Sine metu

Oj vilken helg. Som vanligt. Började i torsdags med Cheesecake och överfylld rulltårta hos Annkan, framför tv:n och Mammas Pojkar. Det var trevligt, as usual... Sedan blev det fredag med middag hos Hanna. En favorit i repris, men med efterätt den här gången :) Var mycket gott. Blev bjuden på kyckling i jordnötssås serverad med ostgratinerad broccoli. Till efterrätt den alltid lika goda browniesen. Blev mätter och glader! Sedan blev det bio bland alla andra människor. Såg New Moon som var riktigt bra. Minns inte första filmen så mycket, men den här var nog lika bra tror jag. Kom inte ihåg Jacob från första filmen så mycket, men i den här var han vältränad :)
Igår blev det sedan Robinson hos Lina och därefter krogen. Var på stan med Lina i fredags också, inte att förglömma! Köpte mig "den lilla svarta" och eftersom ajg köpte den på H&M så var jag tvungen att göra om den. Vill ju inte se ut som alla andra! Så igår var jag in till stan med mamma och köpte tyg för att sätta min genialiska plan i verket. Alla bra idéer kommer på natten för den som inte visste det :) Jag kom på att jag skulle ha axelband (klänningen var axelbandslös) och ville även ha en flexibel fjärilsärm på den. Hade en perfekt bild i mitt huvud och tänkte att det nog inte blir så svårt. Eftersom perfektionisten följde med in till stan, mamma alltså, så blev det inte riktigt som min första tanke var. Jag skippade axelbandet eftersom klänningen sitter uppe ändå och jag har en bh med breda axelband under. Körde istället bara på fjärilsärmen, den var tänkt att vara i spets, men slutade i nåt tyg med paljetter. Den blev dock väldigt bra i slutänden, tog bara fem timmar att göra :) Kan välja att ha den på axeln, halvt på axeln eller hasa ner den som en singoallaärm. Mycket smidigt! Kommer bli min nyårsblåsa, ska bara ha ett typ rött band i midjan istället för ett svart. Mycket smart om jag får säga det själv! Får se till att fixa nån bild på den nån gång, jag tänker aldrig på sånt där med bilder...
Ja, råkade komma lite sent till Lina, men det var nog lungt ändå hoppas jag :) Efter Robinson, Robins och Brottskod: Försvunnen så åkte vi in till stan. Hamnade på Memento som vanligt... Såg massa kändisar, som vanligt, men kan fortfarande inte komma på om de inte känner igen mig eller inte vill känna igen mig. Får bara massa konstiga blickar, som om de vet vem jag är, men inte vet vem jag är... Vad gör man då? Jag tänker att de känner igen mig men inte vill känna igen mig så jag säger ingenting. Jag spanade in en snygging iallafall och frågade Lina om hon trodde han var singel, Lina trodde han var singel. Jag trodde han var upptagen. Var tvungen att fråga kände jag så jag frågade... Han var upptagen. Typiskt. Nu sitter jag och förbannar mig själv för att jag inte frågade om hans kompisar var singel *haha* Men som jag sa till Lina, ingen idé att sitta och älta sånt man inte gjort. Är huvudet dumt får kroppen lida. Så det är väl bara att gå vidare, de var säkert också upptagna så. Om inte annat så var deras tjejkompisar alldeles för snygga, jag avskyr killar som har snygga tjejkompisar. Det får en att känna att man inte har en chans, så därför försöker man inte ens. Tacka vet jag killar som bara har killkompisar, slipper man umgås med tjejer också :) Slutade på MAX med förhoppning om att Lina skulle kunna rätta till sitt misstag, men tyvärr dök han inte upp. Jag ska slå på dig nästa gång du gör så!!! Så får du göra om och göra rätt!!! Kom ihåg att man måste chansa. Vad är det värsta som kan hända? Att man får ett nej, han pratade om någon annan eller att det blir alldeles, alldeles underbart. Därför jag gick fram och frågade den där killen om han var singel, kände att jag skulle förbanna mig själv för resten av livet om jag inte gjorde det. Hade diskussionen på MAX inatt om hur många gånger vi har sagt nej eller gjort något annat *Lina* och sedan ångrat det. Jag kom fram till att jag gjort det en gång och det var fem år sedan. Jag ångrar det fortfarande... Jag tackar M för att jag inte gör sånt längre. Får jag chansen så tar jag den, personen som visar intresse måste se något som han gillar. Om det sedan visar sig att han anser att jag har för många fel och brister så är det hans problem, men jag har förhoppningsvis fått ut något av det till den dagen. Det står ju inte skrivet i pannan på killar "Perfekt", "Svin", "Psyko" osv. Så man måste ju helt enkelt prova sig fram. Jag säger som Birgitte Bardot: "Jag har gjort många misstag i mitt liv, men det tänker jag fortsätta med. För det är det som är kryddan i livet". Så sant, så sant.
En sak funderade jag dock över igår. Varför raggar inte killar i Norrland för? I Örebro och andra ställen ajg varit ut på söderöver så var det minst tre varje gång jag var ut, oavsett om jag var singel eller uppenbarligen tillsammans med någon, som raggade på mig. Här måste man göra det själv, för killarna vågar inte komma fram. Man kan sitta en hel kväll och utbyta blickar, men de kommer aldrig fram. Ännu värre blir det ju längre upp man kommer tycker jag. Beror det på att man ser skräckinjagande ut, de är rädda för att få ett nej (trots det uppenbara), de tror de ska åka på en örfil eller vad beror det på? Problemet är att jag inte är någon som går fram till killar, för jag tänker jämt att de inte vill ha mig, även om det är uppenbart. Jag behöver killar som säger rakt ut vad de vill. Själv kan jag göra det efter att de kommit fram, men just det där gå fram delen är jag kass på. Jag tänker jämt att de bara skämtar, de tittar på någon annan, de är upptagna eller de kollar bara på mig för att jag har fastnat i ett eluttag eller nåt *haha*. Så kan inte killar bara fatta att de MÅSTE komma fram annars händer det inget! Jag har provat alla olika stilar för att se om det är något fel där, men det blir samma grej alla gånger, ingenting alltså. Jag måste se jäkligt skräckinjagande ut, trots att jag försöker se snäll och rar ut. Jag sitter i mitt hörn och hela soffan är ledig bredvid mig, kom och sätt er!!! :) Bäst går det när man är ensam, att ha någon som sitter bredvid en är tydligen ännu mer avskräckande, förra gången hamnade jag ensam i en soffa och då kom det en kille. Men han ville diskutera sina kärleksproblem som han hade med sin tjejkompis som var blond... Tack men nej tack. Jag svarade att det bara var att köra, det värsta han kunde få var att hon sa att de bara skulle vara vänner, då vet han ju vart hon står iallafall.
Sen är det bara "fel" killar som raggar på mig när de väl gör det. Jag vet vad jag vill ha och jag vill inte ha diskplockare som jobbar på stället!!! Inte heller små taniga dansgalningar. Jag dansar inte, jag vill ha någon som hellre sitter och pratar än dansar.
Jag får aldrig det jag vill!

Dagens visdomsord: