Sine metu

Vad är väl en liten oskyldig romans på jobbet? Det kan väl inte skada någon? Hörde senast förra veckan att man istället för att bråka på den part i relationen som har romansen så ska man istället bjuda in den andre (den hon/han har romansen med) till en liten middag. För man ska dela med sig...

Jag har gått och fått en helt oskyldig romans. Det var liksom inte meningen, det bara blev så. Skyller dock till viss del på Erling. Var ju trots allt han som "tuttade ihop" oss... Fast vi håller det osynligt, kan hända att vi låter lite mycket ibland, men inte så att kunderna hör eller ser något. Eller ser kanske de kan råka göra det någon gång emellanåt, men vad gör väl det? Man ska ju dela med sig ;) Dock är det inte någon sån där romans så vi går och är "romantiska" lite nu och då hela tiden, utan det sker en gång om dagen, jämt på samma ställe. Varför bryta ett vinnande koncept liksom :p
Fast jag vet inte jag... Det känns lite som ett hat/kärleksförhållande mellan oss... Vi bråkar mest, iallafall känns det så. Jag tycker jag höjer rösten hela tiden och bara klagar och håller på, men jag kanske har fel. Det är ju så med kärlek, den är ju inte alltid som man tror att den är. Överlag skulle jag nog ändå vilja säga att vår lilla romans är ganska mysig, jag blir ganska smutsig och det gör ju lite ont ibland, men vad gör väl det? Så vill andra vara med ibland också... Men där drar jag gränsen... One is enough liksom... Hur skulle det se ut om det var en ny varje dag? Det fungerar ju inte, man vill ju lära känna en bra istället. Så känner jag iallafall. Lära sig alla små saker som får det att fungera, eller inte fungera...
Som idag... Då fungerade det inte alls, vi hade ett stort gräl och jag beslutade att gå därifrån istället. Tror det var ett bra val av mig, som det känns just nu. Kan ordna upp det imorgon eller på måndag.

Fast allt måste ju ta slut, så även kärleken på jobbet. Så vem vet, på måndag kanske han inte finns kvar längre. Det kan man aldrig vara säker på. Han har ju trots allt stått där ganska länge. I sitt hörn och bara väntat på att rätt tillfälle ska dyka upp. Kärleken har ju många sidor och kan komma i många former. Min kärlek på jobbet heter Sleep Compact Pocket 180x200 cm och väger ungefär 50 kg skulle jag säga. Det är förstås en säng jag pratar om, eller för att vara korrekt; en bäddmadrass. Egentligen är de två, men det är bara den ene av dem som ger mig problem vareviga dag... Har blivit kung över sängarna och då innebär det att man även måste kramas med de som egentligen inte vill ha en kram. I det här fallet SCP... Han är stor, tung och tycker om att lägga sig dubbelvikt, gärna över mig... Har funderat några gånger hur det skulle kännas att dö mellan en madrass, är ju liksom inte det vanligaste sättet som folk går hädan på. Men i mitt fall så känns det som att det inte skulle vara en total omöjlighet... Längst in på lagret kan ingen höra dig skrika...
Jag fortsätter mina dagar med att stapla sängar, flytta madrasser och kramas med min nya romans och hoppas att min smygnorsk inte blir allt för svartsjuk på SCP. Det skulle inte kännas riktigt okej att behöva komma en dag och säga: "Nej tyvärr, någon annan får ta sängarna, mina kjærste blir svartsjuk."

Dagens visdomsord: