Sine metu

Satt och läste igenom gamla blogginlägg precis och insåg något.... Jag är hemma... Jag är precis där jag ska vara och allting är precis som det ska vara. Jag vaknar varje morgon till ljudet av en väckarklocka som inte tillhör mig. Jag känner en arm som kramar mig nyvaket och jag kryper bara närmare och myser. Det går några omgångar till med väckarklockan och sedan börjar dagen. Precis som den ska.
När kvällen sedan kommer får jag somna i den famn som får mig totalt avslappnad och skänker mig en enorm trygghet. Det är så det ska vara.

Känner mig så mycket mer avslappnad och trivs så underbart bra här, just här. I den stora mjuka soffan...
Det är konstigt hur det kan bli. Det trodde jag verkligen inte för ett år sedan, eller ens för ett halvt år sedan. Men nu är jag här, nu är vi här.
Tiden har gått så otroligt fort och om bara en vecka så har ett halvt år sprungit förbi... Sex månader... Vad som annars alltid har gått i ultrarapid har nu försvunnit utan att jag ens hunnit reflektera över det, känns det som. Men jag har avgudat varje morgon och tackat varje kväll. Livet tar sina turer ibland, men tills slut så blir det rätt :)
Så det är så här det känns att vinna jackpoten... Att få alla rätt på travet eller få högsta vinsten på triss... Helt underbart.
Känslan blir bara starkare för var dag som går, starkare och djupare. Omöjlig att förklara och omöjlig att hitta någon annanstans. *ler vid tanken*

Jag kan inte annat än att le och känna mig extremt förnöjd med allt. Det finns inget jag vill göra annorlunda, inte nu. Nu är jag där jag ska vara och alltid kommer vara. Tro mig....

Dagens visdomsord: