2012-06-24
04:16:38
Förlorade på vägen
Vi har alla vänner som vi tappat bort på vägen. Antingen för att våra liv blev för olika eller för att vi helt enkelt inte passade ihop. Jag saknar tre av dem. De kom in i mitt liv ungefär samtidigt, men var ändå så väldigt olika och gav mig så väldigt olika saker, fast ändå samma. De kom då jag behövde dem som mest och utan att överdriva skulle jag vilja säga att det är tack vare dem som jag är den jag är idag. De kom då jag precis insåg att man inte kan glädja alla och vara alla till lags. Därför tog jag en chansning då de kom och brydde mig inte hur de ville att jag skulle vara, utan var den jag ville vara. Det visade sig att just den egenskapen uppskattades och fick dem att dela med sig av sina liv till mig.
Idag har jag tyvärr inte mer kontakt med dem än att vi hörs av då vi fyller år och slänger in ett snabbt "hur är det?" då andan faller på. Jag vet att den förste personen, M, väntar barn, den andre, P, har gjort en karriär i England och den tredje, B, har jag tyvärr tappat bort helt. Men det går inte en dag utan att jag saknar de och de har alla varsitt ord för mig som får mig att le så fort jag tänker på det. Bara ett litet ord som har sån stor betydelse.
På varsitt sätt fick de mig att inse att livet är för kort för att man inte ska uppskatta varje sekund och du kan aldrig få alla att älska dig, oavsett hur mycket du försöker. Det viktiga är att du gör en lycklig och det är dig själv. För är inte du lycklig med dig själv kommer ingen se vilken fantastisk människa just du är!
Den ene fick mig att öppna mina ögon, den andre gav mig självtilit och den tredje gav mig modet att vara den jag vill vara. För vilken roll spelar det egentligen vad andra tycker om oss? Det viktiga är väl att vi är oss själva och vågar stå för det?!
Jag sticker verkligen inte under stolen med att media påverkar min kroppsbild. För tydligen så ska ju en kvinna ha ett bystmått på 92 cm, en midja på 57 cm och höfter på 68 cm (eller nåt i den stilen). Teoretiskt omöjligt i mitt fall. Jag är långt ifrån perfekt, men vem är egentligen perfekt? Och vad ska man göra då man nått perfektionism? Nej bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete så att säga. Jag har insett tack vare mina tre vänner att man blir inte vackrare än man känner sig och alla sliter med sina fel och brister. Men att istället se det som är vackert hos en själv, får ens självbild att växa och till slut spelar de där smågrejerna inte någon roll längre.
Ser inte du det, så ser inte jag det hos dig.
Det viktigaste jag lärde mig var att livet förändras ständigt och inget varar för evigt. Även om ett par träffas då de går i skolan och håller ihop ända till den dag de dör så har deras liv ändå förändrats. Ibland har det haft det bra och ibland dåligt. Deras relation har förändrats och återgått till det ursprungliga. Det är ofrånkomligt. Men njut av livet som det är just nu istället och tänk inte på sånt som inte hänt än, eller som är mindre viktigt än det du gör just nu. Inget är lika viktigt som det du gör nu, annars skulle du inte göra det...
Jag är oänligt lycklig för att jag hittat en person som bär på spår av alla de tre personernas sätt, han ger mig glädje, styrka och uppmuntran även när vädret är dåligt och strömmen har gått...
Han får mig att tänka på dem och minnas att ständigt vara mig själv istället för att försöka vara någon annan. Jag önskar och ber att han alltid kommer finnas i mitt liv <3
Jag är dem evigt tacksam för att de tittade förbi i mitt liv och jag hoppas att jag får se de igen och att de fortfarande minns mig den dagen. Men jag är ganska övertygad om att jag satt rätt djupa avtryck hos dem (på ett positivt sätt). Fram till den dagen vi möts så kommer jag fortsätta att tänka på dem, sakna dem och le för de tre små orden som de tre otroliga människorna präntat i mitt sinne.
Dagens visdomsord:
Du är stjärnan på min himmel
Du är ljuset i mitt mörker
Du är den som stannar
Då andra går
Du är den som lyssnar
Den som förstår
Du är den som ger mig hopp
Öppnar min dörr
Du söker ej fel
Klandrar mig ej
Du förstår mig
Du älskar mig
För den jag är
Utan dig är livet inget värt
För att rädda ditt liv
ger jag dig mitt
Jag finns alltid här
Sviker dig aldrig
Du ger mig allt
Utan att ta
Din för evigt
Kommentera inlägget här:
