2010-03-06
15:16:36
Nöjd och glad
Goooood morgon, god morgon, god morgon som NileCity skulle uttryckt det... Eller iallafall han i NileCity, han i ottan, kommer inte på vad han heter... I coh för sig är ju klockan närmare 3 men är ju morgon fram tills att något annat händer :) Sov som en nedklubbad ängel inatt, så djupt och gott och åh ville aldrig vakna, täcket var fluffigt, kudden var perfekt och kramarkudden gjorde sitt jobb, även om den var långt ifrån vad man kunde önskat sig, men ändå.
Satt vid frukostbordet och funderade på vad jag, kanske, skulle orka göra idag. Funderade på skidåkning eftersom vädret är i det närmaste fantastiskt. Sen kom jag på att jag inte köpt något vax än och eftersom det är en -3 grader så skulle jag verkligen behövt det lila, så en sak struken från listan. Kom på att man kanske skulle ta sig en långpromenad, men mitt färdsällskap är halvvägs till New York vid det här laget. Då var inte det något skoj längre heller, ut och springa? Alldeles för moddigt. Så vad lämnar det oss med då? Sitta och filosofera eller kanske göra en vrålstädning i flyttlådorna. Lät dock väldigt ansträngande så får nog bli filosofieringen (hm undrar om jag just uppfann ett ord).
Det är fruktansvärt frustrerande med dagar då man känner att huvudet orkar göra saker, men kroppen vägrar. Skulle väldigt gärna vilja träna idag, men kroppen är helt borta. Enda chansen för mig att komma ut idag är om någon drar mig i hälsenorna före. Fast jag tillåter mig själv att vila idag, eftersom veckan varit allt annat än lugn. Vet ju hur måndagen kommer bli så jag måste nog samla lite styrka tills dess. Först körskolan 8-17.30 sen äta lite fort, gå till Nacksta (ett par, tre kilometer) för träningen. Träna i två timmar, gå tillbaka till stan igen och ta bussen hem. Gå hem från Kvissle (vad är det? 2 km?). Hemma vid tio med andra ord...14,5 timme... mmm vilken underbar dag det kommer bli! Sen samma visa på onsdag, men vad gör man inte för träningen? Man strippar för träningsgänget, går massa, stressar som en gnu och försöker få hjärnan att samarbeta bara för två små ynkliga timmars träning :) *Wünderbart*
Kan man spara ihop sin träningstid och ta ut allt vid samma tillfälle? Skulle vara rysligt smidigt, för vem orkar/hinner träna varje dag? Just nu känner jag mig mest bara som en plufslig bumbibjörn som måste ta en dubbeldos av bumbibärssaften för att den ska verka. Fast det är ju trevligt det också, handlar ju bara om några veckor så det är väl bara att köra hårt. Bara några veckor... :D *Ler som den ondskefulla katten i den onda varianten av Alice i Underlandet*
Jag gillar mig själv ibland, när jag lyckas med något, även om jag inte kan ta åt mig äran för det. Men det bjuder jag på ;) Delad glädje är dubbel glädje!
Satt och funderade imorse på nattens, eller morgonens diskussion (när övergår natt till morgon?). Det där om blyghet eller brist på mod om man hellre vill säga det så. Jag kom fram till att jag är övermodig i vissa situationer, men så ibland blir jag som en mussla, trots att situationen nästan är densamma. Vad är det som gör det? Som nu när jag började YKB:n i onsdags, då sa jag till mig själv att jag skulle vara social (brukar annars gömma mig i ett hörn) och det fungerade! Jag pratar och gör bort mig och ja, lyckas med allt som jag brukar lyckas med (bland vänner). Allt detta efter tre dagar, var lite kärvt den första dagen, men det släppte något under dag två. Nu beter jag mig runt dem som jag gör runt andra som jag känt i flera år. Satt och drog "opassande" skämt med William under körningen i torsdags, väldigt olikt mig! Beror det på hur man blir bemött? De mer eller mindre tvingade in mig i sällskapet, fast då brukar jag få panik och svara "ja" eller "nej" på alla frågor. Samma med Bujinkanen då jag började med den. Bara kastade mig in huvudstupa utan att ens fundera. Tog tills nu i princip innan jag började prata med de övriga, men Christer (tränaren) tydde jag mig till direkt. Så det blev ju något mellanting där. Sen hamnar jag på en fest bland massa okända människor, då sätter jag mig i ett hörn och rör mig inte ur fläcken. Inte ens för att gå på toa *haha* En fest borde väl teoretiskt sett vara en "tryggare" plats än ett träningspass? Menar på fest är folk glada, öppna, fulla och allt. Träningenspasset består bara av diciplin, trängd tystnad, stor risk att göra fel, närkontakt och tillrättavisanden. Kanske egentligen sitter i vad man gör och inte vilka människorna är. Är det en plats man trivs på, eller vet man kommer trivas på, så spelar det kanske ingen roll vilka som är där, man slappnar ändå av och blir sitt hopplösa jag oavsett vad.
Dagens visdomsord:
Satt vid frukostbordet och funderade på vad jag, kanske, skulle orka göra idag. Funderade på skidåkning eftersom vädret är i det närmaste fantastiskt. Sen kom jag på att jag inte köpt något vax än och eftersom det är en -3 grader så skulle jag verkligen behövt det lila, så en sak struken från listan. Kom på att man kanske skulle ta sig en långpromenad, men mitt färdsällskap är halvvägs till New York vid det här laget. Då var inte det något skoj längre heller, ut och springa? Alldeles för moddigt. Så vad lämnar det oss med då? Sitta och filosofera eller kanske göra en vrålstädning i flyttlådorna. Lät dock väldigt ansträngande så får nog bli filosofieringen (hm undrar om jag just uppfann ett ord).
Det är fruktansvärt frustrerande med dagar då man känner att huvudet orkar göra saker, men kroppen vägrar. Skulle väldigt gärna vilja träna idag, men kroppen är helt borta. Enda chansen för mig att komma ut idag är om någon drar mig i hälsenorna före. Fast jag tillåter mig själv att vila idag, eftersom veckan varit allt annat än lugn. Vet ju hur måndagen kommer bli så jag måste nog samla lite styrka tills dess. Först körskolan 8-17.30 sen äta lite fort, gå till Nacksta (ett par, tre kilometer) för träningen. Träna i två timmar, gå tillbaka till stan igen och ta bussen hem. Gå hem från Kvissle (vad är det? 2 km?). Hemma vid tio med andra ord...14,5 timme... mmm vilken underbar dag det kommer bli! Sen samma visa på onsdag, men vad gör man inte för träningen? Man strippar för träningsgänget, går massa, stressar som en gnu och försöker få hjärnan att samarbeta bara för två små ynkliga timmars träning :) *Wünderbart*
Kan man spara ihop sin träningstid och ta ut allt vid samma tillfälle? Skulle vara rysligt smidigt, för vem orkar/hinner träna varje dag? Just nu känner jag mig mest bara som en plufslig bumbibjörn som måste ta en dubbeldos av bumbibärssaften för att den ska verka. Fast det är ju trevligt det också, handlar ju bara om några veckor så det är väl bara att köra hårt. Bara några veckor... :D *Ler som den ondskefulla katten i den onda varianten av Alice i Underlandet*
Jag gillar mig själv ibland, när jag lyckas med något, även om jag inte kan ta åt mig äran för det. Men det bjuder jag på ;) Delad glädje är dubbel glädje!
Satt och funderade imorse på nattens, eller morgonens diskussion (när övergår natt till morgon?). Det där om blyghet eller brist på mod om man hellre vill säga det så. Jag kom fram till att jag är övermodig i vissa situationer, men så ibland blir jag som en mussla, trots att situationen nästan är densamma. Vad är det som gör det? Som nu när jag började YKB:n i onsdags, då sa jag till mig själv att jag skulle vara social (brukar annars gömma mig i ett hörn) och det fungerade! Jag pratar och gör bort mig och ja, lyckas med allt som jag brukar lyckas med (bland vänner). Allt detta efter tre dagar, var lite kärvt den första dagen, men det släppte något under dag två. Nu beter jag mig runt dem som jag gör runt andra som jag känt i flera år. Satt och drog "opassande" skämt med William under körningen i torsdags, väldigt olikt mig! Beror det på hur man blir bemött? De mer eller mindre tvingade in mig i sällskapet, fast då brukar jag få panik och svara "ja" eller "nej" på alla frågor. Samma med Bujinkanen då jag började med den. Bara kastade mig in huvudstupa utan att ens fundera. Tog tills nu i princip innan jag började prata med de övriga, men Christer (tränaren) tydde jag mig till direkt. Så det blev ju något mellanting där. Sen hamnar jag på en fest bland massa okända människor, då sätter jag mig i ett hörn och rör mig inte ur fläcken. Inte ens för att gå på toa *haha* En fest borde väl teoretiskt sett vara en "tryggare" plats än ett träningspass? Menar på fest är folk glada, öppna, fulla och allt. Träningenspasset består bara av diciplin, trängd tystnad, stor risk att göra fel, närkontakt och tillrättavisanden. Kanske egentligen sitter i vad man gör och inte vilka människorna är. Är det en plats man trivs på, eller vet man kommer trivas på, så spelar det kanske ingen roll vilka som är där, man slappnar ändå av och blir sitt hopplösa jag oavsett vad.
Dagens visdomsord:
The sweet is never sweet without the sour
Kommentarer:
#2:
Challe
Jag vet! Jag hittar inte någon som helst logik i det, men ändå så fungerar jag bättre på platser där jag förväntas prestera, på fester vill jag bara gå hem. Vill du följa med mig? ;)
#3:
Lingon
Gör jag mer än gärna. då kan vi ha ett eget kalas för två medans dom andra tror att dom har kul.
puss älskling ~~~~~~<3
#4:
Challe
Den idén tycker jag om! Vilken fest ska vi börja på?
Kram Älskling @---}---
Kommentera inlägget här:
Knäppt de där om hur man fungerar på fest/träning. Tror vi är ganska lika där, är ju helt sjukt hor man kan känna sig stirrig och pressad så man är på ett pasty och hur lugn man är på en träning. På träning förväntas man ju att prestera medans på ett party ska man bara ha kul.
Knäppt