2010-01-03
18:05:27
Nöjd!
Är uttråkad, men orkar inte göra något. Ett gigantiskt dilemma! Det är i såna lägen man typ ska gå på bio eller göra något inte så ansträngande, men ändå något. Med andra ord kommer jag förmodligen sätta mig och spela lite Spindelharpan eller BG med mig själv *haha* Gillar mig själv skarpt! ;)
Insåg när jag vaknade att vädret var perfekt för en skidtur, -4 grader och vindstilla. Lyckades övertala mamma att vi skulle åka till Södra istället för Bommen. Litar inte längre på Bommen efter gårdagen. Jag vill åka, inte pulsa i djupsnö! Men eftersom jag är för lat för att leta reda på vallaväcken så blev det samma vax som igår. Vilket passade -10 ner till -32 grader. Genomtänkt måste jag säga! Kan ju avslöja att jag har haft bättre glid... Men det ger extra träning får se det så. Hur som haver så åkte vi till Södra till mammas förtret. Hon fick lite lätt panik när vi närmade oss vägen upp och grep tag i allt hon kunde hitta och satt och hyperventilerade. Däcken på bilen är ju inte överdrivet bra och det var väldigt slipat i kurvorna... Men jag tog mig upp! Sladdade i varje kurva, men la mig mitt i vägen så var ju risken för att landa i en snödriva betydligt förminskad. (Något som inte uppskattades av medpassageraren dock).
Var smockat med folk där. Och alla dessa barnfamiljer! Vad ska de i spåren att göra? Jag blir så less, de tar upp hela spåret och bara står där och väntar på att ungarna ska ta sig upp. Kan väl iallafall flytta arslet från skatespåret! Fast de var faktiskt inte de som var värst i mitt fall idag. Det var de där pajaserna som åker skidor typ tre gånger om året och inte fattar vad sunt förnuft betyder. De åkte klassiskt, kom till en backe, kollade bak, såg mig komma skateande, gick ut i mitt spår och började saxa upp för backen. Snälla, rara, intelligensbefriade människor, vad gör ni??!! Tog jag mig om? Nej så klart inte. Jag ledsnade, stannade och lät fanskapen åka. Sen kunde jag i lugn och ro åka uppför backarna och nerför backarna utan att behöva oroa mig för dem. Kom dock ikapp ganska fort :( Lyckades pressa mig förbi tillslut och svor lite åt dem... Jag förstår inte det där. Ser man någon komma så flyttar man ju på sig. Hör/ser jag någon komma i skatespåret så är det ju självklart att jag flyttar mig om jag inser att de åker fortare än mig. Varför tänker inte andra människor så? Jag vet inte hur många smått förbannade "seriösa" skidåkare jag såg idag.
Jag insåg att det var ganska kört att köra någon längre sträcka, så därför blev det mycket teknik och stakning på ängen istället. Körde 6 km på ängen och sen 2,5:an två varv. Tyckte det räckte gott och väl. Problemet med skidåkning är att man inte känner hur trött man egentligen är förrän man kommer hem. Nu börjar jag känna av det och inse vilken fruktansvärd träningsvärk jag kommer ha imorgon. Kommer för det första inte kunna gå eftersom vaderna kommer vara 2 cm långa. Sen ryggen. Ojojoj den ska vi inte ens prata om! Jag vet ju att jag inte har den alltför vältränade ryggen just nu, så därför körde jag några varv runt ängen med stakning. Börjar redan känna av axlarna!
Men då vet man att man lever!!!
Måste fundera ut något att göra också. Se på film/tv låter inte så lockande, alldeles för stilla. Jag vill göra något, men som inte är så ansträngande... Kanske ska fortsätta att sticka på halsduken, men känner inte för det heller... Hej och hå tråka på...
Dagens visdomsord:
Insåg när jag vaknade att vädret var perfekt för en skidtur, -4 grader och vindstilla. Lyckades övertala mamma att vi skulle åka till Södra istället för Bommen. Litar inte längre på Bommen efter gårdagen. Jag vill åka, inte pulsa i djupsnö! Men eftersom jag är för lat för att leta reda på vallaväcken så blev det samma vax som igår. Vilket passade -10 ner till -32 grader. Genomtänkt måste jag säga! Kan ju avslöja att jag har haft bättre glid... Men det ger extra träning får se det så. Hur som haver så åkte vi till Södra till mammas förtret. Hon fick lite lätt panik när vi närmade oss vägen upp och grep tag i allt hon kunde hitta och satt och hyperventilerade. Däcken på bilen är ju inte överdrivet bra och det var väldigt slipat i kurvorna... Men jag tog mig upp! Sladdade i varje kurva, men la mig mitt i vägen så var ju risken för att landa i en snödriva betydligt förminskad. (Något som inte uppskattades av medpassageraren dock).
Var smockat med folk där. Och alla dessa barnfamiljer! Vad ska de i spåren att göra? Jag blir så less, de tar upp hela spåret och bara står där och väntar på att ungarna ska ta sig upp. Kan väl iallafall flytta arslet från skatespåret! Fast de var faktiskt inte de som var värst i mitt fall idag. Det var de där pajaserna som åker skidor typ tre gånger om året och inte fattar vad sunt förnuft betyder. De åkte klassiskt, kom till en backe, kollade bak, såg mig komma skateande, gick ut i mitt spår och började saxa upp för backen. Snälla, rara, intelligensbefriade människor, vad gör ni??!! Tog jag mig om? Nej så klart inte. Jag ledsnade, stannade och lät fanskapen åka. Sen kunde jag i lugn och ro åka uppför backarna och nerför backarna utan att behöva oroa mig för dem. Kom dock ikapp ganska fort :( Lyckades pressa mig förbi tillslut och svor lite åt dem... Jag förstår inte det där. Ser man någon komma så flyttar man ju på sig. Hör/ser jag någon komma i skatespåret så är det ju självklart att jag flyttar mig om jag inser att de åker fortare än mig. Varför tänker inte andra människor så? Jag vet inte hur många smått förbannade "seriösa" skidåkare jag såg idag.
Jag insåg att det var ganska kört att köra någon längre sträcka, så därför blev det mycket teknik och stakning på ängen istället. Körde 6 km på ängen och sen 2,5:an två varv. Tyckte det räckte gott och väl. Problemet med skidåkning är att man inte känner hur trött man egentligen är förrän man kommer hem. Nu börjar jag känna av det och inse vilken fruktansvärd träningsvärk jag kommer ha imorgon. Kommer för det första inte kunna gå eftersom vaderna kommer vara 2 cm långa. Sen ryggen. Ojojoj den ska vi inte ens prata om! Jag vet ju att jag inte har den alltför vältränade ryggen just nu, så därför körde jag några varv runt ängen med stakning. Börjar redan känna av axlarna!
Men då vet man att man lever!!!
Måste fundera ut något att göra också. Se på film/tv låter inte så lockande, alldeles för stilla. Jag vill göra något, men som inte är så ansträngande... Kanske ska fortsätta att sticka på halsduken, men känner inte för det heller... Hej och hå tråka på...
Dagens visdomsord:
När du ska ta ett viktigt beslut,
är det bättre att lita på impulser och ingivelser
än på förnuftet,
för det försöker ofta locka bort oss från drömmen
genom att säga att tiden inte är mogen.
Förnuftet fruktar nederlag,
men intutionen älskar livet och dess utmaningar.
Paulo Coelho
är det bättre att lita på impulser och ingivelser
än på förnuftet,
för det försöker ofta locka bort oss från drömmen
genom att säga att tiden inte är mogen.
Förnuftet fruktar nederlag,
men intutionen älskar livet och dess utmaningar.
Paulo Coelho
Kommentarer:
#2:
Challe
Med andra ord är det dags att vi bryter oss lös från gamla mönster och glömmer allt. Imorgon är en ny dag som aldrig levts förut. Se hur det gick för mammutarna, inte går de runt här inte. Och vad beror det på? Jo, de levde efter sannolikheten och vanan... Alltså måste man på något sätt och vis tvinga sig själv att tänka annorlunda. Annars går det som med mammutarna, en vacker dag ligger man där död... Alla hamnar vi väl där tillslut, men vi kan ju ha roligt på vägen iallafall!
Kommentera inlägget här:
Livet handlar om att:
1 Överleva
2 Fortplantning (sex)
(En mycket svag 3:a för Njutning)
Detta är något vi bör med oss sedan urminnes tider och alla våra beslut fattas efter fördelar vi kan få i Ö & F.
"Om vi idag gör som vi gjorde igår så är sanolikheten störst att vi överlever tills imorgon."
Så är vi programerade att tänka, därför känner man rädsla då man ska prova på något nytt och vi känner oss trygg i att följa gamla mönster.