Sine metu

2011-10-28
18:26:36

Herr Softly del 3
Charlotts sista dag på Lagret. Hur illa kan en fredag vara?
Charlott kommer till jobbet, går igenom lapparna och vad ligger där överst på toppen av bunten? Herr Softly. Hon känner hur irritationen kommer krypande och då sjefen kommer frågar hon vem som ska med henne. Marius. Hon pustar ut och hoppas på en Marius med dåligt humör.
Inskuttande kommer Marius, glad i hågen och med ett leende från öra till öra. Charlott ser att undergången är nära, men med lite hopp frågar hon om Marius har en dålig dag. Nej, dagen kan inte bli så mycket bättre.... Hon ser hur lyset i tunnelen sakta men säkert slocknar.
Iväg bär det till Herr Softly, med en Boston variant största du kan få tag på. Hon förklarar vad de har att göra med, men Marius tvivlar på henne. "Vänta du bara..."
Framme vid huset är det ingen hemma. Charlott håller tummarna för att det inte ska komma någon hem heller. Hon ringer Herr Softly och till hennes förtret svarar han att han är på väg.
De sätter sig i bilen igen och ser regnet täcka rutan medan de väntar.
Plötsligt kommer han, tillsammans med en annan man/gutt.
Han har sitt vanliga leende på plats: Jag-ska-se-er-arbeta-och-göra-ert-liv-till-ett-helvete blicken....
Uppför trappen och in för att ta lös benen på Softlyn. Marius är den sanna optimisten och helt övertygad står han där och tror att Boston ska gå in. "Jaja"
Softly soffan lämnas kvar inne för att inte den ska bli blöt i regnet. Ner bär det för trappen för att hämta den största delen.
Problem nr 1: Hur ska vi få in den genom dörren? Vi ställer dne på högkant. Men Charlott lär sig av sina misstag! Akta spiken i väggen!
Uppför trappen och så börjas det. Herr Softly VET att det inte går att ta in en soffadel utan att ta ut den gamla soffan först! Det kommer aldrig gå. Marius löser problemet genom att inte ge sig. Efter en hel del ordväxlingar av det otrevligare slaget från Herr Softly får Marius och Charlott bära upp soffan. Charlott är nu på gränsen till att slå en hand genom vad som helst.
Så var det den där hallen. En Boston är större än en Softly. I rest my case.
Efter att ha försökt på ALLA sätt inser till och med Marius att soffan går inte in. Herr Softly väljer att försöka fyra gånger till, men med samma resultat: Soffan är 15 cm för stor åt alla håll...
Mellan alla försök kommer kommentaren: Akta väggen, de som var här förra gången fick färgen på väggen att lossna. *undrar varför?*
Marius förklarar att det går inte. Det går inte på något som helst sätt att få in soffan, den är för stor. "Men den andra soffan gick ju in!" "Den andra soffan är minst 10 cm mindre...."
Den förra soffan (Softly) hade inga fler millimeter att gå på. Försök då få in en 10 cm större soffa.
Allting slutar med att den lilla delen går in, den stora delen tas nerför trappen igen med kommentaren: "Jag kan sitta här hela dagen och se er arbeta" i bakgrunden.
Efter att ha tagit upp soffan igen för att snu den tas den ner och läggs i garaget. För in ska den!
Men det är inte längre vårt problem, vi tar in möbler genom dörrar, inte genom balkonger på andra våningen.
Men aldrig, aldrig, aldrig mer kommer Charlott att återvända dit. För hon jobbar inte längre på Lagret!
Det hela avslutas med det kända citatet: "True story, true story!"
Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-10-28
18:24:59

Herr Softly del 2

Så kommer del två av den helt sanningsenliga triologin om Herr Softly.

 

Herr Softly ringde en dag till lagret efter att hans soffa Softly blivit levert. Han får tala med Joakim på lagret. Han säger då till Joakim att den här gången ska han ha två guttar som klarar av att bära!

 

Några dagar senare kommer det en ny Softly soffa till Herr Softly. Denna gång ska Thomas och Jakob köra ut den efter att Charlott har skrattat sarkastiskt åt lappen och sagt: "Jenter kan ju inte bära så det här måste ju bli er ruta! hahahaha"

Thomas och Jakob kör ut med soffan, men ingen är hemma. De ringer till Herr Softly flertalet gånger under dagen, men ingen svarar. Det slutar med att dagen är slut och de har ännu inte fått tag på Herr Softly. De återvänder till lagret med soffan.

 

Några dagar senare ringer Herr Softly och säger att han var i Oslo då soffan skulle leveras och kunde därför inte ta emot den då, en ny tid görs upp...

 

En regnig, kall sommarmorgon får Charlott lappen i handen. Namnet är ett namn hon hade hoppats att aldrig få se igen, Herr Softly...

Hennes co-driver Sonam försöker trösta henne med att det inte kan vara så farligt. Hon tittar snett på honom och säger; "Nej, du har så rätt, det är värre!"

 

De kommer fram till huset, parkerar på baksidan av huset och Charlott tar ett djupt andetag. Hon går mot dörren och upp flyger den med en överlycklig Herr Softly som säger: "Jaha kommer ni med min soffa nu? Jag hoppas den är hel den här gången!" Och med det typiska sarkastiska jag-ska-se-er-jobba-och-göra-ert-liv-till-ett-helvete bilcken.

Charlott och Sonam går uppför trappen och kommer in i stua. Där tar de isär soffan och börjar bära. De sliter och stannar och funderar. "Hur ska detta gå? Hur ska dne här komma genom den lilla öppningen?"

Efter att ha slitit i många långa minuter kommer de till ett genombrott och soffan kommer genom dörren. De får den nerför trappen och bär ut den. De tar den nya och tar en del med sig upp.

De bär och de sliter medan Herr Softly står i dörröppningen med sin cigarett och njuter av att se andra människor arbeta. Han kommenterar att tekniken är fel, att det aldrig kommer gå att få in soffan på det sättet och vad än Charlott och Sonam gör så är det inte så det ska göras...

 

Charlott börjar känna hur det kliar i fingrarna, men hon håller tyst. Hon ser på Sonam och han ler och hon förstår att det där fåniga flinet kommer göra att hon börjar skratta.

 

De får in soffan såsom bara de kan få in en soffa och nöjda över sitt resultat, men med en otrolig irritation över Herr Softly lämnar de "brottsplatsen" där en soffa dog.

 

Men ingenting varar för evigt!

 

Snart ringer Herr Softly igen och säger att han inte kan montera på benen, det är något fel på dem!

Charlott och Sonam rycker ännu en gång ut med brakonyckeln i högsta hugg.

In kommer de och skruvar på benen. De två mittbenen som enligt Herr Softly var fel. De skruvar på de fyra benen på divandelen och slutligen de sista två benen på den andre delen av soffan. Till ljudet av Herr Softlys kommentarer om att det är fel. Snart står dock soffan på plats i sitt hjørne, med alla ben på plats.

Herr Softly grymtar något och Charlott och Sonam lämnar aggresivt Herr Softlys hus med skrattet i halsen. Mannen som kan allt kan inte få på benen på soffan, han var tvungen att be en jente om hjälp....

Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-10-28
18:21:13

Herr Softly

Låt mig få berätta en liten histora för er.

En historia om en man, som vi kallar Herr Softly, om ett antal ansatta på ett lager och två soffor.

Historien är helt sann och alla personer i den är riktiga människor, en av dem kunde ha fått se ljuset i tunnelen om det inte varit för att Charlott fått nytt jobb.

Historien är fördelad på tre olika episoder.

 

Så koka en kopp te och luta er tillbaka och njut av en helt genomsann histora, tyvärr...

 

Allting började en het sommardag, mitt i veckan. Charlott skulle för dagen ha med sig Jon-Martin på bilen. De hade  en helt okej dag tills de hamnade hos Herr Softly. Herr Softly skulle ha en soffa, en svart läder soffa kallad Softly. När det begav sig var Softly ny i sortimentet och ingen hade ännu levert ut en sådan. Så vi kan säga att Charlott och Jon-Martin var på premiärtur.

Inte ont anande kom de puttrande fram i sin lilla lastbil. De parkerade framför huset, men fick snart reda på att det var fel. De skulle köra runt huset och parkera på andra sidan. Sagt och gjort. Lemmen fälldes ner och soffan drogs fram. Efter att ha sett ingången togs det en tur upp för trappen och in dit soffan skulle stå. För att försäkra sig om att den skulle gå in. Trångt? JA! Kan det gå? Nja...

Charlott kommer nerför trappen, skakar på huvudet och säger till Jon-Martin; "Det här blir intressant!". Jon-Martin grymtar till lite och iväg bär det med den största delen (om man nu kan säga det om en soffa som är i princip lika stor åt alla håll).

Problem nr 1: Hur kommer vi in genom dörren?

Lösning nr 1: Vi ställer den på högkant!

Tillkommande problem nr 1: Spikarna i väggen mittemot dörren. Efter att Charlott fått den ena spiken i huvudet och kört fast plasten i den andra är de på väg uppför trappen.

 

Nämnas ska kanske att huset är byggt någon gång på början av 1900-talet. Vilket vill säga att trappen är smal och svagt snurrande.

 

Soffan kommer uppför trappen efter en hel del stånkande och stönande. Väl upp inser de fler problem.

Problem nr 2: Hur ska soffan komma runt hörn nummer ett och hörn nummer två?

Vad ni nu kan se framför er är en hall på 50x210 cm. Varav höjden på taket är 200 cm. Dörrkarmen däremot är ca 175-180 cm. Tilläggas kan att det finns en taklampa... Och vi vet ju alla vad taklampor gör med en lagerarbetare...

Väggen mittemot dörren mot stua är dock 40 cm bred...

Så hur löste nu de högt intelligenta människornaproblem nr 2? Inte en aning egentligen, men in kom den.

 

Efter att ha vridit och vändt soffan otaliga gånger får Charlott och Jon-Martin in soffan, till ljudet av Herr Softly drickandes en kall coca-cola i dörröppningen i dne 30 gradiga värmen. Utan tröja står han där i sina shorts och fäller kommentaren mellan klunkarna "Det bäste jeg vet er att se andre mennsker jobbe!".

 

Del nummer ett av soffan kommer på plats efter att nästan en speil blivit välta.

 

Del nummer två tas in på samma måte, men till ljudet av diverse svordomar då den har en hel rygg och inte en divandel. Herr Softly står fortfarande och kommenterar hur saker och ting ska göras medan han håller sin kalla cola i handen.

Efter att plats nummer två väl är inne kommer den förväntade kommentaren: "Ja, då är det väl bara att ni monterar den då". Svaret blir ett rungande "Nej". Jon-Martin diskuterar saken fram och tillbaka med Herr Softly och avslutar med att säga: "Jeg skall ringe sjefen og höre om det er bestilt montering". Han kommer tillbaka och svarar: "Nej". Herr Softly blir arg, men Charlott och Jon-Martin är snälla människor och väljer därför att ta med sig emballaget, men lämnar därefter huset så fort de kan för att ta sig till nästa kund.

 

Då de kommit en kilometer från huset ringer Herr Softly och säger att de måste komma tillbaka och hämta soffan. Jon-Martin frågar varför och får svaret att den är ødelagd.

Det rings ett samtal till reklamationssjef och därefter bär turen av mot Herr Softly ännu en gång....

 

Charlott och Jon-Martin tar ett steg innanför dörren till Herr Softly med en suck och går med tunga steg uppför den gamla knakande trappen. Väl uppe får de se den utpackade soffan liggandes på ryggen. Under soffan syns ett stort hål i stoffet. De tittar på hålet och Herr Softly säger: "Det var ni som gjorde det! När ni bar in den, ni ødela den!" Charlott och Jon-Martin ser på varandra, ser på soffan och ser på varandra. Slutligen svarar de: "Den kan vi inte ha gjort, det finns ingen mulighet att vi kan ha nått dit". Men Herr Softly gav sig inte, han höll fast vid att de stackars lagermänniskorna hade gjort det och allting slutar med att ärendet gavs över till reklamationssjef efter att ett ordentligt ordkrig uppstått mellan Herr Softly, Charlott och Jon-Martin. Herr Softly försökte tvinga Charlott och Jon-Martin att ta med sig soffan därifrån, men den torsken simmade inte i de farvattnen!

 

För andra gången på en dag lämnar Charlott och Jon-martin Herr Softlys hus. Denna gång med ett hopp om att aldrig mer behöva komma tillbaka till den adressen. Aldrig mer behöva se huset...

Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-10-12
07:59:17

Rökning
Sitter och tittar på God morgen Norge... De har en rökare där och en "rökmotståndare" där. Det är tal om att strama in Rökloven med att det kommer bli förbjudet att röka på uteserveringar, rökrum ska försvinna och röka utanför institutioner ska försvinna. Jag kan väl inte säga mer än: "Det var på tiden!"
Rökaren sitter där och säger att det är kränkande och han känner sig fråntagen sina rättigheter. Nice thinking! Hur är det med alla människor som måste stå ut med passiv rökning utan att ha något att välja på? Är inte det inskränkande på sina rättigheter? Man har liksom inget att välja mellan när det kommer en rökare och går förbi, eller i och för sig, man kan ju sluta andas.... Realistiskt!
Nej dra åt den där jävla lagen och höj avgifterna på de där giftpinnarna så det bara är miljardärerna som har råd!! Så less på all denna cigarettrök. Har varit "snäll" och försökt att stå ut i ett och ett halvt år, men nu inser jag att det var ju inte speciellt smart att vara "snäll". Nu har jag blivit sju gånger så känslig och ja hosta tills man kräks är ju så där trevligt. Den där whiskeyrösten är ju inte heller så attraktiv....
Tack och lov att det bara är tolv dagar kvar. Sen får jag en helt rökfri arbetsplats!!!
Senast jag kollade så stod det ju faktiskt i Rökloven paragarf 12 och 13 att alla arbetsplatser SKA vara rökfria... Men förstås, det gäller ju inte Lagret.... För där är ju porten alltid öppen så då behöver man ju inte gå någon annanstanns för att röka, då kan man ju sitta där inne i värmen och njuta av sin äckliga cancerpinne och hoppas att man får en snabb död.
Snusare är ju inte bättre, men hellre omgärdad av snusare än rökare. Jag slipper ju lukta på deras cancer iallafall....
Nej skaffa en hobby istället!
Dagens ordspråk:
Bara för att du vill dö av cancer
betyder inte att jag vill
Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-10-01
17:44:08

Ja säger som så jag
Nu är det lördag. Den sista arbetslördagen på förevigt hoppas jag :D
Tänk vad skönt att slippa jobba lördagar, är ju den värsta dagen att jobba faktiskt. Förstör en annars så kass vecka.
Så är det bara 20 dagar kvar också!!! Sen är det slut på Bohus *ler lika stort som den ondskefulla katten i den onda varianten av Alice i Underlandet*
Kom att tänka på en sak igår när jag åkte hem från jobbet, strax efter sju. Mötte en människa utan reflex på den gigantiska vägen hem. Då insåg jag att dne dagen alla gångare använder reflex och alla cyklister använder cykelhjälm, då ska jag cykla på cykelstigen också. Alltså aldrig... Blir så les när man möter folk utan reflex, man ser ju aldrig fanskapen. Den jag mötte igår, henne såg jag inte förrän hennes halskedja gnistrade till... Halskedja... Då är det illa! Kan väl inte vara så svårt att sätta fast en reflex på jackan eller? Gå till närmaste affär och köp en!!!
Så less så less blir jag
Dagens visdomsord:
"Jag såg den inte
så den var nog redan död"
Citat: Mats Fredholm
Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!