jag kunde se hur han gjort, jag svarade: "Då svimmar jag bara". Fick istället sitta ner, men innan det var klart så låg jag ner *ojoj* Han tittade på mig, frågade om jag höll på att svimma och jag lite frånvarande svarade då: "Ja, det snurrar lite lagomt". Då var det bara att lägga sig ner :)
Det är ju bra att ha bra läkekött, men det är ju smidigt om det finns gränser. Jag brukar jämt råka ut för att mina sår hinner läka innan de varat klart och därmed så har jag massa skit kvar i såret. Så jag går runt med stickor och stenar och grejer lite här och var på kroppen, fast de syns ju inte. Fick en sticka i fingret som hann läka ihop innan stickan hann komma ut, där blev det en infektion dock... första någonsin, men stickan var ju ganska stor i och för sig *hm*
Sa till killen som bytte att jag kommer in nästa gång jag ska byta också *hihi*
En tröja köpte jag på stan också. Den sista som fanns kvar! Jag är ju inte speciellt snabb av mig att köpa saker jag vill ha. Snittiden ligger väl på tre månader ungefär. Men till slut så... Oftast då grejerna inte finns kvar... Köpte tröjan iallafall, i svart, ville ha den i vinrött, men den var ju slut för länge sedan! *dumma mig*

Trött och grinig och vill inte vara med något mer. Tror jag ska se på några avsnitt Svinesund och hoppas att tiden går fort, fort, fort förbi!

Förresten! Jag är inte ensam om att vara förvirrad längre! Jag har lyckats dra med mig mamma i min förvirring :) Fick höra följande imorse:
Mamma: "Jag klev upp klockan sex för att ge katten tabletten, men jag hade inga glasögon så jag fick inte upp burken. Därför gick jag och la mig igen istället."
Jag svarade då: "Du kunde inte gått och hämtat glasögonen då?"
Mamma: "Ja, det hade ju varit ett alternativ..."
*haha* jag är så nöjd med mig själv som lyckas få med mig andra i mitt eget fall :D

Dagens visdomsord: