Sine metu

Det var ju inte helt planerat kanske, men vad gör man inte?
Såg på fb att hon som vi köpte Vanessa (nu för tiden Terra) behövde fosterhem akut. Hon hade lyckats fånga en kattmamma (som är dräktig) och försökte få tag på de tre kattungarna också.
Så jag sa att jag kan ställa upp som fosterhem :)

Mamman fick komma till ett ställe så ska ungarna hit, då hon får tag på de. Vad gör man inte?

Hade hon inte fått tag på någon så hade hon blivit tvungen att släppa ut mamman igen. Det är ju inte okej när hon jobbat en vecka för att få tag på de. Jag lider med alla katter där ute och som crazy cat lady så drar jag mitt strå till stacken. Så snart är det tre små sötnosar till här :)

De är ju bara här tillfälligt och kommer vara i gästrummet som de gäster de är ;)

Så jag hoppas hon får tag på de och jag vet ju iallafall att jag har världens bästa kjæreste, även om han driver mig till vanvett ibland ;)

Dagens visdomsord:

Tänk klimatsmart
Adoptera en katt

Var på vår traditionella tur till Trollstigen och Åndalsnes i helgen. För att cykla så klart :)

Jag skulle cykla uppför Trollstigen iår tänkte jag, men det spöregnade och var fem grader varmt. Så jag valde att ta bilen upp med 30 min till start.

Men jag fick se kjæresten gå i mål och det gjorde att vi direkt kunde gå ut till en av utsiktspunkterna, för att "ta en bild". Egentligen så gick vi ut dit hela gänget på 14 pers för att jag, som jag planerat det senaste 1,5 året, skulle fria. Så ner på knä/på klossarna på cykelskorna gick jag för att så sätta carbonringen på kjærestens finger. Det var blött och kallt, men perfekt ändå <3

Han slutade på en åttonde plats på Trollstigsrittet :)

På söndagen var det Isfjordstempon. Ett för kjæresten provritt. Han har aldrig tidigare kört ett riktigt tempolopp, men testade nu. Med en ny tempohjälm som jag köpte åt honom i torsdags innan vi åkte :) (klart han ska ha en tempohjälm när han ska köra tempo)
Det gick bra, väldigt bra. Jag stog efter banan för att ta bilder.
Tre mil var det. Vilket är långt för att vara ett tempolopp, men det var platt.
Han slutade på en andra plats i sin klass och på en tionde plats bland alla som ställde upp. Tokbra!!!!

Det känns ju fantastiskt att det ger utdelning äntligen, alla träningstimmar, alla beräkningar, alla timmar med näsan i cykelbibeln och all utskällning för att han ätit fel. Nu har han fått en nytändning så nu är det bara att fortsätta. Köpa en ny tempo som passar honom perfekt, öka tempotimmarna och fortsätta kämpa. Han är nere på 68 kg och det är ju en perfekt vikt till hans 180 cm. Så något gör vi riktigt :D

Det är bara att hoppas att det håller i sig och han fortsätter att förbättras.

Kunde inte varit stoltare än vad jag är :D
Min alldeles egna labbråtta gör perfekta resultat :)

Nästa år vill jag också vara med!