2010-07-01
16:41:30
sjåførens klagan
Hur pass dritlei kan man egentligen bli??? Jag har ett väldigt bra tålamod då det gäller arbete och människorna där (om jag får säga det själv)... Men till slut så tar även mitt tålamod slut... Idag är det torsdag, vilket innebär att jag nästan klarat av en hel vecka med en av killarna från lagret i bilen. Nästan klarat av...... Han kan bara vara glad att jag inte hade min slöa plastsked med mig i bilen, för då hade han blivit skalperad något så till den milda grad att han hade fått letat hårtussar hela vägen till Stavanger. Åh något så sjukt less jag är på honom. Tack gode gud att jag blir av med honom till hösten!
Är det något jag har svårt för så är det nedlåtande människor, han har förmodligen gått en extra kurs.... Han kan inte hantera tjejer, speciellt inte tjejer som kan och vet mer än honom. Speciellt inte tjejer som råkar ha några bokstäver mer på körkortet än vad han har. Speciellt inte tjejer som råkar vara starkare än honom. Speciellt inte tjejer som hugger tillbaka och framförallt klarar han inte av tjejer som råkar vara uppskattad av alla *jäkla människa* Jag är faktiskt djupt fascinerad av mig själv. Jag har inte backat på honom än, jag har inte skällt ut honom (så mycket) än och jag har inte lämnat honom i Holmestrand.... Det är faktiskt väldigt imponerande för att vara jag. Jag har ju trots allt lite svårt att klara av folk som säger: "Var så snäll" Direkt översatt till svenska blir det: "Men lilla rara gumman kan du inte vara så söt och göra det där". Tycker jag om att höra det? hahahaha tillåt mig att skratta! Nej verkligen inte. Och nu börjar mitt tålamod som sagt ta slut. Jag är inte samma snälla, söta, rara, lilla flicka längre som gör som han vill. Jag snarare snäser åt honom att han kan göra det själv *morr*
Ta idag för exempel: På väg till den sista levereringen. Jag har varit dit förr, jag hittar vägen och jag kör (jag har ensamrätt på lastbilen eftersom bara jag har körkortet för den, jobbigt va?!). Vad får jag höra när jag kommit knappt halvvägs? "Är det här rätt väg? Är du säker på det? Vi skulle svänga in på en grusväg innan runnköringen". Grejen var bara att vi kom från ett annat håll och skulle därför inte passera "runnköringen"... Jag förklarade att jag hade ställt in gps:en och att jag redan körde på rätt väg och att vi var på husnummer 121 (skulle till 149)... Han satt och tittade surt ut genom fönstret och muttrade något ohörbart tills jag svängde av på grusvägen och upplyste honom om att jag redan varit där en gång. Vi bär in sakerna (två glashyllor) och ska ställa de på plats. Grejen var bara att det var lampor i dem som skulle sättas samman med elsladden. Jag tog den ena och han den andra. Jag tyckte att jag hellre vill ha korta sladdar som sitter uppsnurrade än långa sladdar som ligger överallt längst med golvet. Jag lät alltså bli att dra ut de så långt. När han fick se det gav han ifrån sig följande: "Men ge mig det där, så där kan det inte se ut. Jag fixar det istället" *en tydlig nedlåtande "du är ju bara en tjej som inte kan något om sånt här"- ton* Då brann det för Charlott.... Jag stod där och såg allt annat än vänligt sinnad ut och sen sa jag inte ett ord till till honom... Coolt att jag lyckades hålla mig så snäll... Han insåg att han gjort mig lagomt förbannat och försökte släta över det, genom att säga: "Var så snäll och låt mig göra det". *om jag får peta ut ditt öga med en skruvmejsel* Idiotas..... Jag kommer skjuta pojkslyngeln en vacker dag! Och då blir det inte mitt fel!!!
Var tvungen att skruva lös dörrarna för att sätta in hyllorna i skåpen. Jag höll i dörren och han skruvade lös dem. Fine... När vi sedan skulle skruva tillbaka de igen får jag höra följande: "Men håll dörren still då!" Då var jag less och röt tillbaka: "Jag håller den still, det är du som rubbar den när du skruvar (pucko)!!!" Jag lovar och svär att om jag måste stå ut med honom en hel sommar kommer han inte finnas i slutet av sommaren. Jag kommer åka till Kristiansand bara för att kunna dumpa honom i Oslofjorden eller vilken jävla fjord som är där....
Och hur kör man en lastbil? Jo förstår du, det vet ju Herr Jag kan allt... Har han ens ett personbilskörkort? Jag tvekar... Inser han hur stor bilen är? Inte en jäkla chans! En vanligt förekommande fras från passagerarsätet: "Men varför gör du så, varför snur du inte bara?" Jo förstår du jag snur inte här därför att det saknas två meter för att jag ska komma runt. Med din lilla fula soppelbil går det alldeles utmärkt att snu där, men lägg till fyra meter i överhäng så får vi se hur snyggt du tar dig runt (idiotjävel)... "Varför använder du två händer när du ska lägga i backen?" Därför att det är en lastbil pucko... Växellådan är inte lika liten och smidig som på en personbil, jag har en bra bit längre som min växel ska för att den ska komma dit den ska... Tänk om det hade varit en "vanlig" lastbil... alltså en 13-14 växlad.... Den här är ju bara 6-växlad, som en vanlig bil alltså. Men lägg till 6 växlar så kan jag bara tänka mig vilket jäkla liv det skulle vara. Varför knäpper du där, varför gör du så, men varför gör du inte så istället? Hur svårt kan det vara??? Den första kommentaren jag fick av puckot då jag hade honom med var: "Men ett lastbilskort tar man ju på en helg, varför har inte Jakob eller Tomas fått tagit det?" Jag upplyste honom om att det tar bra mycket mer än en helg att klara ett körkort på. Fick då följande svar: "Men teorin kan man ju göra på torsdag, fredag och så körningen på lördag, söndag. Då är man ju klar sen." Eller hur... Jag försökte förklara för honom att det inte riktigt är så enkelt, du ska kunna räkna på en hel hög med vikter, du ska kunna köra en stor lastbil, inte den lilla fjanten som jag kör och du ska kunna alla trafikregler för HELA EU inte bara för lilla Norge. "Men det hinner man ju på en helg, det är ju inte så svårt att köra". Jag la ner den diskussionen och beklagade mig bara för mig själv att jag måste ha såna dumma människor i min bil... Människan tycker inte att det kan vara så svårt att köra lastbil, människan som inte ens kan spänna ett spännband.... I rest my case....
Ibland tycker jag synd om mig själv och är lite rädd att om jag andas samma luft som vissa människor kanske jag kommer bli likadan som de (hemska tanke).
Dagens visdomord:
Är det något jag har svårt för så är det nedlåtande människor, han har förmodligen gått en extra kurs.... Han kan inte hantera tjejer, speciellt inte tjejer som kan och vet mer än honom. Speciellt inte tjejer som råkar ha några bokstäver mer på körkortet än vad han har. Speciellt inte tjejer som råkar vara starkare än honom. Speciellt inte tjejer som hugger tillbaka och framförallt klarar han inte av tjejer som råkar vara uppskattad av alla *jäkla människa* Jag är faktiskt djupt fascinerad av mig själv. Jag har inte backat på honom än, jag har inte skällt ut honom (så mycket) än och jag har inte lämnat honom i Holmestrand.... Det är faktiskt väldigt imponerande för att vara jag. Jag har ju trots allt lite svårt att klara av folk som säger: "Var så snäll" Direkt översatt till svenska blir det: "Men lilla rara gumman kan du inte vara så söt och göra det där". Tycker jag om att höra det? hahahaha tillåt mig att skratta! Nej verkligen inte. Och nu börjar mitt tålamod som sagt ta slut. Jag är inte samma snälla, söta, rara, lilla flicka längre som gör som han vill. Jag snarare snäser åt honom att han kan göra det själv *morr*
Ta idag för exempel: På väg till den sista levereringen. Jag har varit dit förr, jag hittar vägen och jag kör (jag har ensamrätt på lastbilen eftersom bara jag har körkortet för den, jobbigt va?!). Vad får jag höra när jag kommit knappt halvvägs? "Är det här rätt väg? Är du säker på det? Vi skulle svänga in på en grusväg innan runnköringen". Grejen var bara att vi kom från ett annat håll och skulle därför inte passera "runnköringen"... Jag förklarade att jag hade ställt in gps:en och att jag redan körde på rätt väg och att vi var på husnummer 121 (skulle till 149)... Han satt och tittade surt ut genom fönstret och muttrade något ohörbart tills jag svängde av på grusvägen och upplyste honom om att jag redan varit där en gång. Vi bär in sakerna (två glashyllor) och ska ställa de på plats. Grejen var bara att det var lampor i dem som skulle sättas samman med elsladden. Jag tog den ena och han den andra. Jag tyckte att jag hellre vill ha korta sladdar som sitter uppsnurrade än långa sladdar som ligger överallt längst med golvet. Jag lät alltså bli att dra ut de så långt. När han fick se det gav han ifrån sig följande: "Men ge mig det där, så där kan det inte se ut. Jag fixar det istället" *en tydlig nedlåtande "du är ju bara en tjej som inte kan något om sånt här"- ton* Då brann det för Charlott.... Jag stod där och såg allt annat än vänligt sinnad ut och sen sa jag inte ett ord till till honom... Coolt att jag lyckades hålla mig så snäll... Han insåg att han gjort mig lagomt förbannat och försökte släta över det, genom att säga: "Var så snäll och låt mig göra det". *om jag får peta ut ditt öga med en skruvmejsel* Idiotas..... Jag kommer skjuta pojkslyngeln en vacker dag! Och då blir det inte mitt fel!!!
Var tvungen att skruva lös dörrarna för att sätta in hyllorna i skåpen. Jag höll i dörren och han skruvade lös dem. Fine... När vi sedan skulle skruva tillbaka de igen får jag höra följande: "Men håll dörren still då!" Då var jag less och röt tillbaka: "Jag håller den still, det är du som rubbar den när du skruvar (pucko)!!!" Jag lovar och svär att om jag måste stå ut med honom en hel sommar kommer han inte finnas i slutet av sommaren. Jag kommer åka till Kristiansand bara för att kunna dumpa honom i Oslofjorden eller vilken jävla fjord som är där....
Och hur kör man en lastbil? Jo förstår du, det vet ju Herr Jag kan allt... Har han ens ett personbilskörkort? Jag tvekar... Inser han hur stor bilen är? Inte en jäkla chans! En vanligt förekommande fras från passagerarsätet: "Men varför gör du så, varför snur du inte bara?" Jo förstår du jag snur inte här därför att det saknas två meter för att jag ska komma runt. Med din lilla fula soppelbil går det alldeles utmärkt att snu där, men lägg till fyra meter i överhäng så får vi se hur snyggt du tar dig runt (idiotjävel)... "Varför använder du två händer när du ska lägga i backen?" Därför att det är en lastbil pucko... Växellådan är inte lika liten och smidig som på en personbil, jag har en bra bit längre som min växel ska för att den ska komma dit den ska... Tänk om det hade varit en "vanlig" lastbil... alltså en 13-14 växlad.... Den här är ju bara 6-växlad, som en vanlig bil alltså. Men lägg till 6 växlar så kan jag bara tänka mig vilket jäkla liv det skulle vara. Varför knäpper du där, varför gör du så, men varför gör du inte så istället? Hur svårt kan det vara??? Den första kommentaren jag fick av puckot då jag hade honom med var: "Men ett lastbilskort tar man ju på en helg, varför har inte Jakob eller Tomas fått tagit det?" Jag upplyste honom om att det tar bra mycket mer än en helg att klara ett körkort på. Fick då följande svar: "Men teorin kan man ju göra på torsdag, fredag och så körningen på lördag, söndag. Då är man ju klar sen." Eller hur... Jag försökte förklara för honom att det inte riktigt är så enkelt, du ska kunna räkna på en hel hög med vikter, du ska kunna köra en stor lastbil, inte den lilla fjanten som jag kör och du ska kunna alla trafikregler för HELA EU inte bara för lilla Norge. "Men det hinner man ju på en helg, det är ju inte så svårt att köra". Jag la ner den diskussionen och beklagade mig bara för mig själv att jag måste ha såna dumma människor i min bil... Människan tycker inte att det kan vara så svårt att köra lastbil, människan som inte ens kan spänna ett spännband.... I rest my case....
Ibland tycker jag synd om mig själv och är lite rädd att om jag andas samma luft som vissa människor kanske jag kommer bli likadan som de (hemska tanke).
Dagens visdomord:
Vissa människor är dummare än andra
Kommentera inlägget här:
