Sine metu

2011-10-28
18:26:36

Herr Softly del 3
Charlotts sista dag på Lagret. Hur illa kan en fredag vara?
Charlott kommer till jobbet, går igenom lapparna och vad ligger där överst på toppen av bunten? Herr Softly. Hon känner hur irritationen kommer krypande och då sjefen kommer frågar hon vem som ska med henne. Marius. Hon pustar ut och hoppas på en Marius med dåligt humör.
Inskuttande kommer Marius, glad i hågen och med ett leende från öra till öra. Charlott ser att undergången är nära, men med lite hopp frågar hon om Marius har en dålig dag. Nej, dagen kan inte bli så mycket bättre.... Hon ser hur lyset i tunnelen sakta men säkert slocknar.
Iväg bär det till Herr Softly, med en Boston variant största du kan få tag på. Hon förklarar vad de har att göra med, men Marius tvivlar på henne. "Vänta du bara..."
Framme vid huset är det ingen hemma. Charlott håller tummarna för att det inte ska komma någon hem heller. Hon ringer Herr Softly och till hennes förtret svarar han att han är på väg.
De sätter sig i bilen igen och ser regnet täcka rutan medan de väntar.
Plötsligt kommer han, tillsammans med en annan man/gutt.
Han har sitt vanliga leende på plats: Jag-ska-se-er-arbeta-och-göra-ert-liv-till-ett-helvete blicken....
Uppför trappen och in för att ta lös benen på Softlyn. Marius är den sanna optimisten och helt övertygad står han där och tror att Boston ska gå in. "Jaja"
Softly soffan lämnas kvar inne för att inte den ska bli blöt i regnet. Ner bär det för trappen för att hämta den största delen.
Problem nr 1: Hur ska vi få in den genom dörren? Vi ställer dne på högkant. Men Charlott lär sig av sina misstag! Akta spiken i väggen!
Uppför trappen och så börjas det. Herr Softly VET att det inte går att ta in en soffadel utan att ta ut den gamla soffan först! Det kommer aldrig gå. Marius löser problemet genom att inte ge sig. Efter en hel del ordväxlingar av det otrevligare slaget från Herr Softly får Marius och Charlott bära upp soffan. Charlott är nu på gränsen till att slå en hand genom vad som helst.
Så var det den där hallen. En Boston är större än en Softly. I rest my case.
Efter att ha försökt på ALLA sätt inser till och med Marius att soffan går inte in. Herr Softly väljer att försöka fyra gånger till, men med samma resultat: Soffan är 15 cm för stor åt alla håll...
Mellan alla försök kommer kommentaren: Akta väggen, de som var här förra gången fick färgen på väggen att lossna. *undrar varför?*
Marius förklarar att det går inte. Det går inte på något som helst sätt att få in soffan, den är för stor. "Men den andra soffan gick ju in!" "Den andra soffan är minst 10 cm mindre...."
Den förra soffan (Softly) hade inga fler millimeter att gå på. Försök då få in en 10 cm större soffa.
Allting slutar med att den lilla delen går in, den stora delen tas nerför trappen igen med kommentaren: "Jag kan sitta här hela dagen och se er arbeta" i bakgrunden.
Efter att ha tagit upp soffan igen för att snu den tas den ner och läggs i garaget. För in ska den!
Men det är inte längre vårt problem, vi tar in möbler genom dörrar, inte genom balkonger på andra våningen.
Men aldrig, aldrig, aldrig mer kommer Charlott att återvända dit. För hon jobbar inte längre på Lagret!
Det hela avslutas med det kända citatet: "True story, true story!"

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: