Sine metu

2012-10-18
16:08:36

House of Night
Idag tänkte jag referera bokserien House of Night av P.C. Cast. Jag har fortfarande fyra böcker kvar att lyssna på, men tagit mig igenom fem. Så det gills anser jag. 
 
Jag skulle nog vilja säga att den borde ligga under ungdomsböcker, men på bokhandeln så låg den på engelsk fantasy. Serien består av nio (9) böcker som alla handlar om Zoe Redbird och vampyrskolan House of Night där hon är en student. Hon blev märkt och därmed på väg att bli en vampyr efter att hon genomgått förvandlingen. En förvandling som inte alla överlever.
 
Hennes mentor som även är skolans högste prästinna, Neferat, visar sig inte vara den hon utger sig för att vara. Det leder till att Zoe och hennes vänner blir tvungen att försöka besegra Neferat. Zoe har en befallenhet för alla fem element, jord, eld, vatten, ande och vind. Hennes vänner har befallenhet för varsitt element. 
Ganska snabbt visar det sig att Zoe har en nära relation med vampyrgudinnan Nyx och att hon kommer bli högste prästinna en dag om hon överlever...
 
Det är en helt okej bok, men utan tvekan skriven för ungdomar, en tid jag nog passerat... Varje bok slutar dock på ett sånt sätt att man måste lyssna på nästa, en farlig spiral. Jag tänkte bara lyssna på den första, för den var lite sävlig att ta sig igenom och en aning irriterande. Men med det slutet som var så kunde jag inte låta bli att inte lyssna på nästa, och nästa, och nästa, och nästa...
 
Huvudpersonen, Zoe, kan man ju känna en viss irritation mot efter ett tag. Hon är blåögd, ung och dum och framförallt instängd i en mental bubbla. Hon kan inte inse att folk kanske inte alltid vill ge dig rosor och berätta hur bra du är, det finns svin överallt... Hon ljuger för att hon inte vill/vågar berätta sanningen och för att hon vet att hon gör fel. Hon försöker måla upp sig själv, för sig själv, som någon liten prinsessa som fortfarande är mammas lilla oskuldsfulla skönhet.
 
Det värsta är nog ändå alla dessa killar hon far och svassar runt. Varför ha en när man kan få tre? "Alla är ju så speciella för mig och jag vill inte mista någon av dem". Ung och dum... När det kommer till delen killar och Zoe så vill jag bara kasta ut telefonen genom fönstret och hoppas hon brinner i helvetet. Hon förstår inte det där med rätt och fel tydligen och det blir lite väl irriterande efter ett tag. Man vill bara skrika åt henne och säga som det är.
 
Ja, summa summarum, det är helt klart en ungdomsbok och påminner väl lite om Twilight, även om Twilight får en att vilja kräkas lite mer. House of Night har ju iallafall sina ljusa stunder och vissa av karaktärerna är ju lite roliga.
Dock så blev boken sämre vid bok tre då de bytte uppläsare. Den första uppläsaren hade en helt underbar röst som verkligen skilde sig mellan karaktärerna och hon kunde göra sin röst riktigt sensuell då det behövdes (för Neferat). Det var ju ett väldigt stort plus!
Tilläggas ska väl att jag lyssnar på de på engelska...
 
Men House of Night får ett godkänt från mig och jag kommer nog kanske lyssna färdigt på resten också, om jag slipper betala för de sista två delarna....
Det är en bra slölyssnar bokserie, det gör inte så mycket om man missar några delar här och där, man hänger med ändå. Till skillnad från Mogworld och Discworld...

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: