Sine metu

"Bloggen är lösenordsskyddad, men du kan hänga här utanför med kon"

Varför då? Varför lösenordsskydda sin blogg? Trist säger kon. Jag har löst det problemet genom att ha en egen lösenordskyddad fil på dtorn där jag skriver sånt som jag inte vill alla ska läsa... 

Men jag hade det skoj med kon!

 

Men nog om detta. Min tanke var att skryta om den helt otroligt bra kjæresten jag har :)

 

Vi var på gymmet i lördags då de hade öppet hus. De hade en bodyanalys som jag "tvingade" upp kjæresten på, var ju inte direkt svårt... Jag blev lite överraskad, inte mycket, men en aning. Balansen mellan överkropp och underkropp var nästintill perfekt. Det hade jag inte väntat mig. Trodde det skulle vara en mycket större obalans med tanke på att benen är massiva och man kan räkna musklerna. Skulle överkroppen se ut så där så skulle han ju vara en bodybuilder. Då blir det inte bra tider på tempon!

 

I övrigt så var det suveräna värden och allt låg på den nivå de ska ligga. Så träning ger resultat. Och maten har jag tydligen lyckats rätt bra med också eftersom mineralvärden och proteinvärdena låg precis som de ska. 

 

Resultaten börjar komma också. Han vann ett mtb lopp häromveckan och ligger med i toppen på lvg loppen. I helgen är det de sista riktiga tävlingarna för säsongen. En tredagars tempo och lvg lopp. Blir väldigt intressant att se hur det går. Det är tre viktiga lopp eftersom de är rankingritt. Så vi får se....

Sen nästa helg är det km i Ljusdal på mtb. Blir en snabbis dit för att vara med på det och ta hem den där pokalen en gång för alla :) Hoppas på att svärfar har en dåligt dag i skogen hehe

 

Jag ska försöka analysera bibeln och kokboken lite mer för att hitta den perfekta balansen på maten.

 

Dagens visdomsord:

 

When you'r body tells you to rest

you better listen

"Emma Johansson"

 

Det kom lite oväntat, men jag klagar verkligen inte.  Jag är så nöjd som bara jag kan bli.

I fredags så kom kjæresten och frågade om jag ville ha en katt. Ja, jo, det vill jag ju... Så vi åkte till mina föräldrar för att hämta Smulans gamla transportbur och leksaker och sånt.

Det var tänkt att vi skulle hämta en av svärföräldrarnas syskonkatt, men de var tingade allihop, så jag hittade en på blocket istället. Den första jag föll för var en rödtabby, men den var kanske tingad då jag ringde. Så hon hörde av sig senare då den familjen som skulle ha henne hade varit och kollat på henne. De valde att ta henne. Men i den kulle så fanns det en svartvit också. Så vi for och kollade på henne :)

Paret som hade kullen var så trevliga så då är det ju oftast en trevlig katt också. Så vi for dit och kollade på henne och så följde hon med hem :D

Mamman hennes var ju så otroligt söt. Såg ut som en Devon Rex i ansiktet, med en riktig uppnosig nos :)

Det visade sig att Alma som vi döpt henne till efter mtb:n Orbea Alma är en riktig personlighet. Hon hade inga problem att åka bil i 10 timmar för att komma hem. Hon sov hela vägen och gjorde bara några små kollar utanför buren, men tyckte det var bäst att vara därinne och sova. Vi tog av locket till buren så hon kunde äta och dricka. Men hon låg lugnt kvar i buren hela tiden och sov. Fortsätter det så så kommer hon ju passa perfekt hos oss :)

När vi hade en mil kvar hem ungefär då kom hon ut och la sig på axeln till kjæresten som körde. Hon låg där och sov och hade det skönt. Inga problem att gå i koppel var det heller, eller träffas svärförädrarnas två katter, även om de var lite farliga eftersom de kom och nosade utan att vara rädd för henne *haha*

Nu har hon gjort sig hemmastadd här och klättrar glatt i Aralian bakom soffan, även om hon mest bara ramlar ner då hon tappar fotfästet. Hon är ju riktigt kul att titta på, följer efter oss var vi än går och ska hela tiden vara med. Pratglad är hon också och springer efter oss och pratar glatt på för att i nästa sekund få bredställ och börja jaga en boll.

Här skulle det varit en bild på Alma

om det hade velat fungera som det skulle

Nu ska vi ut på en liten promenad

Dagens visdomsord:

Allt man vill ska man också få

Med OS så kommer ju också hela dopinhysterin. Samma sak varje gång. "Han är dopad, hon måste vara dopad, de ser inte normala ut, den kroppen kan inte skapas naturligt, osv..."

När jag fick frågan för ett år sedan vad jag ansåg om doping var mitt direkta svar; "Det är helt igenom fel och jag kan inte förstå hur folk kan göra något sånt."

Nu efter att sett kjæresten kämpa stenhårt i snart fyra månader med både träning och mat så ser jag en enorm skillnad på honom. Han orkar helt plötsligt hänga med i toppen. Han har gått ner lite mer än 10 kg under den tiden och framförallt så har han hittat gnistan för att tycka det är kul och vill kämpa.

Men det saknas fortfarande en bra bit till toppen. Nästa år kommer han börja satsa ännu mer. Det blir fler elitlopp och det kommer fullsatsas på landsväg.

Jag såg honom igår och insåg att det enda som är någorlunda likt det jag träffade är ansiktet. Kroppen har förändrats något otroligt. Det är väl i och för sig helt sälvklart när han snart väger lika mycket som de helsponsrade cyklistern (180cm och 68 kg). Det är bara ett par hundra timmar till på sadeln som saknas. Målet är ju sponsring så han kan gå ner på deltid iallafall. Så han kan cykla mer, för det räcker inte med den träning han får nu. Med ett heltidsjobb som hantverkare så är det ju omöjligt att få in alla timmar som behövs. Även med mig som gör allt annat för att han ska kunna fokusera helt på cyklingen.

Efter att ha sett hans förändring och de framsteg han gjort så tror jag inte längre att det är så otroligt omöjligt det alla proffscyklister gör längre. Med tanke på att de har cyklingen som fulltidsjobb och har ett helt lag med massörer, kockar osv så är det klart att man kan komma långt.

Jag såg att kjæresten klarade att köra sex dagar, i snitt 12 mil per dag och med en snitthastighet på 37,6 km/h. Så varför ska inte proffsen klara Girot eller Touren?

Jag har dock ändrat uppfattning om doping. Jag förstår de som gör det. Tänk att slita i flera år och kämpa stenhårt, men aldrig vinna. Ständigt vara två, trea, fyra. Det sätter sig på psyket och att då erbjudas möjligheten att ta det sista klivet för att nå den absoluta toppen, klart de tar det!

Jag har sett min syster nå toppen inom orientering med bara träning, ingen kosthållning, utan sponsring och utan att ge något större avkall på fritiden. Därför har jag aldrig förstått grejen med doping. Nu när jag ser kjæresten inom cyklingen så är det en helt annan värld. Du kan inte nå toppen med ett heltidsjobb, utan riktig kosthållning, utan att ge upp fritiden och framförallt utan sponsring. Det är så mycket hårdare, så mycket längre, så mycket mer.

Inom orienteringen går det att nå den absoluta toppen med fyra timmars träning om dagen. En cyklist tränar fyra timmar under ett pass...

Om du blir tagen för doping så ska du bli avstängd tills dopingen inte längre hjälper dig. Livstid mer eller mindre alltså. Det är inte rätt att de dopade blir avstängda i två år och sedan får komma tillbaka igen, de drar ju fortfarande fördel av dopingen, även om de inte har tagit något på två år. Straffa de som tar otillåtna medel och få de att ångra det de gjort. Låt de behålla medaljerna, låt de se på sina medaljer och veta att de fått de tack vare fusk. Låt alla få veta att de har dopat sig och på så vis straffar de sig själva. Det är inte rätt med doping, men det är förståligt med den press som de har på sig från sitt team, från sitt land och från alla som tittar på de. De måste utföra högprestationer varje dag.

Jag anser att det är fel det de gör mot Armstrong. Att efter att han avslutat sin karriär fortfarande jagar honom för doping och försöker dra tillbaka hans medaljer. För guds skull han har slutat, låt honom vara. Tog ni inte honom då han höll på så får ni skylla er själva. Han var bättre än er just då, acceptera det och ta de som är aktiva nu istället. Om de inte klarar av att ta de under tävlingsåret så anser jag att det är försent. Det är helt okej att spara blodprov, men inte för att 10 år senare sätta dit de för doping. Gjort är gjort.

Förhoppningsvis skäms de för vad de gjort.

Dagens visdomsord:

Jag är inte snabb,

men min cykel är

It's all in your head...