Sine metu

Blir inget långt inlägg fyllt av långa utvärderingar av vad jag tänkt på inatt, eftersom jag gjorde min egen historia. Kom fram till att jag inte tycker om då saker inte sker på mitt sätt på en gång, så därför hittar jag på själv :) Mycket bättre måste jag säga. Vad jag skapade för fin liten illusion är min lilla hemlighet *sagt med en viss onkyterhet*  Ingen som vet någon bra kurs i tålamod? Jag har verkligen inget som helst tålamod när det gäller vissa saker. Allting ska ske på en gång då jag bestämt att det ska ske. Hopplösa människa! Jag går runt med min idogt gnagande känsla och stör mig på mig själv och alla andra. Får väl se hur det går. Händer det inget idag så lägger jag ner allting. I get the picture så att säga. Inte jag som förlorar på det så mig kvittar det ju, eller nåt... *stryper mig själv sakta med modemsladden*

Nya tag på fredag isåfall, har hittat muchas passande kläder! Syrrans gamla kläder från 1995 kom jag fram till efter en lätt huvudräkning att 13+82=95 muschas muschas smart! Behöver bara hitta ett par skor. Vad hade folk för skor på fötterna på den tiden? Pumps? Fick svaret basketskor, men jag äger inga basketskor... Kanske kan rota fram ett par. Hm, dagens uppgift nummer två: Rota efter skor.
Hoppas man kan vinna ett pris för bäst klädda. Isåfall kan jag ta priset redan nu! Vem kan slå mig liksom? En kjol utan karusha och en hemmasydd tröja. Sååååå perfekt!

Blev lite sugen på distans känner jag. Kanske ska köra en sväng, men det regnar fortfarande och jag är förkyld. Så springa i regnet är ingen bra idé, förstår till och med jag. Blir istället bara bujinkan ikväll hoppas jag på. Har inte fått något meddelande än, om träningen alltså. Något annat meddelande har jag inte heller fått, men det är förståligt. *me so pucko traaalalalala*
Åh behöver slå på någon. Hoppas det blir fritt slagsmål ikväll *haha* För det är ju verkligen en del av filosofin!

Dagens visdomsord:

Da mi basia mille, diende centum, dien mille altera,

Dien decunda centum, diende usque altera mille,

Diende centum...

Roat mig med att se två filmer idag iallafall och spelat backgammon mot mig själv. Jag vann... Var tvungen att inviga spelet, är en skön känsla att spela med ett riktigt bg spel. Inte på nätet eller nån fjantig plastvariant.

Hatar min kropp just nu, den är i total obalans med sig själv, och har en tajming som skulle kunna få en snigel att gråta. Vilken skum film jag ser på. Wanted tror jag den hette, killen är vänsterhänt iallafall! Alltid något, han i filmen alltså... Som just hoppade ut genom ett fönster och sköt alla han såg... Jag måste börja träna mer så jag får ordning på kroppen, då blir det mycket bättre. Träna mycket och äta lite, that's the secret of a good balanced body!

Hm, irriterar mig på mig själv idag känner jag. Tänk att man aldrig kan få vara nöjd, jämt ska man ha något att klaga på. Irriterande! På tal om ingenting så såg jag en kille igår som jag även såg för några veckor sedan och spanade in lite smått då. Igår var han inte alls lika snygg! Det är bra *duktig Charlott* börjar äntligen lära mig att thinka outside the box dårå... Jag blir riktigt nöjd över mig själv *klappar mig själv på axeln* Kanske kan bli folk av mig också, behöver bara en väckarklocka, haha väckarklocka... Eller kanske en hackspett :) *haha*

Jag är rädd för att jag börjar komma på vart jag står nu... hms... j*klar säger jag då... Det är konstigt hur det kan bli, jag är smartare än vad jag tror dessutom. Har aldrig någon aning om hur sanna mina uttryck är då jag kommer på dem, men sen då tänds lampan!
Jag tror inte det är vidare bra det som rör sig i mitt huvud just nu, det känns ju bra, men jag tror inte att det är det. Kommer inte sluta på rätt sätt har jag en känsla av. Åh, jag måste jobba på mitt tålamod, det är totalt obefintligt! Kommer jag på något så ska det ske på sekunden och gör det inte det så är det inget kul. Jobbiga människa! Baka!!

Har precis kommit hem, men den här gången en planerad hemkomst vid den här tiden. Sov bättre inatt än vad jag gjort de senaste 8-9 månaderna... Skönt att få sova för en gångs skull.
Var inflyttningsfest/födelsedagsfest hos Annkan igår. Tack för alla presenter!! Det blev ganska lyckat måste jag säga, om man bortser från att det bara var massa ekonomer där ;)
Drog till Oscars senare, var sååååå lång kö överallt. Med tanke på min sömn de senaste dagarna så somnade jag en stund därinne *hehe* Men jag tror inte att någon märkte det, eller hoppas att inte någon gjorde det. Vi blev inte kvar där så länge för jag var så sjukt hungrig! Så jag och Hanna gick till MAX istället. Eftersom man vet hur en slipsten ska dras så var det inte så svårt att övertala en viss herre om att gå hem så jag kunde komma in :) Han var hemma på några minuter, där sitter det inte fast inte! Det blev en "tidig" kväll iallafall och somnade som en stock. Gud så skönt jag sov! Hur ska man lösa det problemet? Det är en annan fråga. En större fråga är dock hur det egentligen ligger till. Jag tycker om att ha alla kort på bordet. Måste se till att få det, annars vet man ju inte hur det är. Men jag hade trevligt igår, vi pratade massor om allt och ingenting. Skönt att kunna driva hej vilt med någon som fattar. Ironin är ju inte direkt på en human nivå. Sen har jag inget annat att klaga på heller, mycket min stil över honom även om vi uppenbarligen har vitt skilda levnadssätt. Fast på något sätt samma ändå, om man bortser från drickandet, dansandet osv :) Fast så länge man har kul så är det ju lugnt! Måste dock göra en liten undersökning om vart det barkar, vill ju liksom inte gå med fel inställning. Har lite tudelade inställningar just nu om hur det ligger till, ena sekunden känns det så och nästa så. Men jag är öppen för allt :)

I fredags så var vi på Aveny också ju. Jag och syster och hennes gäng. Det var inte så pjåkigt sällskapsmässigt iallafall. Fast jag insåg ganska snabbt att det bästa/sämsta jag kunde göra var ju att gå och se Amon Amarth det första jag gjorde. Finns nog inte så många i samma skala nu... Fredagens framföranden var helt ok, det andra. Det första var mest hårdrockswannabees. Me don't like! Jag skrattade mest lite rått åt dem *hehe* Men som sagt sällskapet var det inget fel på. Ser fram emot fredag, tror dock jag blir ensam. Känns som att det lutar åt det. Men jag väntar tills jag vet säkert, ska fråga någon dag framöver. Men vad tar man för kläder? Det är mitt största problem!

Hm, en ny känsla i kroppen. Den här har jag inte haft förut, trots alla olika relationstyper man haft. Jag är nyfiken på vart det leder. Det kan leda åt vilket håll som helst känner jag. Känner mig helt öppen, fast inte på det sättet att jag skulle gå med på att förlora honom. Någon typ av relation vill jag ha. Hm nu blev det jobbigt här... Måste ta och analysera lite känner jag. Jag måste helt enkelt ställa frågan rakt upp och ner. Ångrar att jag inte gjorde det imorse. Dumma mig! Men synden straffar vissa på en gång.

Jag tycker inte om att inte vara hundra procent säker på saker och ting, speciellt inte när jag själv inte vet vad jag känner. Men det känns bra. Vad betyder det? Jag känner mig avslappnad och lugn, men samtidigt så gnager det lite i mig om vart han står. Läste lite för mycket mellan raderna igår tror jag. Han är ju klockren, precis som mig på många sätt och vis. Men ändå är det något (jag vet vad det är) som gör att jag känner mig lite frågande. Och han känns inte som en 87:a! Det är ju ett klart plus!
Måste analysera och träffa honom mer för att kunna utläsa vad som händer.

Dagens visdomsord:

Reviderad version...
Är något så jävulususkt trött idag. Har bokstavligen sovit en timme inatt/morse hehe Men det var värt det! Utan tvekan helt klart värt det! Favorit i repris nån dag???
Var till Malin igår och såg mammas Pojkar, därefter blev det Aveny och dans till några som inte var Zlips... Eftersom jag insåg att det förmodligen är svårare att dansa än att lära sig en kombination rätt så satte jag och Lina oss vid ett bord. Det kom några killar och satte sig bredvid oss och det ena ledde till det andra och det slutade med att vi pratade massor... The rest is all in you're imagination ;)
Kom hem klockan sex imorse kan jag avslöja. Men vi hade kul! *glöm inte suspen på jobbet* hehehehe Jag var tvungen, förlåt....
Får se vart det här bär åt, men allt som kommer upp ska komma ner! Jag väntar med spänning, som jag alltid gör. Blir inflyttningsfest/födelsedagsfest hos Annkan imorgon, därefter krogen. Så kanske möts vi i dimman som två förvirrade höns på Autobahn.
Var och klippte mig idag också. Blev ganska hyfsat om jag får säga det själv, kanske inte lika bra som när hon i Örebro gjorde det, men man kan inte få allt här i världen. Köpte massa annat jox också, nåt shampo, powder up, inpackning och så en toning... Nån mahogny med röda skiftningar. Ja får välan se vad det blir av det. Det ska göras imorgon efter löppasset iallafall. Befarar att det blir ett nytt sånt där mördarpass med syrran, hej och hå jag som har ont i ljumsken och smalbenet. Men man ska härdas!
Senare ikväll bär det iväg till Aveny igen.. Men denna gång för lite hederlig dödsmetall :) Det ska bli trevligt, håller mina förväntningar låga dock, allt för att inte bli besviken.

Lina lyssnade äntligen på mig och se hur det gick! Jag sitter uppe hela natten och oroar mig och hon sover gott! Finns det ingen rättvisa här i världen? Fast det var bra att hon lyssnade på mig, Ödet är en bra uppfinning av Tomten där uppe måste jag säga. Är det något han gjort rätt så är det Ödet... Helt klart!

Fantastiskt hur trött jag är! Jag kommer somna stående snart tror jag. Men det är bara några timmar till, sen får man sova! Och imorgon måste man vara utvilad för då tusan, då blir det skoj!!! Annkan den stackars som inte har någon som helst aning om vad som hänt hahahaha. Jag lider verkligen med dig! *mohaha*

Dagens visdomsord:

Kan inte bestämma mig vad jag ska göra idag, snart har hela dagen gått och jag sitter fortfarande här och funderar över vad jag ska göra. Ska jag orka åka in till stan och sitta och skratta åt mig själv på körskolan och köra ner mina fina resultat i botten? Ska jag orka peta mig i ögonen och knyta skorna och köra distans? Ska jag orka göra något annat? Eller ska jag skita i allt och vänta på att klockan blir sju?
Hörde något hot från Hanna om att gå på styrdans... Jag lovade att gå i en slips eftersom det var Zlips som spelade :) Jag har två vänster händer (fötterna har redan tagit semester) så jag dansar lika bra som en skadeskjuten morot. Men jag är öppen för allt så det är väl klart jag hänger på. Kan ju ta med mig en krycka så slipper jag behöva säga nej *hehe*
Är uttråkad och smått ofokuserad. Sitter och skrattar åt mina egna skämt och nyheterna, som egentligen inte alls är roligt.
Glöm dans till Zlipsarna! Jag kör på Club Deströyer istället! Mycket roligare!!! Pratade just med syrran som frågade om jag skulle med. Så det är väl klart man hänger på! Jag är på allt, alltid :) Fast det är imorgon. Så det blir bara mamsingens pojkvaskrar ikväll tror jag... Kostade ju hundra peningar att gå på dansen så neeeeeeeeeeeeeeeeeej.
I och för sig var minimi åldern 23 år, så det betyder att man slipper småfolk. Fast då är det istället gammfolk istället... Problem åt alla håll...
Jag säger så här jag: Baka ni suru!

Den här dagen har ju börjat allt annat än lyckad. Jag klev upp kvart över sju eftersom jag skulle skjutsa mamma till MR CAP eftersom hon skulle hämta bilen. Sen skulle hon till Näsåker och jag skulle hem. Medan jag väntar på att hon ska bli klar så vi kan åka läser jag följande i tidningen: "Knarkpåverkad ryttare greps". Jag läste texten och kunde inte hitta någonting alls om någon häst, vilket visade sig stämma ganska bra eftersom texten egentligen löd: "Knarkpåverkad snattare greps". Jag kanske borde gå en kurs, i nånting... vad som helst...
Hur som haver så åkte vi iväg. Hämtade bilen, färgen visade sig dock vara helt fel som vi köpt på Berners. Fler än jag som är förvirrad tydligen. Gubben på Berners tog registreringsnumret på bilen och beställde färgen. Jag såg dock att det var fel nuffror som han skrev ner, men tänkte inte så mycket på det. Inte förrän idag då vi insåg att färgen är Blåmetallic, bilen är Gråmetallic... Una problema pequeña så att säga. Men Mr CAParen löste det ändå, genom att ta lite färg som han hade.
Halvvägs hem insåg jag att jag inte hade någon nyckel till huset. Hm, panikringde mamma som tack och lov var på ICA Maxi och köpte äpplen. Var bara att vända och åka till Birsta för att hämta nyckeln. Sen hem igen. Så nu har jag kommit hem och sitter och surplar på mitt te och har ångest. Känner inte för att träna, men borde träna eftersom jag inte hinner imorgon förmodligen. Helt fullbokad. Samtidigt så känner jag att det kanske inte är hela världen om jag inte tränar eftersom mitt smalbenet har blivit svullet av någon anledning. Fast kommer en undanflykt så kommer det fler... Svårt det här.
Läste en grej till förresten som var ungefär lika fel som ryttaren. Det var en EU-flagga och under läste jag: E-ländet. Jättekul tyckte jag! Skrattade gott i flera minuter. Sen läste jag det en gång till och insåg att det stod E-länet. Det var inte alls lika kul längre. Så därför skrattade jag åt mig själv istället :) Självironi är underhållande, likaså skadeglädje oavsett om den är riktad mot sig själv eller mot någon annan.
Jag borde kanske stanna hemma idag och låta bli att åka till körskolan, det känns som att jag inte kommer ha många rätt med tanke på mina lässvårigheter idag.

Men träningen då. Ska jag träna eller inte träna, det är frågan! Körde löpning, styrka och bujinkan igår. Dessutom ett väldigt tungt bujinkanpass. Var alldeles svettig, gud så konstigt! Vi tränade slag och sparkar. Enda problemet var bara att vi hade två små mitsar och en stor. Gissa vem som fick den stora då det var slag och de små då det var sparkar? Jag, såklart... Så först så slog jag mig själv i huvudet fem gånger eftersom mitsen var för stor då vi tränade slag. Sen så fick jag mitsen i bröstet då vi körde sparkar eftersom mitsen var för liten. Jag sa det att nästa gång tar jag nog bröstskyddet... Hittade ett blåmärke på nedersta revbenet efter att mitsen gått in gång efter gång efter gång. Synd om mig, verkligen jättesynd om mig *haha*
Fast det var ju igår, igår är inte idag. Så det betyder att det jag tränade igår gills inte idag. Vilket betyder att det är lika bra att jag petar mig själv i ögonen och knyter skorna... Vill int! Vilka problem man kan ha!

Tv:n funkar inte heller, har varit en sån där parabolsnubbe här, men han konstaterade att det var för mycket träd ivägen så han gav upp och åkte. Pappa sågade ner alla träden, men det händer fortfarande ingenting. Har fortfarande bara SVT 1, SVT 2, SVT 24 och den där barnkanalen/kunskapskanalen. Jippie! Man vet att man har problem då man sitter och ser på barnkanalen en måndag och tycker att ett program om islandshästar är bra. Jag fick iallafall se Nip/Tuck igår, så det är ju tur det. Bra att alla program som man inte kan missa går på ettan eller tvåan. Annars skulle det vara jobbigt! Och det är ju tur att man betalar sin tvlicens!
Upptäckte dock imorse att när man kommer till tvtablån i tidningen nu för tiden så kollar man inte längre vad som går på tv utan man kollar vilka radioprogram som sänds. Är ju liksom liten idé att se att det visas nån film man vill se, då man ändå inte kan se den. Då är det bättre att låta bli att kolla så slipper man få ångest.
Tillbaka till medeltiden (jag vet de inte hade tv på den tiden) är vi i det här huset och har varit konstant sedan två veckor tillbaka. Innan dess var det ju bara lite då och då ungefär 10 gånger om dagen :)

Dagens visdomsord:

Jag höll på att skriva ett inlägg inatt (eftersom jag ändå inte kunde sova), men de höll på att uppdatera allting så det gick inte att publicera. Vilket jag inte fattade utan försökte om och om igen *hedersmedlem i Puckoklubben*
Så då började jag fundera i stället och det är aldrig bra. Skrev ett inlägg som visade sig bli längre än en bortskämd snorunges julklappslista. Jag börjar om på nytt istället.
Behöver hjälp av er träningsnarkomaner med övningar för triceps, biceps och nedre magmusklerna eller djupa magmusklerna eller vad i *pip* de heter. Och allting ska gå att utöva utan hantlar eller vikter eftersom jag inte längre äger några. Eftersom jag är som jag är så tar ju inte allting som det ska heller så tänk på det. Triceps tex. fungerar inte att göra som alla andra gör för mina armbågar är för överrörliga och all vikt läggs över på underarmen. Me so good! Så kom igen, hjälp ett pucko!

 

Dagens visdomsord:

Förändra sig kan ingen - men bättra sig kan alla.

Lina och jag hade diskussionen på MAX i lördagsnatt om saker som vi ångrar. Så nu kan jag inte släppa det. Jag har gjort en sak som jag hatar mig själv för. Därför att jag vet hur bra det kunde ha blivit.
Det var för drygt fyra och ett halvt år sedan. Jag skulle åka hem (från vart är oväsentligt) och fick sällskap till bilen av en kille. Vi pratade om kärlek för han kommenterade att jag var så glad. Jag hade precis träffat min första kille, så det var klart jag var glad. Jag frågade honom om han hade hittat någon. Det var då det hände... Jag minns allting så väl fram tills hans svar kom, därefter blev allt svart. Vi hade kommit fram till bilen. Jag står med nyckeln till pappas gröna A4:a i handen. Vi står på parkeringen mitt emot varandra. Jag har bilen snett bakom mig. Han har huset mot sin rygg. Det hörs musik från festen ner där vi står. Det är tidigt kväll, klockan är runt 22, solen sprider fortfarande sitt ljus och det är varmt. Han har en blå eller orange t-shirt på sig och ett par jeans. Sen säger han det... Jag ser sorgen i hans ögon och hör hur hans röst nästan bryts. Sen är allt svart... Från den dagen har inget varit sig likt. Då jag frågade honom om han hade hittat någon svarar han: "Ja, men jag har precis förlorat henne till någon annan". Jag kände hur det högg till i hjärtat. Det var nog mig han menade. Det förklarar hans omslag i bemötande, från ingenting, till ett uppenbart intresse. Vad gör jag i det läget? Helt jävla fel! Jag åkte därifrån, jag minns inte vad jag svarade honom, om jag svarade honom. Jag minns bara att jag satt i bilen och kände hur ett hål i mitt hjärta växte. Det var killen jag varit intresserad av sedan mellanstadiet. Det var killen med de fantastiska ögonen. Men jag är så urbota dum att jag inte gör något. Det är förklaringen till varför jag njuter av att plåga min kropp under träningspass, för att få en liten hämd för mitt idiotiska beteende. För att jag förlorat, kanske för alltid, en som jag verkligen älskat. Jag älskar hans ögon, hans humor, hans snällhet, hans sätt av vara och hans aura (ja, hans aura, den är speciell). Jag har så många gånger försökt att få honom att förstå vad jag känt, men han har inte förstått eller jag har inte varit tillräckligt tydlig. Sen när han äntligen visar intresse tar jag inte chansen. Därför Lina, därför tar jag varje chans jag får. För det finns bara en som kan laga mitt hål i mitt hjärta och jag måste träna tills den dag jag träffar honom igen. Med lite hjälp från M har jag kommit många steg närmare, utan att M själv vet om det. Han kan vara förlorad för evigt pga. min rädsla, min dumhet, min osäkerhet, min syn på rätt och fel, pga. mitt sätt att vara. Därför är jag inte samma person idag. För jag vill fortfarande ha honom, det är bara han som kan laga hålet...
Han finns inom räckhåll, men ändå för långt borta. Jag kämpar fortfarande med modet. Så om du läser det här, du vet vem du är, jag minns fortfarande vad du sa och jag ger inte upp hoppet än. Även om jag träffar någon annan så har du fortfarande en speciell plats i mitt hjärta. Du har trots allt tagit en bit av det utan att veta om det...

Nu har jag haft för mycket fritid igen... Inte bra att inte ha något att göra. Somnade väl vid en 3-4 inatt pga. Lina. Jag skyller allt på Lina! Hon som fått mig att börja fundera över saker och ting nu. Illa, mycket illa. Bara pga. det kommer det bli minst två inlägg inom loppet av några timmar. Bara för att Hanna ska slippa gråta över mina alldeles för långa inlägg. Jag är så snäll!
Hur som haver så har Lina bidragit till att jag hatar mig själv, för jag började fundera på det där att inte ta chansen. Det kommer dock i nästa inlägg *hehe*
Sak nummer två som Lina orsakat är i positiv bemärkelse, så tack Lina! Tack för att du ger mig en mawashigeri i tinningen så jag får ut mitt feta arsle! (det är positivt jag lovar).
Jag kom att tänka på hur lång återköpstiden är på kroppen. Gäller den bara i 18 år? Isåfall vore det ju typiskt, att man efter drygt 20 år kommer på att man vill byta. Jag är inte riktigt nöjd med den här kroppen, den är otränad, vek och har dåligt inflytande på mitt huvud. Skulle gärna vilja byta till en lagomt muskulös kropp, naturligt vältränad och som inte säger nej till lite självplågeri. Kom fram till detta då jag insåg att jag har svikit mig själv ännu en gång. Jag skyller allt på kroppen! Har blivit alldeles för mjäkig. Förut var det inget snack om att det regnade, snöade, var kallt, jag var trött eller what ever. Jag var ute och tränade ändå, oavsett tid på dynet. Då jag jobbade till 22 var jag ute efter jag kom hem, då jag började 13 var jag ute före. Men nu helt plötsligt är det bortförklaring efter bortförklaring och huvudet lyssnar dessutom på det! Det känns inte riktigt bra, jag måste få tillbaka diciplinen och börja träna. Som det är just nu går jag bara runt och klagar på mig själv för att jag inte kommer i kläderna eller de inte sitter som de ska eller vad jag nu kan tänkas hitta på. Det är väl klart som f*n att kläderna inte sitter som det ska när det är 20 kg för mycket att bära runt på! Gör något åt det då Pucko!!! Men gör jag det? Nej, jag ska nog sitta här istället och lukta på modemet. Skamligt! Nu får det vara slut på sånt, det finns inga ursäkter längre. Smärtan får en att inse att man lever så gör det ont är det bara att ta i hårdare.
Hur ska jag kunna få det jag vill ha om jag inte kan ge det de vill ha? Den logiska delen av hjärnan har kroppen på något skumt sätt lyckats plocka bort. Fast jag får ju en käftsmäll varje gång jag duschar, vad är det första jag ser då jag kliver ur duschen? Moi! Ingen vacker syn... Men ändå gör jag inget åt det, dumma, dumma, dumma människa!
Är på ett sätt bra att umgås med människor som Lina och Johanna. De ger en så jäkla dåligt samvete för att man själv inte är ute och tränar att man till slut måste ut. Men samtidigt är det deprimerande och får en att glömma allt vad träning heter eftersom man vet att man aldrig kommer bli som dem. Ta bara den där träningsnarkomanen Johanna, här springer man sex kilometer med henne och flåsar som en överkörd flodhäst. Hon är inte ens svettig! Det får en ju att, ett: Vilja sparka väldigt hårt på henne så hon inte kan träna något mer, bara för att uppnå en liten balans i Universum. Två: Bli lika vältränad som henne. Tre: Glömma allt vad träning heter och gömma sig i en garderob i förhoppning om att ingen hittar en. Fyra: Träna som en gnu och bli bättre! Bara för att...
Det finns ingen rättvisa här i världen!
Jag tror jag kör på variant fyra, om bara min kropp också kunde fatta det. Den väljer väl hellre variant tre skulle jag tro... Som vanligt, jäkla lata kroppskrälle!

All respekt till Lina och Anna iallafall som frivilligt springer maraton (stavas det med eller utan h?), jag skulle aldrig någonsin göra något dylikt. Av följande anledningar: Mina knän pallar inte asfalt. För mycket folk. För långt. Tänk att behöva planera sin träning för att kunna genomföra det. Dyrt. Alldeles för mycket folk.
Vasaloppet eller Vätternrundan skulle jag kunna köra. Utan problem, eller ja om jag hade en cykel... Men jag kan bara tänka mig att köra skatevasan. Tycker inte om klassiskt, Järnforan har jag kört och den har jag inget emot, där kunde man ju staka sig runt så. Men vasaloppet är det så mycket folk på och skidorna är för långa *haha*
Föredrar skate framför klassiskt. Tycker det inte är lika ansträngande, trots att det snarare är tvärtom. Skulle kunna tänka mig att bli skidskytt. Det skulle passa mig! Om man bortser från att jag inte är så smidig på att stanna, skulle väl ramla x antal gånger på skjutvallen, tänk vad publiken skulle älska mig! Jag kommer i värsta farten och så plofs plattfall rakt fram över någon annan skidåkare hahahahaha Ändå vinner jag, såklart! :)

Löpning är inte min grej, jag har min lunk och har lite svårt att komma ifrån det. Jag orkar ju egentligen mycket mer, men jag planerar för mycket. Jag tänker att jag kanske dör efter halva vägen, så det är bäst att ta det lungt. Kände det idag. Gav mig f*n på att springa hela vägen, även backen upp till berget, från botten och hela vägen upp. Gick ju bra! Flåsade som en smärre flodhäst, men man är ju ensam så då är det ju skitsamma. Har tidigare kommit med diverse undanflykter, för lerigt, för halt, måste orka resten osv. Men idag kände jag att jag behövde plåga mig lite extra så jag körde. Höll på att ramla två gånger, men man har ju en bra reaktionsförmåga ;) Och på vägen ner för berget igen kände jag att jag hade mer att ge, blev då lagomt förbannad på mig själv. Varför gör jag jämt sådär? Gå ut hårt och öka är mycket mer effektivt än att springa lite halvsakta och sen inse när man nästan är hemma att man har mycket mer att ge. Tycker inte om mig själv! Det finns inget som heter "jag orkar inte", det enda som existerar är ta i mer, det är nu det tar. Jag ska bli idrottspsykolog, mitt första offer blir mig själv. Kollektiv bestraffning för varje gång jag kommer med en undanflykt! 100 armhävningar och 500 situps. Då ska nog undanflykterna hålla sig just undan....

Kom just ihåg att jag kanske ska göra en uppdatering av min önskelista :)
Sånt jag vet att jag kommer få skrivs ej upp...

• Kamera (en bra, gärna Olympus)

• Ipod Nano (röd, lila eller grön)

• Extern hårddisk

• Skateskidor

• Gi, svart, Shogun

• Spel: 5 eller 6 spel i ett, i trä (finns på typ Toys'r'us) Viktigt att det finns ett Backgammon i det!

• Skivor: Thåström (har Skebokvarnv 209), Imperiet, Ebba Grön, Amon Amarth, Summoning, Definitivt 50 spänn, Weeping Willows (Live in Helsinki, Singles Collection)

• Presentkort på kläder, typ H&M, MQ, Sisters? Inte f*n vet jag vart man köper kläder!

• Böcker: Paulo Coehlo: Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät, Zahiren, Brida och Segrarens står ensam. I pocketformat!!! Sen den sista boken om Klanen Otori. Minns inte vad författaren heter. Den ska inte vara i pocketform.

• Filmer: Danny the dog, Rouge Assassin, Halvblodet (med Elvis), Soldier, Shootfighter och Bloodsport.

• Gymkort :)

• Nyårsdejt, sist men absolut inte minst!!! :)

• Backgammonspel från Lekplaneten. I en fin portfölj. Finns tyvärr bara i standardfärgen brun och vit, men jag får väl börja i den änden och sen skaffa mig ett i Ametist då jag är snuskigt rik :)

Kanske ska satsa på en väska för 100 000kr också! Vem i pipskogen lägger 100 000 kr på en väska??? Jag tror jag som mest har lagt 100 spänn på en väska... Äger inget som är värt 100 000 kr ens! Högsta värdet är nog datorn som kanske är värd en 1000 lapp hahaha

Oj vilken helg. Som vanligt. Började i torsdags med Cheesecake och överfylld rulltårta hos Annkan, framför tv:n och Mammas Pojkar. Det var trevligt, as usual... Sedan blev det fredag med middag hos Hanna. En favorit i repris, men med efterätt den här gången :) Var mycket gott. Blev bjuden på kyckling i jordnötssås serverad med ostgratinerad broccoli. Till efterrätt den alltid lika goda browniesen. Blev mätter och glader! Sedan blev det bio bland alla andra människor. Såg New Moon som var riktigt bra. Minns inte första filmen så mycket, men den här var nog lika bra tror jag. Kom inte ihåg Jacob från första filmen så mycket, men i den här var han vältränad :)
Igår blev det sedan Robinson hos Lina och därefter krogen. Var på stan med Lina i fredags också, inte att förglömma! Köpte mig "den lilla svarta" och eftersom ajg köpte den på H&M så var jag tvungen att göra om den. Vill ju inte se ut som alla andra! Så igår var jag in till stan med mamma och köpte tyg för att sätta min genialiska plan i verket. Alla bra idéer kommer på natten för den som inte visste det :) Jag kom på att jag skulle ha axelband (klänningen var axelbandslös) och ville även ha en flexibel fjärilsärm på den. Hade en perfekt bild i mitt huvud och tänkte att det nog inte blir så svårt. Eftersom perfektionisten följde med in till stan, mamma alltså, så blev det inte riktigt som min första tanke var. Jag skippade axelbandet eftersom klänningen sitter uppe ändå och jag har en bh med breda axelband under. Körde istället bara på fjärilsärmen, den var tänkt att vara i spets, men slutade i nåt tyg med paljetter. Den blev dock väldigt bra i slutänden, tog bara fem timmar att göra :) Kan välja att ha den på axeln, halvt på axeln eller hasa ner den som en singoallaärm. Mycket smidigt! Kommer bli min nyårsblåsa, ska bara ha ett typ rött band i midjan istället för ett svart. Mycket smart om jag får säga det själv! Får se till att fixa nån bild på den nån gång, jag tänker aldrig på sånt där med bilder...
Ja, råkade komma lite sent till Lina, men det var nog lungt ändå hoppas jag :) Efter Robinson, Robins och Brottskod: Försvunnen så åkte vi in till stan. Hamnade på Memento som vanligt... Såg massa kändisar, som vanligt, men kan fortfarande inte komma på om de inte känner igen mig eller inte vill känna igen mig. Får bara massa konstiga blickar, som om de vet vem jag är, men inte vet vem jag är... Vad gör man då? Jag tänker att de känner igen mig men inte vill känna igen mig så jag säger ingenting. Jag spanade in en snygging iallafall och frågade Lina om hon trodde han var singel, Lina trodde han var singel. Jag trodde han var upptagen. Var tvungen att fråga kände jag så jag frågade... Han var upptagen. Typiskt. Nu sitter jag och förbannar mig själv för att jag inte frågade om hans kompisar var singel *haha* Men som jag sa till Lina, ingen idé att sitta och älta sånt man inte gjort. Är huvudet dumt får kroppen lida. Så det är väl bara att gå vidare, de var säkert också upptagna så. Om inte annat så var deras tjejkompisar alldeles för snygga, jag avskyr killar som har snygga tjejkompisar. Det får en att känna att man inte har en chans, så därför försöker man inte ens. Tacka vet jag killar som bara har killkompisar, slipper man umgås med tjejer också :) Slutade på MAX med förhoppning om att Lina skulle kunna rätta till sitt misstag, men tyvärr dök han inte upp. Jag ska slå på dig nästa gång du gör så!!! Så får du göra om och göra rätt!!! Kom ihåg att man måste chansa. Vad är det värsta som kan hända? Att man får ett nej, han pratade om någon annan eller att det blir alldeles, alldeles underbart. Därför jag gick fram och frågade den där killen om han var singel, kände att jag skulle förbanna mig själv för resten av livet om jag inte gjorde det. Hade diskussionen på MAX inatt om hur många gånger vi har sagt nej eller gjort något annat *Lina* och sedan ångrat det. Jag kom fram till att jag gjort det en gång och det var fem år sedan. Jag ångrar det fortfarande... Jag tackar M för att jag inte gör sånt längre. Får jag chansen så tar jag den, personen som visar intresse måste se något som han gillar. Om det sedan visar sig att han anser att jag har för många fel och brister så är det hans problem, men jag har förhoppningsvis fått ut något av det till den dagen. Det står ju inte skrivet i pannan på killar "Perfekt", "Svin", "Psyko" osv. Så man måste ju helt enkelt prova sig fram. Jag säger som Birgitte Bardot: "Jag har gjort många misstag i mitt liv, men det tänker jag fortsätta med. För det är det som är kryddan i livet". Så sant, så sant.
En sak funderade jag dock över igår. Varför raggar inte killar i Norrland för? I Örebro och andra ställen ajg varit ut på söderöver så var det minst tre varje gång jag var ut, oavsett om jag var singel eller uppenbarligen tillsammans med någon, som raggade på mig. Här måste man göra det själv, för killarna vågar inte komma fram. Man kan sitta en hel kväll och utbyta blickar, men de kommer aldrig fram. Ännu värre blir det ju längre upp man kommer tycker jag. Beror det på att man ser skräckinjagande ut, de är rädda för att få ett nej (trots det uppenbara), de tror de ska åka på en örfil eller vad beror det på? Problemet är att jag inte är någon som går fram till killar, för jag tänker jämt att de inte vill ha mig, även om det är uppenbart. Jag behöver killar som säger rakt ut vad de vill. Själv kan jag göra det efter att de kommit fram, men just det där gå fram delen är jag kass på. Jag tänker jämt att de bara skämtar, de tittar på någon annan, de är upptagna eller de kollar bara på mig för att jag har fastnat i ett eluttag eller nåt *haha*. Så kan inte killar bara fatta att de MÅSTE komma fram annars händer det inget! Jag har provat alla olika stilar för att se om det är något fel där, men det blir samma grej alla gånger, ingenting alltså. Jag måste se jäkligt skräckinjagande ut, trots att jag försöker se snäll och rar ut. Jag sitter i mitt hörn och hela soffan är ledig bredvid mig, kom och sätt er!!! :) Bäst går det när man är ensam, att ha någon som sitter bredvid en är tydligen ännu mer avskräckande, förra gången hamnade jag ensam i en soffa och då kom det en kille. Men han ville diskutera sina kärleksproblem som han hade med sin tjejkompis som var blond... Tack men nej tack. Jag svarade att det bara var att köra, det värsta han kunde få var att hon sa att de bara skulle vara vänner, då vet han ju vart hon står iallafall.
Sen är det bara "fel" killar som raggar på mig när de väl gör det. Jag vet vad jag vill ha och jag vill inte ha diskplockare som jobbar på stället!!! Inte heller små taniga dansgalningar. Jag dansar inte, jag vill ha någon som hellre sitter och pratar än dansar.
Jag får aldrig det jag vill!

Dagens visdomsord:

Jag kommer sparka på någon idag känner jag. Klockan 03.32 vaknade jag och kunde inte somna om... Lyckades dock någon gång efter 05.00... jag är sååååå pigg...
Halv nio ringer försörjningsstöd och klagar på att jag redan skickat in det där jäkla pappret för pengar... Jaha och? "Du måste söka fem jobb". Men jag vill inte söka fem jobb. Det finns inte fem jobb. Vad ska jag med ett jobb till? Tänk om jag mot all förmodan skulle få ett jobb med tills vidare anställning. Ska jag då jobba i en månad och sen säga upp mig eftersom jag sen kan börja jobba med det jag ska jobba med? Genomtänkt...
Jag ska bli statsminister och ändra på allt som jag anser är fel!
Kollade AMS idag för att se hur många jobb det fanns. Kan jobba på MAX, Statoil eller Biteline. JA!! Verkligen något som skulle passa mig underbart bra... inte alls... Kom att tänka på det imorse då jag satt och åt frukost. Kan jag söka jobb som Överläkare om jag känner för det? Jag ska väl söka jobb som jag anser passande. Och jag kanske anser att Överläkare är ett jobb som passar mig perfekt! Risken att jag får det är ungefär lika stor som att jag skulle ramla från Empire State Building, men vaddå man ska ju söka allt...

Tänker på El Idioto som jag stötte på för några år sedan. Han var inte av svensk härkomst, men drev sin egen restaurang. Eftersom det var så synd om honom, för han var inte svensk och hade barn, så fick han pengar, drygt 10 000 kr/månad, av försörjningstöd. Han såg till att fiffla undan pengarna från restaurangen, så de 20 000-30 000 kr/månad han gjorde där var svart... Jag var vid denna tidpunkt arbetslös och fick ut 5 000 kr/månad av försörjningstöd plus att jag gick till AMS dagligen och sökte mina fem jobb i månaden (detta behövde inte han, för det var synd om honom)... Jag frågade om han tyckte att det kändes bra att ta statens pengar som ska gå till de som inte har en egen inkomst och leva livet för dem? Till svar fick jag att det var så synd om honom eftersom han inte var i sitt hemland. Jag har inte så mycket övers för såna människor och sa att då är det väl bättre att han åker hem då om det nu är så förjävligt att vara här. Då kanske jag får lite mer pengar så de räcker till mer än hyra och mat... Men nej det gick ju inte! Han hade ju sina barn och sin exfru och sina 345 kusiner och fan och hans moster här... Sen ser han till att hämta sig en ny fru som ska komma hit med sin släkt också... Varför???
Jag drar verkligen inte alla över en kam, jag känner de som kommit hit och har slitit som djur för att nå dit de är idag. Jag respekterar dem, men de som bara utnyttjar systemet för sin egen vinnings skulle utan tanke på någon annan (även svenskar).... Och de finns, oja, jag har trots allt levt med en....

Tur att man är okänd och ingen läser det här... Annars skulle man väl hamna på någon löpsedel som rasist, fast då bör väl folk lära sig att läsa. Är ju ganska tydligt att det riktar sig till en person och sedan till ALLA (oavsett ursprung) som förtjänar att kallas parasiter. Tar man då åt sig av det så är man väl en parasit själv antar jag. Jag blir bara aggressiv på systemet och på människor som lever på andra (samhället) utan att de behöver det. Kan det verkligen känns bra att se hur ungdomar går arbetslösa och blir vräkta för att de inte får några pengar av a-kassan eller försörjningsstöd? Jag är ärlig och betalar min skatt, trots att jag tycker den är förhög, trots att jag skulle behöva pengarna mer själv. Jag har levt av mina tillgångar så länge jag hade några, de pengarna som jag skulle behövt nu. För jag vill inte belasta samhället mer än vad jag behöver, det finns de som behöver det mer än jag. När jag är färdig med det där jäkla kortet så kommer jag aldrig någonsin mer behöva gå till Försörjningsstöd, jag vägrar!

Det var inte det här jag tänkte på när jag somnade igår, så nu blir jag aggressiv över det också! Inga kläder har jag till imorgon heller... Vissa dagar behöver man sandsäckar mer än andra...

Dagens visdomsord:

Diplomati är konsten att be någon dra åt skogen

På ett sådant sätt

Att han ser fram emot resan.

Fick äntligen lite rolig post med den väldigt försenade postbilen idag!
Har nu fått mitt halsband och lägger därför upp en bild av den excellenta skapelsen. Efter att ha krånglat med kameran i en tio-tjugo minuter... ska inte bli fotograf, det är en sak som är säker iallafall!



Den kommer pryda min hals i många år framöver :)

Tre saker/grupper jag skulle vilja köra över med min traktor (som jag inte har) är följande: Epa-raggare som kör 30km/h på E4:an förbi en polis, naturligtvis, Mopedister som luktar fotogen och kör i 25km/h när jag har bråttom och slutligen EMD. Vem vill inte köra över EMD??? De är med i P3 just nu och jag funderar på att skicka in en fråga och undra varför alla tycker att de är så snygga... Men jag anar att den inte kommer tas med i programmet :(
När jag vaknade imorse så vaknade jag ur en dröm. Om Bonde söker fru! Jag var med i Bonde söker fru tydligen och var på en gruppdejt med en bonde (inte någon från årets skörd, jag har kollat). Jag blev tagen till sidan och vi satt där och diskuterade allting och jag fick veta att det skulle komma en Blinddate på torsdagen (que?). "Jaha vad spännande", svarade jag inte det minsta bitter. Vad kom allt det där ifrån? Jag har sett typ en tredjedel av ett program och det var flera veckor sedan. Berodde det på att jag satt och läste Expressen igår? Jag ska sluta läsa Expressen isåfall. Men varför drömde jag inte om Ensam mamma söker också? För jag satt och skrattade åt en av de där mammorna innan jag gick och la mig. Konstigt...

Hur som helst... Man tänker som bäst klockan 00.31 på natten, bara så ni vet...
Kom fram till detta inatt: Vad behöver vi för att må bra? De man möter någon på stan eller i baren på krogen som ser ut att ha allt, mår de bra? Eller saknar de något, precis som vi/jag?
Mår man bra i och med att man ser bra ut? Eller är det något man måste arbeta fram? Jag hörde någon gång av någon att den som älskar sig själv alltid är vacker. Betyder det att det sitter i betraktarens ögon eller sitter det i oss själva?
Är den som mår bra/lycklig alltid vacker? Om det är så måste det betyda att skönhet är något som inte sitter i utsidan utan i själen. Det är i och med det själen som andra människor ser och inte utsidan. Betyder det att alla modeller och dylikt mår bra? Varför finns det då så mycket knark, alkohol och tablettmissbruk bland dem? Bör de inte bli "fula" i och med att de börjar med sådant?
Jag förstår inte. Vad är skönhet? Och vad är definitionen av "att må bra"?
Jag har funderat på det där i flera år och nu har jag chansen att få svar på det från någon annan än mig själv...

Ja, se livet... Ikväll blir det mammas Pojkar iallafall och massa fika har jag blivit lovad. Kanske borde ta med mig ett rör "Kilokiller" också *haha* Läste en annons i en tidning om det där bantingsmedlet. "Tappa kilon med en brustablett!" Ja, tjena! Finns det allvarligt folk som går på det? Säger sig väl självt att jag inte kan gå ner i vikt med en brustablett...
Kom på igår att jag alltid kommer vara tjock om man ska gå efter bloggerskans kommentar om att alla med lår som går ihop är tjocka... Spelar ingen roll hur anorektiskt jag skulle bli, mina lår kommer ändå gå ihop... Kallas muskler har jag hört... Efter alla år med karaten och skidåkningen så får jag nog lära mig att leva med mina "tjocka lår". Är väl värre med vaderna då... Håller precis på att försöka få tag på ett par stövlar (vinterskor), men det är ju ett rent mörker. Får upp dragkedjan till halva vaden, precis under muskeln, sen går det inte längre. Mamma däremot har motsatt problem, alla stövlar blir förstora. Alltså inte henne jag ärvt vaderna av... Tror dock det går hand i hand lår och vader. Och jag skyller på träningen. Oavsett vad jag tränar så växer de groteskt mycket. Springer jag blir de gigantiska, åker jag skidor blir de ännu större, cyklar jag växer lår, men inte vader och tränar jag valfri kampsport så växer de enormt... Men det kan ju bero på att jag använder dem. Kände det igår då vi körde ställningar hela träningspasset. Det kändes... Hittade en ny muskel på utsidan av låret som måste tränas upp för att inte knät ska hamna fel. Vänta bara tills snön kommer. Jag kommer bo i skidspåren iår! Längtar något grymt mycket efter att få skatea (kan man skriva så?) får väl använda den korrekta benämningen hädanefter, fristil. Ska satsa på att orka minst två varv utan stopp runt Södra. I slutet av säsongen alltså... Börjar lungt med varv efter varv av teknik runt ängen... Kanske borde kolla om jag msåte köpa nya skidor också... De har ju ett par år på nacken och ligger nog kanske på fel vikt nu är jag rädd för *vågen skriker FETTO* ;)

Dagens visdomsord från Anders och Måns:

Enormt tråkigt dag idag. Det roligaste jag gjort tror jag var då jag gick i regnet till Waynes Coffee och lyssnade på en blondin i mysbyxor... Hon tyckte det regnade så mycket att det nog skulle bli översvämning. Förmodligen så är det så, man blev ju trots allt nästan blöt...
Lyssnar på P3 och skrattar. Hör med jämna mellanrum från tvärs över bordet: "Vad är det du lyssnar på? Dålig musik har de iallafall!" Ja, nåt P1 är det ju iallafall inte!
Ska iväg på träningen snart iallafall och försöka lära mig att falla åt vänster idag. I måndags så körde vi lite kast med liten vante och jag lyckades falla på höger axel 12 av 10 gånger. Way to go! Blev lagomt mör i axeln och frågade hur jag skulle kunna få kroppen att falla åt vänster. Fick svaret: "Det kan du inte, efter tillräckligt mycket smärta så kommer kroppen fixa det själv". Jaha det var ju givande. Kommer alltså lära mig det om en tjugo trettio år... Landar inte på huvudet nu för tiden iallafall, så något måste jag ha lärt mig :)
På fredag har jag enhälligt bestämt att jag ska gå på bio, en premiär dessutom! New moon, tror den är helt ok. Kan ju inte inte se den eftersom jag sett Twilight och vampyrer är aldrig fel...
För övrigt så får jag förhoppningsvis mitt efterlängtade halsband imorgon!!! Det var snabba fem veckor måste jag säga. Tänk om allting gick så fort! Den här veckan till exempel, den känns snarare som en hel månad...

Dagens visdomsord:

By the time you swear you’re his,

Shivering and sighing,

And he vows his passion is

Infinite, undying –

Lady, make a note of this:

One of you is lying

Kan glass bli för gammal? Hur vet man när den blivit det??? Glassen jag lyckades rota fram ur frysen smakar lite lätt T-sprit, har en såndär tuggummihinna, en fint glittrande yta av iskristaller och är hård som sten. Ska man låta bli att äta den då?
Gick ut i garaget för att fylla på kattens mat, upptäckte då att det fanns Julmust! Kom på att en kaka till Julmusten skulle vara gott. Gick ut till garaget igen för att leta reda på en kaka i frysen. Hittade kött, kött, kött, kött, kött och så lite kött. Började leta lite djupare och hittade typiska kakburkar. Rev fram en som det stod Nötchokladrutor på *Catching!* Tyckte att burken kändes lite tung och öppnade locket. Rödvinbär... Gick till nästa frys och hittade tre paket choklad/vanlijglass. Förmodligen med ett bäst före datum sedan förra istiden. Ryckte åt mig ett paket och slevade upp några skopor. Smakar inte som glass ska smaka... Men vad gör man inte då man är desperat?
Roade mig med quizzes eller test eller vad i skogen det heter. Tycker sådana saker är underhållande jag...
Har tidigare kommit fram till att jag är en singel singel (alltså en perfekt singel, men lika gärna kan jag ha nån) som är en genomond (tricky word!), egocentrisk satanist som ska jobba som busschaufför och fylla hela huset med katter. Jag är den som startar alla bråk på fester och jag är Snorkfröken med en touch av Josef Stalin och Stevie från Family Guy, inte nog med det så är jag den där fula jäveln från Sagan om Ringen. Dessutom är jag lika smart som Einstein! Till på detta ska jag köra Volvo och "prova nya saker" ;)
Idag kom jag däremot fram till att jag är snäll som en Get (som värmer ett träd i ett vinterlandskap), var en clown i mitt förra liv, är en fallen ängel (berätta något jag inte redan visste), jag är en Prinsesstårta för alla älskar mig, ett spöke, en bänksittare i kyrkan och Freddy Kreuger. Mitt riktiga namn är Jens, men jag kallas Räkan för jag äter så lite... Jag vet inte om jag vill heta Jens, tror inte det riktigt passar mig. Kan lägga till att mina fingrar luktar Dillchips (det kom jag på själv!)
Är även konstaterat att jag är den mest sannolika att trivas på en nudiststrand. Men med eller utan kläder det är frågan.... *internt från Komediteatern*
Jag kommer må så dåligt imorgon. Jäkla glass!!

Läste precis innan jag loggade in att det var någon intelligent bloggerska som skrivit att man är tjock då låren går ihop. Gör inte allas lår det mer eller mindre? Eller är det bara jag som har extremt överviktiga lår? ;) Blev tvungen att göra en analys av detta och insåg att modellen lite längre upp på sidan inte hade lår som gick ihop. Ser alltså smått hjulbent ut och detta leder i sin tur till att lårbenet syns. Ska det då vara det man ska sträva efter? Tror nog jag hellre lever med mina feta lår... Eftersom jag är som jag är så har jag gjort en totalt ovetenskaplig undersökning av detta. Alltså vad killar föredrar... Kom efter många års studier fram till att alla killar jag sött på hellre tar lite för mycket än lite för lite. Och när det väl kommer till kritan så märker det de ändå inte. Skulle jag själv försöka sätta mig in i rollen som kille så skulle jag mycket hellre ha en tjej som det finns lite att ta i än någon som man ser benkotorna på. Det betyder inte att det ska "välla över". Vet bara hur jag känner inför killar som får den där typiska linjen mellan magen och höften. Så höftbenet sticker ut lite lagomt mycket och magmusklerna syns. Uscha! Så ska det INTE se ut... Tar jag hellre en lite lagom teddybjörnsmage (nej Hanna, inte han på Max). Något att sätta klorna i :) Som tur är har jag inte några som helst problem med några benpipor åt något håll, jag döljer dem väl precis som mina muskler :)
Råkade ramla över en blogg igår av en kille som skrev klockrena inlägg. Han tycker, precis som mig, att vikt är något totalt ointressant. Tydligen så besitter han samma onda gen som mig och istället för att ge tjejer de svar de fiskar efter med sina kommentarer så ger han det de inte vill ha och blir därför kallad mansgris. Jag skrattade gott! Det är så alla undernärda små modeslavar som handlar kläder i storlek xxxxs ska tas ;)
Satt och läste Året Runt för ett tag sedan också. Där en människa skrivit in att hon inte förstod varför de gjorde kläder i större storlekar än M, för alla som behövde större kläder var tjocka och borde därför banta. Så klädfabrikörerna skulle inte uppmuntra dessa personer till att fortsätta att vara tjocka, utan de skulle helt enkelt sluta att tillverka kläder. Smart! För alla är vi ju storlek S egentligen! Och alla kan ju gå ner till att väga 50 kg och vara 165 cm långa så att det inte behövs någon annan storlek. Herregud varför har ingen tänkt på det tidigare??? *pucko* Hon ansåg förövrigt även att kläder sitter bättre på smala personer och därför borde alla vilja vara smala så de får se snygga ut. Undrar hur stor del av världens befolkning som delar hennes uppfattning...
Nej vågar är till för att väga katter på och kläder är till för att hålla värmen. Har gett upp allt vad vågar heter. Vågen måste ha gått sönder för den visar samma sak varje gång. Trots att kläderna blir större. Ska köpa mig en våg som istället skriker "Fetto!!!" Så fort jag ställer mig på den *haha* Får jag ju inleda dagen med ett skratt iallafall :)
Jag blir så fascinerad av alla dessa hysterier över utseende och dylikt. Satt och såg på Plastikdoktorerna härom veckan. Vad folk gör egentligen! Var nån tjej som kom in för att göra en kemisk peeling, sen frågade läkaren om det var allt. Varpå tjejen säger: "Nej, kan du fixa lite botox i läpparna, jag tycker de är lite små och kan du ta bort det här födelsemärket? Och sen när du ändå har bedövat kan du väl fixa rynkorna här i ögonvrån också". Tjenahoppsan, varför inte fixa lite fettsugning och silikon på en gång?? Hon såg ut som en rosa smurf med sneda läppar då hon lämnade läkarpraktiken. Så vill jag också se ut! Varje dag, speciellt på tordsgar!!
Tror nog jag nöjer mig med vad jag har, har ju trots allt två ben, två armar, två ögon, en mun, en näsa, ett par öron och hår på huvudet så så för jävlig kan jag inte se ut. Säger som mamma brukar säga: "varför fixa något som inte är trasigt?"
Såg Debatt en kväll då endast SVT 2 fungerade. Handlade om plastikoperationer. Var någon bloggerska med (as usual) och hon berättade att hon minsann inte brydde sig om vad tidningarna sa om hur man skulle se ut! (jag hade tidigare frågat vem Barbiedockan bredvid gammgubben var). Hon var platinablond med hårförlängningar ner till knävecken, lika välspacklad som betongväggen i Äntligen Hemma och uppenbarligen mycket mån om att bära de rätta accessoarerna (kan inte ens stava till det). Hon fick frågan om hon kunde tänka sig att plastikoperera sig. Svarade då: "Nej, alltså inte nu, men sen om några år kanske. VI får väl se." Tjejen var sexton... Vad tänkte jag på då jag var sexton??? "Annkan ska vi se på film hos dig eller mig i helgen?" Inte tänkte man då på såna saker iallafall, herregud jag gick runt i några slitna jeans, jogginskor och nån gammal ärvd tröja från syrran. Smink ägde jag inget och håret kammade jag om jag inte fick fingrarna igenom det. Världen går framåt, eller kanske bakåt...

Dagens visdomsord:

Det är en dag då det är för många tankar som snurrar. Vet inte riktigt vad som egentligen rör sig i huvudet, är inte negativa saker, mest bara sånt som gör att man funderar. Sitter och lyssnar på Weeping Willows och då blir det ju lätt så. Är en sån som lyssnar på texterna och jag älskar WW's texter. Det ligger mycket sanning i dem. Ta bara I'm going down.
But I find what I always find,
I find myself alone
Drunk with an empty heart
on the nightbus heading home
I am thinking just to much
´Cause I'm earning to be touched
I'm a loser, I'm a boozer without luck
En enormt bra låt, om man verkligen lyssnar...
Jag vet inte jag. Sitter och sluddrar igenom vad jag skrivit. Kände att jag behövde skriva av mig då det blev allt med Jason. Vad som från början var tänkt att handla om honom och alla de känslorna, slutade i allt som någonsin hänt. Har nu tagit mig till nutid. Med allt vad som finns däremellan, kanske ni får läsa det en dag. Fast under en synonym, skulle aldrig ge ut mitt eget namn. Det är ärligt skrivet och kräver därför att något kan döljas.
Det är nog det här jag behöver, någonstanns att få skriva av mig, men samtidigt en plats där jag måste tänka igenom vad jag skriver. Jag känner att jag inte kan skriva precis vad som helst, det sparar jag åt mig själv, men iallafall få skriva något. Det går att läsa mellan raderna många gånger. Även om det nog krävs en mig för att kunna göra det, jag har mitt eget sätt att skriva på, mitt eget sätt att vara på och det går inte riktigt att förstå alla gånger.
Har funderat mycket kring just ärligheten, jag har kommit på mig själv med att verkligen vara helt ärlig och säga rak ut hur allting ligger till för människor jag möter. Många har backat undan, speciellt en, och så här i efterhand funderar jag om jag gör fel. Gör jag fel som säger som det är? Är det bättre att vänta i några månader och sen berätta hur allting ligger till? Skrämmer jag bort människor innan de ens hunnit närma sig? Det är lite sent nu att söka svar på  de frågorna, han är borta. Men är inte det Guds sätt att säga att han inte var perfekt? Den perfekte måste kunna hantera mig, och det innefattar en total ärlighet i alla lägen. Om det nu var så att han inte kunde hantera det, tyckte att det blev för mycket, då är han väl inte heller perfekt? Jag vet hur den perfekte ska vara och bete sig. Men märks det direkt, kan det inte vara så att man måste komma lite längre in för att upptäcka såna saker? Och framförallt, existerar den perfekte? Jag tvekar då det gäller det, jag tror att det finns någon för alla, men denne är inte perfekt. För ingen är perfekt, så är det bara. Inte ens Gud, eller vem ni nu vill tro på, är perfekt för då skulle det inte finnas mördare, våldtäktsmän, psykopater m.fl. Världen kräver att det finns en grå zon. Människan behöver något att klaga över, något att fundera över, lycka är inte perfektionism, lycka finns egentligen inte. Det är bara något som vi hittat på för att få något att kämpa för. Om man nu prångt ska använda ordet lycka så handlar det om att ha hittat sig själv och vara tillfreds med världen man lever i. Att vilja vakna varje morgon.

Det är så man ska tänka varje morgon man vaknar och ser sig själv i spegeln. Men hur många av oss gör det? Hur många ser sig själv i spegeln och tänker: "Idag ser jag snygg ut, idag komer jag leva livet fullt ut!" Förmodligen ingen. Varför gör man inte det egentligen? Vad har man att förlora på att vara sig själv till hundra procent och njuta av det? Det kan hända att alla inte älskar en, men varför ska alla göra det? Fördelen är att man får folk omkring sig som verkligen älskar en för den man är istället. Hur många kan säga helt ärligt att de är sig själva? Jag är den första att räcka upp handen och säga att jag inte är det. Har räknat på hur många olika "personligheter" jag har. Kom vid ett tillfälle fram till att det var åtta stycken. Alltså bär jag runt på åtta olika personligheter och plockar fram den som passar för tillfället, beroende på vilka människor jag har runt mig. Försökte komma på om jag vid något tillfälle använder mig av min "riktiga" personlighet. Svaret blev nej. Men hur kan jag veta vilken som är min riktiga personlighet om jag har åtta stycken att hålla reda på? Det kan väl lika gärna vara en av dem, eller? Jag tror man känner när man är sig själv helt och hållet. Har nu på senare tid börjat inse att jag har frångått de olika personligheterna mer och mer. Jag är nu nere på tre kanske fyra stycken olika. Detta pga. att jag helt enkelt inte orkar bry mig längre. Vill inte människor umgås med mig för att jag är mig själv så är det bara att de går. Det är mig själv jag ska leva med och därför måste jag vårda relationen till mig själv i första hand.
Jag har med allt som hänt börjat inse att livet är kort, fruktansvärt kort. Man måste våga chansa varje dag. Om man inte tar varje chans man får så förlorar man något. Kanske är det den stora kärleken eller kanske är det bara en fika på stan. Men vågar man inte så förlorar man en erfarenhet, oavsett hur det går.
Vet att jag alltid har setts som ganska blyg och väldigt få har vetat att jag ens existerar. Men det där börjar försvinna, jag drar mig inte längre för att prata med människor och det är en skön känsla. Visst ibland anses man vara en idiot, men oftast blir människor fascinerade och det inbjuder till konversation och det i sin tur till nya kontakter. Det är en sak att göra det i verkligheten öga mot öga och en sak att göra det framför en dator. Men kontentan blir ändå densamma; man får nya erfarenheter. Ibland blir det bittra erfarenheter, men ibland "perfekta" erfarenheter.
Jag fortsätter att jobba på mig själv och en vacker dag öppnas rätt dörr och det är bara att kliva in. Livet ska levas, annars kan man lika gärna låsa in sig i en garderob och hoppas att ingen märker en. Vad är det för mening att gå genom livet utan att folk vet vem man är? All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet!! :) Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Tänk allt jag skulle ha missat om jag varje gång sagt nej istället för ja. Vissa gånger hade kanske nej varit bättre, men då skulle jag inte vetat det jag vet nu. Man måste testa för att veta!

Dagens dikt:

Du är stjärnan på min himmel

Du är ljuset i mitt mörker

Du är den som stannar

Då andra går

Du är den som lyssnar

Den som förstår

Du är den som ger mig hopp

Öppnar min dörr

Du söker ej fel

Klandrar mig ej

Du förstår mig

Du älskar mig

För den jag är

Utan dig är livet inget värt

För att rädda ditt liv

Ger jag dig mitt

Jag finns alltid här

Sviker dig aldrig

Du ger mig allt

Utan att ta

Din förevigt

Dum som man är så tänker man inte längre än näsan räcker, i mitt fall inte speciellt långt. Så jag planerade i torsdags att gå på krogen med Lina och Hanna igår kväll, alltså lördag, alltså samma dag som lägret. Kom hem från Gävle ganska precis nio på kvällen. Hade då inget batteri i telefonen för det hade tagit slut på lunchen. SÅ jag hade inte haft möjlighet att prata med varken Hanna eller Lina om när jag skulle komma hem. Väl hemma iallafall så skickade jag iväg ett meddelande till Hanna att jag skulle komma klockan tio (önsketänkande tidsoptimist som jag är). Fick då i hundra trettio knyck fixa mat och äta. Duscha, torka håret och fixa allt sånt där som tjejer måste fixa innan de går ut på krogen :) Var färdig med allt runt kvart i tio. Drog då in till stan och halvvägs där kom jag på att jag inte hade tagit ut några pengar. Fick svänga in i Skönsberg och ta ut pengar, eftersom jag är för lat för att göra det på stan. Åkte sedan vidare till Hanna och åkte ner fel väg, som vanligt... Efter lite lokalisering så kom jag fram till vart jag var och lyckades hitta dit, var där strax före halv elva, så jag lyckades nästan.
Vi satt där och och sörplade sprit med e (jag iallafall) ett tag och kollade på tv. Lina kom även på att hon ville ha lockar, så snäll som Hanna är fixade hon en fem stycken haha
Sen blev det Memento, Annkan skulle också dyka upp, men hamnade på Oscars av någon underlig anledning. Var en trevlig kväll måste jag säga. Skrattade gott åt Hanna och Lina som frivilligt sjöng Kareoke, ni var sååååå duktiga! ;) Såg även många gamla kändisar, tydligen dit alla går... Bla tre gamla träningskompisar, som jag inte är riktigt hundra på om de kände igen mig, fick lite konstiga blickar. Sen såg jag min gamla lågstadieförälskelse! Han som jag följde genom hela skoltiden, han var så söt! Han är fortfarande lika söt i sitt bockskägg :) Dessutom har han lagt på sig lite muskelmassa, och sånt är ju aldrig fel!!! Fick något att vila ögonen på ett tag där iallafall. Såg även en Magnus Carlson kopia, från den gamla tiden, medan han fortfarande var smal. Alltså Magnus Carlson från Weeping Willows. Hujeda mig för den andre tölpen! Nej, men den där killen var fin. Kunde dock inte bli riktigt klok på om det var en flickvän eller bara någon annan irriterande människa som hängde över honom. Han såg dock lagomt intresserad ut. Men han försvann... Som de flesta gör på krogen.
Träffade även på Los Emmos och slog följe med dem. Vi hamnade efter att lamporna tänts på MAX och jag försökte få Lina att beställa en El Maxo hahaha men det blev en fruktsallad istället. Lina kan verkligen det här med att muntra upp folk! :)
Killen i kassan frågade vad hon ville ha och hon ställer sig framför honom och säger: "Jag vill ha glass!" Så klockrent! Killen i kassan säger att de inte har någon glass så då ber Lina om glass med Dumlesås. Han har fortfarande ingen glass så hon försöker med en Milkshake istället. Men inte heller det finns :) SÅ det slutar med en Fruktsallad.
Sen kommer jag fram till samma kille och ska beställa. Lina har då precis sagt till mig att de inte har någon glass. Så jag säger till kassakillen: "Ni har ingen Milkshake va?" Nej de hade fortfarande ingen Milkshake. SÅ det blev en Smoothie. När sedan Hanna ska beställa i kassan bredvid säger hon: "En milkshake". Hon pratade precis innan med oss och fick då reda på att de inte hade någon glass. Ibland kan man tro att man är blond! Jag försvarar mig med att jag ville vara 100% säker på att de inte hade någon Milkshake.
Samtalet vid bordet glider sedan in på Mammas Pojkar, eller som programmet kommer heta då Hanna är med: Pappas Flickor. Det konstaterades att det förmodligen inte blir de smartaste killarna som ställer upp, men genialisk som jag är kommer jag på att det måste bli riktiga snyggingar! Tänk bara på tjejerna i Mammas Pojkar, de är ju silikoniserade ut i fingerspetsarna och har eller har haft minst ett modellkontrakt för lättklädda damer. Så killarna som då ställer upp i Pappas Flickor bör ju bli föredetta Chippendaleare. Alltså vältränade och snygga. Sen att de inte har något i huvudet är väl en smäll man får ta. Kan väl alltid använda dem till annat hehehe

Dagens visdomsord:

Att oroa sig gör aldrig morgondagen lättare,

Det gör bara det tristare idag.

Lördagen började klockan 06.30 med att kliva upp och äta och allt som ska göras på morgonen. Åkte sedan till Gävle med Christer (min sensei) och Anne (föredetta sundsvallsbo, även hon sensei). Var där klockan 10.00 för att vara med på mitt första Bujinkan läger. Det skiljer sig väldigt mycket från vad jag är van vid. Jag är van vid extrem diciplin från karaten, man bugar då man går in i dojon, när man går ut därifrån, man tilltalar alla svartbältare med Sensei och så namnet, man står i raka led från högst graderad till lägst graderad och man vänder sig om då man ska fixa sin gi. Som förövrigt ska följa reglerna genom att vara struken, helst nytvättad och endast tjejer får ha något under den. Här tränade vissa i t-shirt och alla hade en t-shirt under, med text och grejer. Lite svårt att ta in. En helt annan värld känns det som. Jag hamnade mellan två svartbältare från början och var tvungen att fråga om jag verkligen fick sitta där. Samma sak med såna saker, jag är van att man sitter på knäna oavsett hur länge man blir tvungen att sitta ner. Där satt de hur de ville, vissa på knä, vissa med benen i kors och andra med benen framför sig. Även när de stod upp så var det så. Jag är lärd att det mest respektlösa du kan göra är att stå med armarna i kors, så jag gör aldrig det nu för tiden oavsett vem jag pratar med, samma sak med händerna mot sidorna. Även det är respektlöst mot din Sensei. Här var det inget sånt, det var bara att stå som du kände för. Det var en helt annan känsla över allting, det var mer som ett kompisgäng som tränade än en samling ledda av en Sensei.
På ett sätt är det bra att det är så, det gör att man lär sig mycket mer eftersom man inte är rädd för att fråga någon högre graderad. Jag fick träna mot tre olika svartbältare och två grönbältare. Något som jag aldrig skulle ha gjort inom Shotokan eftersom man i första hand möter de med samma grad. Det gör att man inte lär sig lika mycket eftersom de är på samma nivå som en själv. Att få möta en svartbältare ger mer, då denne har tränat x antal år fler än en själv och kan se vad man gör för fel och rätta till.
Men det är det som är den stora skillnaden, inom Shotokan ska en svartbältare respekteras eftersom denne är en Sensei. Men det finns ingen regel om att en svartbältare ska respektera en lägre graderad. Det märks tydligt på de större lägren då det kommer folk från många olika klubbar, de lite större klubbarna har svårt för att hjälpa andra. Har flera gånger råkat ut för att man nästan känner sig rädd för att fråga om hjälp. Inom Bjuinkanen så är alla likvärdiga, bältet är bara till för att hålla ihop gi:n. Det gör att man inte är rädd för att fråga om det är något man inte förstår. Jag kom på mig själv flera gånger att fråga människor jag aldrig sett förut om hjälp med olika tekniker och de hjälpte mig utan problem. Ser de att man gör fel går de in och kommer med råd. Helt annan stämning!
Jag som bara har tränat i en månad typ kan ju verkligen ingenting. Så jag var lite orolig för att åka dit, är ju som sagt van vid hård diciplin. Gör du inte som Sensei visat så är det bara att göra om till du gör det så, kan du det fortfarande inte använder han dig som avskräckande exempel och slår lite extra hårt på dig.
Igår var det totalt fritt, Sensei visade en teknik och sen gick vi ihop två och två och körde den. Råkade jag ta tre steg istället för ett eller var tvungen att justera ställningen så var det inga problem. Alla gör som de tycker känns bäst. Det gör att teknikerna blir mer användbara, det känns tydligt. Det skulle utan problem gå att använda på stan. Shotokan teknikerna kan inte användas på det sättet om du inte är väldigt bra. Därför att det krävs att den som attackerar attackerar på "rätt sätt". Man blir väldigt låst vid hur det ska se ut, inte vad det ska användas till. Det har jag märkt mycket, jag har perfekta ställningar, men är stel som en planka. FÖr jag är van att spänna mig vid teknikerna för att de ska se perfekta ut, inte för att jag ska kunna använda dem. Bujinkan gör precis tvärtom, här ska du vara så mjuk och rörlig i kroppen som möjligt för att du ska kunna parera vilken motståndare som helst. Det tar tid att lära om!

Har ont överallt i kroppen idag, men jag vet inte av vad. Blåmärket under höften beror förmodligen på katanan (svärdet) som jag råkade få i fel vinkel då jag gjorde ett sidofall. Blåmärket på bröstmuskeln beror på Christers tumme då han kastade mig. De ömmande bröstmusklerna och bröstkorgen överhuvudtaget beror på Christer... Revbenen beror på fingerspetsar som gått in där. Men sen resten, den ömma ryggen och skinkorna, främst vänster, har jag inte en aning om. Kan vara katanan eller så är det bara träningsvärk. Svårt att säga... Underarmarna och halsen beror helt och fullt på en svartbältare iallafall så mycket vet jag!

Dagen kan sammanfattas med mycket smärta och mycket skratt. Riktigt trevliga människor, speciellt den där Gävlebon.... Vem han nu var... Allt jag vet är att han är grönbältare, har sysslat med andra kampsporter tidigare, är lite rädd för att kasta tjejer (som de flesta yngre killar är), runt 25-30 år och mycket trevlig :) We'll meet again!!
Synd jag ska till brorsan då lägret i Östersund är, blev ju lite sugen att åka nu.... Synden straffar vissa på en gång...

Spenderade fredagen fram till klockan 22 med att ställa idiotiska och komplicerade frågor till pappa. Följde med honom på jobbet för att få lite praktisk förståelse för vad jag ska komma att göra i vem vet hur många år framöver. Alltså jag åkte lastbil :)
Hans chef tyckte att det var jättebra att jag var med eftersom jag då, jag citerar: "Vet vad du ska göra när du tar över efter honom". Hm... hur ska jag tolka det där? Det vore ju inte helt fel att få jobb där, är ju trevligt folk där och ganska trevlig körning de flesta gångerna.
Följde hur som helst med och dagen bestod av att montera sandspridare, lasta sopor, flytta en traktor, jaga råttor med traktorn, skratta åt en räv, köra lastbil (uppenbarligen), äta skållhet korv, lossa sopor, sopa, äta tårta, bli utstirrad, få svindel och ställa massa dumma frågor.
Han hade eftermiddagspasset vilket skulle börja vid 13, men han som körde förmiddagspasset var försenad så vi fick vänta. När han väl kom så åkte vi till Timrå och monterade sandspridarna, vilket gick utan större problem. Åkte sedan till Blåberget för att lasta sopor. Kom fram till att det inte är så komplicerat som Tungboken får det att låta att köra lastbil, allting blir ju ganska logiskt då man väl sitter i bilen. Hur som haver, bilen lastades och vi åkte till Korsta. Väl där hade de inte tömt facket så vi blev tvugna att vänta dryga timmen. Denna tid spenderades då i kontrollrummet (dit vägen ledde över industrigolv, alltså med hål i, därav svindeln) tillsammans med de som jobbar där. Blev bjuden på tårta som plåster på såren :) En rolig händelse ägde även rum där. Vet inte om någon annan reagerade, men jag gjorde det iallafall eftersom det var jag som var utsatt. Det kom in en kille, runt 23 år kanske, glad i hågen och hälsade glatt på alla. Sen fick han syn på mig, blev helt stel och bara stirrade på mig. Han satte sig lite generat ner snett mitt emot mig vid bordet och började prata med de andra. Med jämna mellanrum stirrade han på mig (utan att jag märkte det, trodde han), jag satt bara och log. Haha skulle sett minen då han kom in och fick se mig! Var verkligen som tagen ur någon komedi :) Han gick efter ett tag iallafall och var då väldigt noga med att säga hej då :) Han var så söt! Tyckte nästan lite synd om honom haha
Åter till dagen... Bil och släp tömdes och vi åkte tillbaka till Blåberget. Där skulle sopor börja tas från ett annat ställe så traktorn var tvungen att flyttas. Åkte upp med traktorn dit den skulle och började lasta sopor där istället. I råttboet! Vad råttor det var där, det bara myllrade av dem! såg ut som ett smärre lämmeltåg, extremt otrevligt måste jag säga. Bara kryper i kroppen när man tänker på det! Och så en räv som hellre åt en plastpåse än de där små äcklen... eller små och små... Fick med en på skopan som var en smärre kloakråtta. Uscha!
Ja vad hände sen då... Åkte med lasset ner till Korsta igen och tömde det, sen tillbaka och hämta ett lass till och svängde då även in på Shell och åt en korv... En mycket varm korv... Tömde lasset som var med och åkte hem efter att lämnat lastbilen och hämtat bilen istället. Var hemma ganska prick 22.00 Och jag lärde mig mycket, kommer inte bli så speciellt svårt det här! Är ju som att köra personbil fast mycket större och tyngre :)

Det var väl fredagen i stort tror jag... Åkte hem och däckade efter lite pizzaätning

gör ett litet inlägg om hur en parabol (inte) fungerar. Den är inte vattentät! *HAHA* Inte vår iallafall. Har gjort detta uteslutande efter att varit ute och hållit på med den där x antal gånger i veckan sedan jag kom upp hit igen. Just nu är allting svart och det står "Ingen signal" med stora bokstäver mitt i rutan. Jag kan bara skratta.... Dagens I-lands problem med stora bokstäver hahahaha
Därför folk bor i lägenhet, för att de bara ska kunna ringa bovärden istället och klaga, så får någon annan fixa det medan de äter pepparkakor och skrattar åt alla som måste vara ute i regnet på taket :)

Jag säger så här jag: Eftersom helgen har innefattat så mycket, så skulle inlägg bli såååååååååååå långt. Eftersom Hanna inte tycker om mina jääääääääääääättelånga inlägg så gör jag istället flera små :) Med början på fredag och med slut på lördagnatt/söndag morgon.
Kan dock infälla här att jag inte förstår andra trafikanter. Det är E4:an alltså tvåfiligt, men står det en skylt med omkörningsförbud så bör man väl ändå följa den, eller? Råkade ut för tre stycken idag som inte riktigt förstod det där med vägarbetsområden och förbudskyltar, om det då berodde på tillfälligt tunnelseende, allmän blindhet eller bara ren idioti låter jag vara osagt. Smått aggresiv blev jag iallafall. Samma sak med folk som tror att de kan dra en i ett trafikljus, jag må vara tjej, men jag kan hantera en bil...uppenbarligen bättre än volvoägande män....

Så nog sagt om detta. Here we go....

Hur lyckas folk skriva korta inlägg? Jag tror inte jag är skapt för att skriva korta inlägg. Har helt enkelt för mycket att säga!
Gått igenom fordonsdelen idag iallafall. Vilket mörker, var ingen som berättade för mig att den var 130 sidor lång! Och all denna information... blir så trött... gör resten imorgon, svarat på frågorna iallafall och fått hyfsat många rätt.
Har inte någon lust att sitta med det längre. Hungrig och sällskapsjuk.
Ska iväg till Hanna ikväll, efter att jag plockat upp Lina på stationen. Och köpt glass! Inte att förglömma! Blir lite Mammas Pojkar som är vårt torsdagsnöje. Lagomt hjärndött så man inte behöver anstränga sig att tänka. Passar alldeles utmärkt en dag som denna och alla andra dagar också... Skvallra lite i reklampauserna och skratta åt alla puckon under programmet, mycket roande.
Insåg just att min "kontaktannons" aka nyårsdejt, kanske kan uppfattas lite fel. Började ju som ett skämt när jag skrev min önskelista till Lina. Hon hakade snabbt på punkten: Nyårsdejt. Det utvecklades sedan till en kontaktannons som nu finns både hos mig, Lina, Hanna och på Facebook. Tanken med denna nyårsdejt är att ingen har något riktigt passande ställe för att fira nyår på. Jag vill träffa massa folk, alltså krävs en stor yta. Ingen vill ha fest hos sig själv med tanke på ljudnivå, städning och allt sånt. Smart som jag är kom jag då på att man kan träffa någon som har en stor lägenhet, punkt nummer ett avkryssad. När man är hos någon annan behöver man alltså inte städa eller ta i beaktning att man sedan ska bo med sina grannar, punkt nummer två avkryssad. Dessutom om man hittar en nyårsdejt har man definitivt även sällskap på nyår :). Det är ju inte så pjåkigt! Ärlig som jag är så blev också "kontaktannonsen" hundra procent ärlig och innefattar ungefär allt som jag letar efter. Skulle väl behöva lägga till lite mer djupodlade saker, men det får man ju chansen att diskutera under nyårsfesten ;). Skulle någon, mot all förmodan, nappa på den så har personen ifråga förmodligen fattat att läsa mellan raderna också. Alltså har det djupare grejerna också fallit på plats. Krävs nog en ganska specifik person för att fatta vad som verkligen står och därmed också falla för den. Men eftersom jag är som jag är så vet jag precis vad jag letar efter, den dagen jag gör det. Just nu är jag bara ute efter att utöka "kontaktnätet" i första hand, men där man anar det minst finns det bästa. Så dörren är alltid öppen. Har en väldigt klar bild över vad jag vill ha och jag håller mina ögon öppna, för man måste ta varje chans man får. Det är något som jag verkligen har lärt mig. Skulle jag inte ha gjort det hade livet verkligen inte sett ut som det gör idag och jag hade missat enormt många viktiga människor i mitt liv.

Idag kommer dagen att bestå av pluggning. Ska ta mig igenom alla dessa sidor om fordonet, alltså lastbilen. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot det. Är ju intressant, men det är mycket info. Allt måste man lära sig också (och komma ihåg!), men det fastnar nog sakta men säkert. Har ju lite annat plugghuvud nu än vad jag hade då jag tog B-kortet. Nu fastnar saker...
I övrigt så är det total förvirring som råder. Det är tankar åt alla håll och kanter, om allt och ingenting. Hamnat i något slags vakuum där jag vandrar runt i min egen lilla bubbla och svarar på saker och är jättetrevlig, men jag har inte en aning om vad jag gör. Minns ingenting av vad jag sagt eller gjort den här veckan. Blir tvungen att skriva upp allting som ska göras, annars är det borta innan jag börjat. Minns bara det totalt onödiga, typ att jag måste köpa en ny MP3 (prioritet nummer 348 på listan över saker jag måste göra). Varför minns jag inte sånt som jag MÅSTE göra? Måste fixa gravvården, men kommer jag ihåg det då jag ska göra det? Nej. Måste boka en ny läkartid, men minns jag det? Nej. Eller just nu minns jag det, men nu har telefontiden just tagit slut till vårdcentralen och kyrkogårdsförvaltningen har gått på lunch. Kommer jag minnas det då de är tillbaka? Nej.
Blir så less på mig själv. Men det är väl bara ett tecken på att det är saker som jag inte vill göra, har ju alltid varit sådan att jag "glömmer" det jag inte vill göra. Just nu är det roligare att sitta med teorin, så därför gör jag det. Men jag måste ju fixa gravvården, annars kommer den inte med på bouppteckningen. Kommer den inte med på bouppteckningen måste jag betala den själv. Alltså delas den inte mellan mig och Thomas. Han lär ju knappast ha tänkt på något dylikt. Det enda han tänker på är väl hur mycket pengar han får... Bryr mig faktiskt helt ärligt inte om jag inte får ett öre. Vill att det ska bli perfekt istället. Så jag kan åka ner då jag vill och se att gravstenen är som jag vill att den ska vara, att det är planterat och ser fint ut och veta att begravningen blev perfekt. Vilket den också blev. Så när som på Fader vår. Hade föredragit den gamla varianten (bad specifikt om den), men fick den nya. Löste dock problemet och läste den gamla för mig själv. Jag är traditionell och tycker inte om att man gör om saker och ting. Den har funnits i alla tider, varför ska man göra om texten? Vad är det för fel på den gamla? Tycker personligen att den är mycket lättare. Den kan jag utantill, den nya däremot har jag inte en aning om hur den går. Ja hur som helst. Är som begravningsentreprenören sa; "Allt du kommer minnas från begravningen är det som inte blev som du ville ha det." Stämmer alltför bra. Jag var så nöjd med allting, ända tills Fader Vår lästes, det är allt jag minns. När någon frågar hur begravningen var säger jag att den var perfekt, MEN det var fel Fader Vår. Sjukt... Fast överlag är jag nöjd. Jag gick dit med min familj och jag fick det som jag ville, jag fick de blommor jag ville ha, den kista jag ville ha, de psalmer jag ville ha (623, 626 och 627) och den musik jag ville ha (Hallelujah av Leonard Cohen och Air av Bach). Hade lite svårt att acceptera att Thomas var där, men det är så livet är. Bara att bita ihop och låtsas som ingenting.
Ja många tankar är det som yr runt. Just nu är det mest irriterade tankar på allt som folk tänker och gör. Hur kan man efter två år fortfarande inte veta hur den man bor med stavar sitt namn? Jag kan inte släppa det, det är ingen undanflykt att man är en idiot. Man ska kunna stava till någons namn när man sett det så många gånger. Kommer aldrig kunna släppa det där. Började prata med en kille, som stavade mitt namn med "e", sa till honom en gång att jag stavade utan "e". Sen dess har han stavat det utan "e". Que es la problema? Kan andra stava rätt på mitt namn som hör det en eller två gånger så varför kan inte någon man levt ihop med göra det? Möter jag någon som kan stava på fler än ett sätt frågar jag hur personen i fråga stavar, för annars blir det inte den personen jag syftar på! Att dessutom stava fel i något så viktigt som en dödsannons, det bör det vara spöstraff på! Och dessutom inte bara göra det en gång utan två... Så det är inte jag som är modern i hans annons, det är uppenbarligen någon annan. Så det känns. Jag kan inte känna att det är mig han syftar på, därför att det är inte mitt namn.

Dagens visdomsord:

Då var man igång på allvar, spenderade hela dagen, bokstavligen hela dagen, på körskolan igår. Blev ganska snabbt godkänd på fas A och B, konstigt vore det väl annars. Haft körtkortet i fyra och ett halv år, då borde man väl kunna högerregeln tycker man. Är dock väldigt värdelös på skyltar, men vem tänker på såna? Jag parkerar där det är tydligt att jag får parkera och jag vet hur enkelriktat ser ut, behöver jag veta något mer? haha
Jag ska sätta mig med fordonsteorin imorgon, blir att sitta hemma hela dagen och göra den. Känns som att jag måste lära mig allt innan jag vågar gå på fas F. Fas C är samma som för personbil i princip så det är ju lungt, men fordonet är inte detsamma. Inte ens i närheten. Fick dessutom den glädjande nyheten då jag var på AMS att de förväntar sig stordåd från mig eftersom utbildningen är så dyr (har blivit beviljad kompetensutbildningen också), så allting ska göras så snabbt och lätt som möjligt. Jaha, vad trevligt... Känner ingen press, ingen press alls.... Kom till körskolan och fick veta att lastbilen är den största i Sundsvall och väldigt svårhanterlig. Tack, nu känns det mycket bättre! Men det är nog lungt, har jag gett mig tusan på att jag ska klara det så brukar jag göra det också, ingenting är omöjligt med Gunde Svan!
Var på läkarundersökningen igår också som måste göras innan man får börja köra. Kom fram till att jag var helblind utan glasögon, men att jag såg perfekt med glasögon. Jag var kärnfrisk, hade balans som en Stork, trots högklackat och jag var inte hade inte diabetes. Tack för det hade jag inte en aning om...
Fick ett samtal från tanten på Socialen idag när jag var och letade efter en ny Ipod, eftersom mig är på väg att dö. Hon var djupt fascinerad att jag verkligen skulle ta C-kort, hon kunde tydligen inte ens backa med en personbil. Jag sa att det inte var nån fara, är ju bara minst 10 meter längre så haha
Gällandes min kära gamla Ipod så var jag in på Apple Store, killen där kollade på min Shuffle och konstaterade att det var ett under att den fortfarande fungerade, han hade inte sett någon som varit in med en på flera år. Jag upplyste honom om att den fungerar perfekt, med det enda problemet att den inte känns igen på datorn, så jag kan inte byta några låtar. Verkligen skoj att lyssna på samma skit om och om igen. Hade planer på att lägga in lite Summoning och Amon Amarth, men det gick ju åt skogen. SÅ jag måste helt enkelt köpa en ny när jag får pengar. Blir väl en på 4GB eftersom den i princip kostar lika mycket som en på 2GB. Man måste ha en Ipod! Så är det bara haha
Klockan nio imorse fick jag ett meddelande från Christer (min tränare). Ska du med på läger i helgen i Gävle? Det är gratis för tjejer, jag ska dit tillsammans med en annan instruktör. Följer du med? Jag skrev tillbaka att jag var lite osäker eftersom jag inte tränat så mycket. Men hur det än var så lyckades han övertala mig. Så på lördag åker jag till Gävle på läger i Bujinkan och jag kan inte ett skit! Dessutom har jag en vit gi... Kan knappast bli så mycket bättre!!! Snacka om att sticka ut och verkligen synas att man är kass. Alla kommer i svart, utom Charlott för hon är kass! HAHA *suck*
Men som jag brukar säga; "Den bjuder jag på".
Sjukt trött och less på alla människor som gör mig irriterad. Orkar inte ens vara trevlig längre mot folk som inte fattar vad jag menar. Har ett väldigt spännande humör, går från jätteglad till enormt irriterad på knappa sekunden, inte illa! Försöker dock att kontrollera det, men ibland så blir det lite fel... Eller rätt, eftersom jag inte har lust att vara trevlig bryr jag mig inte...
Går inte något bra för mig och min nyårsdejt, han har inte dykt upp än. Vart ska jag då dumpa alla kära vänner? Och inte minst mig själv??? Hade ju sett fram emot någon trevlig fest. Tänk att man måste ordna allting själv jämt!

Dagens visdomsord:

Har idag varit duktig och fått massa saker gjorda, eller massa och massa är väl en definitionsfråga. Började iallafall med att hämta pappa på jobbet imorse halv åtta eftersom han tydligen skulle jobba eftermiddag, hm. Skulle sedan ner till vårdcentralen och ta cellprov, vilket gick i stöpet, så jag måste boka en ny tid. Raceade sedan in till stan i 50 knyck (jag älskar andra bilister) för att skriva in mig på körskolan. Fick där veta något som jag inte riktigt förstod, men det var något om någon utbildning som ingen i Sverige hade än så det väntade dagsböter på 60 000kr sammanlagt för alla som körde med ej utbildade chaufförer. Jag förstod ingenting, nickade och sa oj. hehe typiskt mig. Fick iallafall mina böcker, en Tungbok, haha där fick de till det! Och en Funktionsbeskrivning på tolv (12) sidor!!! Jag läste inte ens den lilla lappen man fick för personbil, men tolv sidor?! Kan färdskrivarkorten iallafall, så då försvinner en sida, wehe. Gick sedan till AMS som visade sig vara "stängt" på måndagar så jag måste dit imorgon istället, för att försöka flörta till mig CE-kortet, kom fram till att det är lika bra att göra skiten på en gång. Eftersom jag är så söt och rar och duktig kommer jag få det på en gång! *flört, flört*
Åkte hem igen och bokade en tid för läkarundersökning, måste ju ha en sån för att ens få börja övningsköra för tung trafik. Lät lite suspekt den där läkaren dock, "Du kan komma till City trafikskola imorgon klockan 17", hm. Snygg läkarpraktik... Men är väl nån såndär allmänt inhyrd "trafikläkare".
Ja hann med att se en film också nu på förmiddagen. What happens in Vegas, kanske inte direkt det bästa jag sett, men i brist på annat.
Har fått min Nestlékod också till www.familjesmycken.se så nu har jag beställt "My Love" med "Jason" graverat, en svart sötvattenspärla och ett hjärta i rosenkvarts. Läste att rosenkvartsen förmodligen borde passa, eftersom den sägs läka både kropp och själ. Den stärker kärleken, främjar balans och harmoni. Sist men inte minst så sägs den öppna hjärtat och ge tröst och kärlek. Så det blev en sån... Tar bara fem veckor att få den, men den som väntar på något gott...

Dagens visdomsord:

Om du tänker för länge på nästa steg.

Kommer du att tillbringa livet

På ett ben.

http://www.youtube.com/watch?v=QUnsCdaxvFc

Oslagbar låt om jag själv får säga det, speciellt en dag som denna då himlen är grå och humöret lite halvtaskigt...

(Kan inte få det lika flaschigt som alla andra eftersom jag är ett teknikpucko, men jag tänker som så att man kan behöva träna pekfingret för att orka peta folk i örat på bussen)

Ännu en helg till ända snart. Lördagsnöjet bestod av att stå i regnet och skrika "Ingen signal", "Nu är det svart", "Nu syns den" och "Den fladdrar". Alltså försöka fixa tv:n. Gick ganska bra tror jag, jag såg till att åka till Hanna och se på tv, ifall bilden skulle försvinna, det regnade ju trots allt. Systeryster och hennes familj tittade även förbi en stund och blev bjuden på finmiddag, Älgfilé på potatisbädd, fast gjord på fläskfilé. Till efterrätt blev det min egengjorda tårta i storlek XXL. Förstår inte hur jag alltid lyckas få tårtan för stor för marsipanlocket, kanske hade något med att det blev lite mycket grejs inuti. Lager nummer ett bestod av Chokladmoussé med hallonbitar, lager nummer två av marzánkräm med banan och sedan toppades skapelsen med grädde och marsipan. God blev den iallafall, kanske inte något att bjuda Kungen på men är ju smaken som räknas :)
Gjorde Hanna sällskap till fest igår, med folk från svunna tider. Bland annat Kristoffer som sparkade mig i huvudet på Lekis, men jag har kommit över det. Vi började iallafall hemma hos Nicke och efter jag skickat hem Hanna så gick vi på Momento, alla utom Kristoffer och Nicke, de försvann. Var aldrig på Momento på den tiden det hette Espan, med tanke på folket som då gick där (+35), men nu är det omgjort tydligen, så det var där vi hamnade. Var trevlig spridning på åldern på folket, allt mellan 20 och 50. Stötte på många gamla kändisar, två (eller var de fler?) gamla klasskompisar, en gammal kollega från OBS! tiden, min gamla tränare och så systern till brorsans gamla kompisar tillika flickvännen till vår lägenhetsutlånare på studenttiden. Men framförallt så är det dit alla snyggingar går ;) Så nu vet jag vart jag kommer gå hädanefter hehe
Ramlade hem vid 2 halv 3 tiden nu i morse, så det blev inte så sent. Läste då några sidor av Paulo Coelho's Häxan från Portobello, mycket bra bok. Kanske inte lika bra som Alkemisten och Elva minuter, men helt okej. Ganska fascinerande hur man kan ramla över en sådan bok vid ett sånt här tillfälle, det var den enda bok av Coehlo de hade som jag inte redan ägde, så jag köpte den. Ironiskt nog handlar den om Athena och hennes son. Ja, den som läser den, kanske, förstår hur min tankegång går då livet ser ut som det gör.
Läser även en gammal favorit parallellt med Cohelo. "Den sista samurajen" av Helen Dewitt. Den är bra, riktigt bra.

Dagens visdomsord kommer från Albert Einstein:

Ungefär så jag börjar känna mig efter tredje flytten på en vecka. I söndags hjälpte jag systeryster att flytta genom att packa ner allting och sedan packa upp allting. De kommer aldrig någonsin hitta igen alla grejerna i köket. Jag ställde allting enligt min ordning, alltså helt omvänt deras. Ska det bli någon ordning måste man göra det själv, så har de svårt att hitta är det bara att de ringer och frågar, jag vet prcis vart varenda liten gaffel ligger!
I måndags flyttade jag åt Annkan, det tog tre timmar så var det klart, inte så ansträngande alltså. Hon hade ju packat allting så då är det ju inga problem. Det var bara alla dessa trappor, från lägenheten hon flyttade är det 3 eller 4 trappor och dit hon flyttade är det 14 trappor, finns dock hiss. Fast hissen fungerar inte om man inte står i den och trycker upp den... Blev några vänder upp och ner i trappen dock, eftersom vi skulle bära in grejerna också, men hade packat så vi inte fick plats i hissen.
Sedan idag var det hennes killes tur att flytta ur sin lägenhet och hennes säng och soffa som skulle med. Hej och hå. Tog fem timmar, trots att vi var sju personer, har jag för mig, men de var ju killar. Killar är väl inte direkt kända för att vara snabba, jag är väl kanske lite på gränsen till extrem då det gäller sådana där saker, jag är van att man packar bilen full och åker, men inte här inte. Här lägger vi in några saker och funderar ett tag och lägger in några saker till. Efter att ha flyttat sex gånger så har även det praktiskt tänkandet tagit över och jag packar effektivt, så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Det tänker inte alla på... Men efter fem timmar var som sagt allting gjort och vi for och åt. Wehe, mat! Kom på att jag inte ätit sedan frukosten, var lite hungrig. Blev pizza dock, har väl inte direkt något pizzasug nu för tiden, känner hur det lägger sig på fel ställen direkt och får ångest. Men, men jag åt iallafall :)
Från det ena till det andra. Fick ett trevligt samtal imorse! var arbetsförmedlingen som ringde och meddelade att det bara var för mig att gå till körskolan för allt är fixat, C-kortet ligger bara och väntar på mig! Blev väldigt glad, hade mer eller mindre gett upp hoppet om att få det. Som de lät så fanns det till och med en stor möjlighet att få EU-licens, nån ny dumhet de kommit på att man måste ha för att få köra yrkestrafik. Det låg under upphandling just nu, så om jag började med C-kortet så skulle det förhoppningsvis vara klart tills dess. Mycket lovande! Så på måndag bär stegen till körskolan för att påbörja teorin WEEEEEEEEEE!!!!
Har funderat på det där mer och mer på sistone, jag vill verkligen köra lastbil, mer än gärna långkörningar. Varför inte till Tyskland och sånt? Mycket trevligt. Skulle passa mig perfekt! Sen fick jag ett meddelande från en kompis i Vilhelmina idag; "Jag såg precis tre tyskreggade Audibilar köra förbi med musseöron!" Jag är inte avundsjuk, inte alls... Jag saknar Arvidsjaur, något fruktansvärt. Jag skulle skulle vilja flytta upp dit igen, eller Vilhelmina, det kvittar. Så länge jag kommer uppåt, till snön, miljön, bilarna, luften och folket. Har aldrig trivts så bra någonstanns som jag gjorde i Arvidsjaur trots omständigheterna. Ångrar att jag är så kass på matte, CAD och fysik annars hade jag lätt stannat kvar. Är ju drömyrket att bli biltestare, men jag måste tyvärr inse mina begränsningar, det hade inte fungerat. Jag pratade med en kille från klassen när de gick sista terminen, han är väldigt bra på matte och fysik, men han tyckte det var väldigt svårt. Då tänkte jag att det nog var väldigt tur att jag hoppade av då jag gjorde det, för det hade inte fungerat. Även om jag önskar att jag hade fortsatt, men det skulle inte fungerat i längden, även om det inte varit som det var. Hade jag åkt upp själv och verkligen fått all hjälp jag kunde få så hade det ändå inte fungerat, det var för svårt helt enkelt. Men jag saknar dem, jag saknar sammanhållningen i klassen, killarna, stället över huvudtaget, lägenheten och framförallt Eva-Sofie! Fy fan vad kul vi hade det! Det var tider det, jag måste åka upp nån helg och våldgästa henne. Åka lite skoter och klappa på björnskinnet :) Men först måste jag ha ett jobb så jag har något att åka för. Sen är det ganska mycket nu fram till jul kom jag på. Det är dessutom snart jul. Men upp ska jag! Utan tvekan, kanske ska ta det då biltestarna är på väg neröver får jag se dem ett varv iallafall :) Skulle vara skoj att åka upp till Arvidsjaur också, bara för gamla tiders skull liksom. Gå på puben och hälsa på alla tyskar och äta en varm macka på hörnet! Gå på hotellet och skratta åt alla volvoraggare och bli busvisslad efter när man går till Konsum. Vilka tider!
Ja, kanske det man ska leta efter. En kille bosatt norr om Ångermanland... Får man mycket snö, en härlig dialekt, något fint att titta på under vintern, renar att skratta åt, nära till härliga människor och så en kille på köpet ;) Dessutom är villorna billiga där och skatten är låg! Bara plus hela vägen till banken hehe
Men jag får väl vara realistisk och börja med att vara kvar här i Sundsvall, stan man aldrig lär sig hitta i...

Dagens Dikt/visdomsord från okänd:
Så sann, så sann... 

Att vara stark är inte att
Aldrig falla, att alltid veta,
Att alltid kunna
Att vara stark är inte att
Alltid orka skratta,
Att hoppa högst eller att
Vilja mest
Att vara stark är inte att
Att lyfta tyngst, att komma
Längst eller att alltid
Lyckas
Att vara stark är att se livet
Som det är, acceptera dess
Kraft och att ta del av den,
Att falla till botten, att slå
Sig hårt och att alltid
Komma igen
Att vara stark är att våga
Hoppas, när ens tro är
Som svagast
Att vara stark är att se ett
Ljus i mörkret, och alltid
Kämpa för att nå dit

Jag kom fram till idag efter att spenderat nästan tre timmar på arbetsförmedlingen att det är ett deprimerande ställe. Hade först ett möte med nån människa, för att få reda på att hon skulle boka in mig på ett annat möte med en annan människa. Givande. "Vi kan mest bara erbjuda praktik, men det är ju inte riktigt vad du behöver". Väldigt smart måste jag säga. Gick sedan ner en trappa för att gå på nästan möte, eller infoträff. Kom dit 45 min för tidigt, men såg inte så stor anledning med att göra något annat, så jag satt där och väntade. Tre minuter i kommer hon som ska leda träffen och tittar på mig förvånat och säger: "Är du redan här?!" Hm, när brukar folk dyka upp till förbestämda träffar? tio minuter försent? Är väl klart som tusan att jag är där! Sen fem minuter över kommer alla andra inramlandes... Dagens ungdom! Jag blir mörkrädd... Infoträffen var förövrigt precis samma sak som när jag senast var på den för 3-4 år sedan. Kul...
Insåg ungefär samma grej då jag var på kommunen för att få träffa någon gällandes inkomst. Medan jag satt och väntade på henne hörde jag vid bordet bredvid där det satt en kille och uppenbarligen hans handläggare vid en dator. Han skulle tydligen lära sig att göra ett CV. Jag satt och skrattade lite för mig själv då jag hörde följande konversation. H är handläggaren och K är killen...
H: Arbetsgivare brukar uppskatta om man skriver i alla sina kompetenser i sitt CV, så har du körkort?
K: Jag håller på att ta, har inte så mycket kvar.
H: Så du är färdig med teorin då och har bara uppkörningen kvar?
K: Nej jag har inte börjat med teorin.
H: Men är du inskriven på en körskola? Hur länge har du hållit på att ta det?
K: Nej alltså jag har inte gjort det än. Jag har kört hemma med pappa i två år.
H: Ja, men då är du ju inte snart klar!
K: Nej, men alltså jag vill ta C-kort.
H: Men du måste ju ha ett B-kort först förslagsvis.
K: Ja, men pappa jobbar på ett åkeri så jag kan börja jobba där. Men han har inte heller något C-kort.
H: Total tystnad
Kunde verkligen se hur hon bara ville springa därifrån och förbanna sig själv för att hon valt en karriär som denna :)
Jag skrattade gott och tänkte vilken dröm jag måste vara för alla såna där ställen.
När jag äntligen fick träffa henne som jag kom dit för så tittade hon på mig, frågade vad jag gjort tidigare och gav mig alla papper. Sen sa hon; jag behöver egentligen inte säga det här till dig, men du måste aktivt söka jobb, annars får du inga pengar. Neeeeeeeej, så jag kan inte ligga hemma och bara vänta på att pengarna ska rulla in? Hon avslutade med att säga att det förmodligen inte skulle ta så lång tid innan jag fick något jobb, med tanke på hur resten är... Jag skrattade lite ironiskt och gick därifrån.
Innan jag åkte hem så var jag in på ICA och handlade. Parkeringen utanför är ju som hämtad ur något mindre begåvat Sims spel. Någon hade varit så smart att hon lämnat bilen på tomgången för att hon skulle kunna gå och prata med nån hon kände lite längre bort. Bilen hade hon strategiskt ställt i mitten av vägen. Heja!
När jag sedan skulle därifrån så hade nästa stolpskott parkerat sin bil med hästfinka på höger körbana för att kunna gå in på Apoteket, eller vart han nu var. För det är väl praktiskt att parkera där, på så vis har man ju jättenära till alla affärer, för vem vill behöva gå 10 meter extra? Sen att folk inte kan passera, det är ju ett helt annat problem. Jag blir så glad över människor som kan köra bil! Tror jag ska bli civilpolis och bara på ren jävulskap springa runt och lappa alla jag ser som gör något fel!
Måste tacka min kära syster för sitt val av man. Nu har jag ju fastnat i hans musik också! Blir bara värre och värre det här. Minns inte vem jag fick Summoning av, men vem det än var: Tack och Bock!
Tror jag måste skaffa mig en extern hårddisk så jag får plats med allt. Börjar bli lite fullt i stackarn nu :(

Dagens dikt från boken "En enda ros": 

Hade jag ett blankt gevär
Var det mig ett kärt besvär
Skjuta prick på alla som
Jag har svårt att tycka om.
Och med lite gas till hands
Gick väl tiden som en dans;
Jag tog kål på några fler
Som jag ej vill träffa mer.
Men nu är jag vapenfri –
Det är Ödets ironi!
Så de frodas och mår bra
Fastän fan dem borde ta.

Ja det tog ju inte lång tid innan det här hann bli förvirrat måste jag säga. Började morgonen med att inse att jag klev upp klockan åtta helt i onödan, jag hade utan ångest kunnat legat kvar till nio. Fick den genialiska idén igår att jag skulle åka till arbetsförmedlingen innan jag åkte till kuratorn... Alltså skulle jag vara på ams vid nio för att hinna till kuratorn klockan tio. Insåg dock efter att jag ätit frukost att varför ska jag åka till ams idag, då jag ändå ska dit imorgon? Ibland är man verkligen smart! 
Kom på hur väldigt dum jag varit och hur jag missat en hel timmes sömn, så jag hamnade framför datorn istället. 
Blev sedan tvungen att tvätta A3:an då jag kom hem med tanke på lervällingen på den. Tog mig dryga timmen att få den ren och naturligtvis började det regna/snöa. Smart som jag är fattade jag inte riktigt att det regnade/snöade så jag stod och försökte torka samma ställe om och om igen, men det blev hela tiden nya droppar. Sen kom jag på det; Det regnar!!! Grattis måste jag säga. Är verkligen värd nobelpriset...
Hela dagen har varit allmänt förvirrad. Fick ett meddelande från min tillfällige tränare att han kanske inte kunde träna ikväll, men om han kunde det skulle han (visade det sig i efterhand) skicka ett meddelande och säga till mig. Jag läste meddelandet, svarade på det och raderade det. Kom efter tio minuter på att jag inte minns om han skulle skicka ett meddelande om det blev träning eller om det inte blev träning *smart*. Skickade ett meddelande och frågade vilket det var. Fick tillbaka "hehe jag är fortfarande upptagen, så vi kör på måndag istället". Oj vad jag är smart!! Blir ju lite lätt mörkrädd för mig själv. Kan man verkligen vara så förvirrad???

Följer mina kära vänners inrådan och joinar sällskapet för den svenska bloggningen :) Man vill ju inte känna sig utanför så det är väl bäst att göra som alla andra. Skämt åsido så har väl tanken slagit mig tidigare att man kanske borde ge sig in i den här djungeln också. Har ju redan beblandat sig med allt annat så varför inte bloggandet också.

Helt ärligt så förstår jag inte den totala meningen med det, men i mitt fall så är det ju ett effektivt sätt att komma ihåg vad jag har gjort :) Minnet är väl kanske inte det bästa alla gånger... Och det är ju ett väldigt effektivt sätt för alla andra att veta vad man gör. Slipper man sitta och berätta, är det bara att ge adressen så får de kolla själv! Mycket smart av mig...

Kanske ska inleda med en grov uppskattning om vad det kommer handla om. Så folk vet om de ska fortsätta läsa eller lägga ner det redan nu och kanske, mot all förmodan, läsa en bok. Jag är ju ganska förvirrad därav namnet på denna väldigt genomtänkta blogg, så det lär väl bli en salig blandning av allt som sker runt omkring mig. Med andra ord allt mellan himmel och jord, lite bilar, lite blommor, lite jobb, lite allmänna aggressioner riktade mot det mesta som jag stör mig på och så blir det nog en hel del tankar kring livet i största allmänhet. Sanningen svider och eftersom jag är brutalt ärlig kommer det nog både bli positiva och negativa saker som tas upp om vartannat...

Eftersom jag är lika teknisk som en morot så kommer det här förmodligen bli väldigt konstigt många gånger då jag försöker verka smart och lösa världens problem genom att trycka på alla knappar jag hittar :) Men ha tålamod! Jag lär mig nog snart, tog trots allt bara 8 knapptryck och 10 minuter att hitta vart jag ens skulle börja med de här dumheterna hehe