Sine metu

Nu har vi fått två små vargar i huset. Det är iallafall så de ser ut. Så därför har den ene fått namnet Lupus, efter varg på latin och den andra kallar vi Occam, för det är en Occam :)

Mamman är sjövild och de vet inte ännu om hon går att ha kvar. Ungarna är vilda de också och har aldrig haft mänsklig kontakt. Men vi får klappa på de utan att de fräser.

Jag vet inte om det är oss det är fel på eller vad det är. Men alla säger att det kommer ta månader att göra en vild katt tam, om det ens går. De här två hos oss är ju hur lugna och tillitsfulla som helst... Jag funderar på om jag bara drömmer eller om jag verkligen tar på katten.

Det ska nog inte bli några problem det här tror jag. Vi är ju lugna och harmoniska av oss så det smittar väl sv sig kan jag tänka mig.

Men vi får se hur det går. Kryssar fingrar och tassar :)

Det var ju inte helt planerat kanske, men vad gör man inte?
Såg på fb att hon som vi köpte Vanessa (nu för tiden Terra) behövde fosterhem akut. Hon hade lyckats fånga en kattmamma (som är dräktig) och försökte få tag på de tre kattungarna också.
Så jag sa att jag kan ställa upp som fosterhem :)

Mamman fick komma till ett ställe så ska ungarna hit, då hon får tag på de. Vad gör man inte?

Hade hon inte fått tag på någon så hade hon blivit tvungen att släppa ut mamman igen. Det är ju inte okej när hon jobbat en vecka för att få tag på de. Jag lider med alla katter där ute och som crazy cat lady så drar jag mitt strå till stacken. Så snart är det tre små sötnosar till här :)

De är ju bara här tillfälligt och kommer vara i gästrummet som de gäster de är ;)

Så jag hoppas hon får tag på de och jag vet ju iallafall att jag har världens bästa kjæreste, även om han driver mig till vanvett ibland ;)

Dagens visdomsord:

Tänk klimatsmart
Adoptera en katt

Var på vår traditionella tur till Trollstigen och Åndalsnes i helgen. För att cykla så klart :)

Jag skulle cykla uppför Trollstigen iår tänkte jag, men det spöregnade och var fem grader varmt. Så jag valde att ta bilen upp med 30 min till start.

Men jag fick se kjæresten gå i mål och det gjorde att vi direkt kunde gå ut till en av utsiktspunkterna, för att "ta en bild". Egentligen så gick vi ut dit hela gänget på 14 pers för att jag, som jag planerat det senaste 1,5 året, skulle fria. Så ner på knä/på klossarna på cykelskorna gick jag för att så sätta carbonringen på kjærestens finger. Det var blött och kallt, men perfekt ändå <3

Han slutade på en åttonde plats på Trollstigsrittet :)

På söndagen var det Isfjordstempon. Ett för kjæresten provritt. Han har aldrig tidigare kört ett riktigt tempolopp, men testade nu. Med en ny tempohjälm som jag köpte åt honom i torsdags innan vi åkte :) (klart han ska ha en tempohjälm när han ska köra tempo)
Det gick bra, väldigt bra. Jag stog efter banan för att ta bilder.
Tre mil var det. Vilket är långt för att vara ett tempolopp, men det var platt.
Han slutade på en andra plats i sin klass och på en tionde plats bland alla som ställde upp. Tokbra!!!!

Det känns ju fantastiskt att det ger utdelning äntligen, alla träningstimmar, alla beräkningar, alla timmar med näsan i cykelbibeln och all utskällning för att han ätit fel. Nu har han fått en nytändning så nu är det bara att fortsätta. Köpa en ny tempo som passar honom perfekt, öka tempotimmarna och fortsätta kämpa. Han är nere på 68 kg och det är ju en perfekt vikt till hans 180 cm. Så något gör vi riktigt :D

Det är bara att hoppas att det håller i sig och han fortsätter att förbättras.

Kunde inte varit stoltare än vad jag är :D
Min alldeles egna labbråtta gör perfekta resultat :)

Nästa år vill jag också vara med!

Upptäckte att jag glömde gå igenom SRAMs växelgrupper för mtb *dumma mig*

Så här kommer de:
X5
X7
X9
X0
XX
XX1

Och precis som för Shimano gäller X5 sämst och XX1 bäst. Med precis samma anledningar :)

Sen kan jag tillägga att för mtb så är en bra vikt att sikta in sig på 10 kg. Får du en cykel över 10 kg får du slita då du ska bära den och då du ska använda den överhuvudtaget...

För racer är en fin vikt under 8,5 kg. (Jag kanske var lite hård där?)
En tävlingscykel får inte väga mindre än 6,8kg. Det är av säkerhetsskäl eftersom folk tidigare slipade ner allt för att få den lätt och ramen gick av...

Anledningen till att du vill ha en lätt cykel är för att inte bli begränsad av den. Du vill kunna lägga all kraft på att cykla, inte på att få din cykel att rulla. En cykel ska vara ett verktyg, inte en begränsning.

Som de säger i cykelbibeln:
Cykeln ska vara en förlängning av din kropp

När du sedan har hittat din cykel så kommer nästa del.... Underhåll och utrustning...

Men tills dess:

Lycka till i sökandet efter den perfekta kompisen

Jag har tydligen blivit någon typ av allvetare i ämnet cyklar enligt min syster. Men så är det verkligen inte. Jag lyssnar bara på kjæresten och försöker lära mig av honom.

Men för att försöka förklara det här med vad du ska kolla efter då du tänkte köpa en cykel ska jag ge en snabb förklaring.

Är du ute efter en mtb (skogscykel för stock och sten), en racer/landsväg (för asfalt, sån man ser på tv), en dh (downhill, lift upp cykel ner), tempo (triathlon, cykla fort) eller cx (cross, för skog men med bockstyre)?

Jag gör en kort genomgång av mtb och racer.

En mtb kan vara en hardtail (bara framdämpare) eller en heldämpad. Hardtail är det vanligaste och billigaste alternativet. En heldämpad är dock bekvämare, men kräver mer underhåll och startkapital.
Sen har vi 26" och 29". 26" är bättre på tekniska partier och snabbare/lättare att få rull på. En 29" är enklare att hantera, för oss vanliga dödliga. Men den är tyngre att få rull på pga hjulstorleken.

Valet mellan hardtail/heldämpat och 26"/29" är beroende på tycke och smak. Jag skulle valt en 29" hardtail eftersom jag inte är bra i skogen och redan har en 26" hardtail :)
Generellt menar de att 29" passar folk över 190 cm, men det är som sagt en smaksak. Prova först!!!

Växelsystem på en mtb är Shimano och SRAM.

Vi börjar med Shimano:
Alivio
Deore
SLX
Deore XT
XTR

Alivio är sämst och XTR är bäst... Alivio är en helt okej växelgrupp, men vad du tappar på att gå ner på skalan är precision, tålighet för tuffa förhållanden och framförallt går du upp i vikten betydligt... Och alla vet ju att cyklister jagar gram...

På racer sidan har du inte så mycket att välja på. Carbon eller aluminium ram. En carbonram är styvare och svarar bättre, men vurpar du så har du ingen cykel mer. En aluminiumram är (ofta) tyngre, mjukare (sämre svar), men klarar att bli överkörd ;)

För mig finns bara carbon...
Men det kan vara fint att börja med en al ram om man inte vill lägga så mycket pengar på ramen.

För racer har du shimano, SRAM och Campagnolo. Här finns det skillnader... SRAM har double tap, vilket gör att det endast finns en växeltap i bromshandtaget. Shimano har två, en stor och en liten. Campagnolo har en tumspak. Det där handlar om tycke och smak. Jag har alltid haft SRAM och kan därför inte leva utan double tapen...

Längst ner kommer det en bild av de olika växrlgrupperna....

SRAM har också ett otroligt skönt klunk ljud då du växlar pga kuggarna, det är ett ljud som många hatar och andra älskar. Lite som mese.... Jag älskar det, speciellt i en klunga med högprofilhjul :D

Men summa summarum är att det handlar om tycke och smak. Vi lägger otroligt mycket pengar på våra cyklar, för det är vårt intresse, andra lägger nästan inget allt.
Men kommer du på en tävling ser du att det är grejerna det hänger på. Det finns inga dåligt vårdade cyklister!! Eller cyklar!!!
Det är en stilsport...

För en bra mtb så räkna med 10.000kr och uppöver 70.000kr

För en racer 9.000kr och uppöver 90.000kr

Så in på blocket.se, happymtb.se eller finn.no och hitta din nästa bästa vän :)

Har haft ett inlägg snurrandes i huvudet i några dagar, men inte fått ut det än. Men nu har jag några min över :)

Jag har tänkt på det där med djur gentemot barn. För mig så är mina katter mina barn. Jag vill ju inte ha några barn (just nu), men katter vill jag ha. Och eftersom de är en otroligt stor del av mitt liv så är det självklart för mig att de följer med överallt.

Eftersom vi är ute på ganska mycket äventyr så har jag valt att ha de med överallt. Hur kul är det för dem att vara hemma ensam hela dagen för att vi är på en tävling? Och andra har ju med sig sina hundar... Och barn....

Enda skillnaden mellan katterna och hundarna är att jag bär dem eller har de i bur. De går i sele och brukar sitta innanför tröjan på mig. Vanessa lägger sig under tröjan och döljer sig själv helt medan Alma brukar ha huvudet framme.

Imorgon ska vi iväg igen och då ska jag inviga ryggsäcken jag köpt. Eftersom jag sköter langningen till kjæresten så måste jag ha iallafall en hand fri. Med två katter kan det bli svårt. Alma litar jag helt på eftersom hon är kolugn, Vanessa är lite räddare av sig och vill gärna springa iväg. Så en ryggsäck blir perfekt :)

Förra helgen så var vi ner till Skåne för att träffa kjærestens syster och hans familj. Katterna var med :)
Jag hittade ett hotell där man fick ha djur, så de fick följa med på 9h bilresan. Utan problem. De låg och sov i baksätet/bagaget och gick på lådan. Vi har klätt in hela baksätet med ett sätestrekk så där har vi burarna, bajslådan och mat och vatten. Sen täcker vi bagaget och lägger en stor pläd över så de kan ligga där och sova. Så de ser ut.

Det går ju hur bra som helst att åka bil med de, när de får på sig selarna så går de direkt in i burarna och väntar på att få åka. Och de säger inte ett knyst under resan, utan ligger och sover.

Jag vet inte om det är vi som är bra på att uppfostra de eller om vi har haft tur, men de är ju helt otroliga. Inga försök till att smita ut när man öppnar dörren, aldrig missat lådan (trots att den flyttas runt både hemma och bort), helt tysta och lugna då de åker bil, ingen rädsla för hundar och framförallt lyssnar de när man säger åt de.

Att de är bortskämda det är mitt fel helt och hållet. Jag har inte försökt att stoppa de från att vara på matbordet (vi använder det inte), jag ger dem samma mat som oss emellanåt och jag är för snäll. Men det är mitt fel och inte deras.

Sen att Vanessa är en mattjuv, det har nog att göra med hennes barndom. Vem skulle inte försöka stjäla all mat man kommer över om man inte fått någon tidigare?

Men att ha med sig katter överallt ses som lite konstigt. Folk tittar ju lite snett på mig när vi kommer på tävlingar och jag har en katt i tröjan. För det är ju inte normalt, en katt är ju ett djur som kommer och går som det vill. Och ja det är ju sant, men det betyder ju inte att de inte vill ha uppmärksamhet och känna sig älskade.
Åker vi någonstans utan de nu så blir de "ledsna" och försöker få följa med genom att vara extra söta :)

Men det finns ju inget som kan jämföras med att ha två katter i knät när man sitter i soffan. Eller ljudet av åtta tassar som kommer trippandes efter en överallt. Det är kärlek det!

Dagens visdomsord:

Katterna äger huset
Jag betalar bara räkningarna

Om man är helt oense med en person om något som kommer ändå göra ganska stora skillnader för en tredje part. Och för den ene dessutom...
Vem vinner då?
Kan man gå emot vad den andre tycker bara för att man själv vill just det där otroligt mycket och för att tredje parten kommer få det så mycket bättre. Eller blir man tvungen att vika sig för den som säger nej?
Har den som säger nej alltid rätt?
Varför är det alltid den som säger nej som bestämmer?
Får man utnyttja folks dåliga samvete till sin egen fördel?

Fredagsproblem.... Veckoproblem.... Konstanta problem i mitt fall....

Jag vill, jag vill, jag vill... Men "får" inte...
Tänk om jag bara skulle vakna en morgon och skita i vad alla andra säger. Undrar vad som skulle ske då...

Dagens visdomsord:

Real men love cats

Jag vet inte om det är så varje vår, men jag tycker det är väldigt mycket otrohet överallt just nu, både på tv och bland kollegor/vänner.

Är det så varje vår bara för att folk börjar ta av sig alla tjocka vinterkläder? Jag har inte tänkt på det förut, men det har säkert med vädret att göra. Alla känslor väller väl över då solen skiner.

Ger en eloge till alla som klarar av att gå igenom en sån sak! Det måste väl vara något av det värsta en relation kan råka ut för. Jag tror inte jag skulle klara det. Hur klarar de av att lita på den personen igen? Det måste ju vara det värsta. Att han/hon varit med någon annan går ju ändå att acceptera, men kunna känna tillit igen och tro på vad personen säger.
Jag har ju lite svårt med sånt från första början, tillit alltså, tänk då när man upptäcker en sån sak. Hur kommer den drabbade personen över det?

Jag har råkat ut för det tre gånger, varav två var svart på vitt. Men två av gångerna var det personer som ändå var "döda" för mig. De hade redan förstört relationen på andra sätt. Så när det kom fram så var det mer av, "jaha, hoppas det var värt det". Tredje gången var det värre, mycket värre. Och den är jag väl inte över än tror jag. Tror inte att man kommer över en sån sak.
Bara det där med skulden man själv känner, trots att man inte gjort något fel. Det var ju inte jag som "slant på en kondom" så att säga. För förhoppningsvis använde de en sån.... Men man känner ju ändå att man gjort något fel. För varför skulle annars en partner gå någon annanstans?
Så pass känslokall som jag är så är det en högst flyktig känsla dock. Jag vet att det inte är mitt fel, för det finns inget jag kunde gjort bättre i något fall. De var bara de som tänkte med kuken och var allmänt jävligt sviniga... Jag visste att min totala avsaknad för mänsklig sympati skulle komma till användning en dag ;)

Skämt åsido så har jag otroligt svårt att förstå varför vissa människor är tvungen att trampa på någon annans gräs när deras eget är helt prima.
Jag har stött på en person som jag förstår varför denne var otrogen. När en relation är 100% död, då är det en sak. Men varför inte bita i det sura äpplet och bara inse att det är slut?

Jag skulle gärna vilja veta en sak av de som väljer att vara otrogna; Varför? Det är det enda jag vill veta. Jag har aldrig fått ett ärligt svar på det. Eller det kanske jag har fått, men det är ju svårt att avgöra när du precis avslöjat en sån sak. De har ju mer eller mindre bränt alls chanser till att bli tagen för att tala sanning någon gång igen.

Men än en gång en eloge till alla som klarar att fortsätta. Jag har full förståelse för att man vill försöka, men att lyckas är ju en helt annan sak.
Jag är mer av en elefant än en guldfisk, jag minns saker alldeles för länge och har en benägenhet att påminna andra om deras misstag... Inte helt optimalt alla gånger...

Dagens visdomsord:

Gräset är bara grönare
På andra sidan
Om man glömmer
Att vattna hos sig själv

Sitter och ser på Dox: När hjältarna ljuger. Om de finska skidstjärnorna och deras doping.

Jag funderade på hur det känns att vinna med doping i kroppen. Försvinner känslan av fusk i och med att dopingen går in? Eller har de som väljer doping inte den genen i kroppen från första början?

Det är ju en otroligt komplex grej. Jag kan förstå de som gör det, helt och fullt. Ingen vill träna livet ur sig, men alltid vara två. Att få chansen att nå första plats blir ju det enda som existerar till slut.
Samtidigt så är det ju fel. Du vinner ju på fel sätt och klarar man att leva med det?

Höghöjdsträning är ju doping det också egentligen. För du producerar ju fler röda blodkroppar och får en bättre syresättningen. Men räknas det som doping? Nej, hur skulle de som bor över en viss höjd då kunna tävla?

Men förstå känslan då du är dopad, men inte vinner... Men du kanske blir utvald till att göra ett test och åker fast ändå...

Som en gubbe precis sa; "det kan inte vara doping om jag använder min egen kropp". Och lite så är det väl ändå. Använder du bloddoping kan du ju använda ditt eget blod. Är det doping då?

Jag skulle nog aldrig klara det. Jag kan ju inte ens köra för fort för jag tror jag kommer åka dit för det. Inte mycket till pokerface på mig...

Men att säga att cyklingen är ett enda stort dopingsamhälle och förbjuda den i OS, det är fel. Vad med friidrott, skidåkning och styrkelyft?
Enda anledningen till att cyklingen åker dit är för att de har så väldigt många kontroller. På alla nivåer.

Hur stort är steget från multivitamin till ephedrin?

Dagens visdomsord:

Helgonet kan vara en skurk
Och skurken kan vara ett helgon