Sine metu

Idag tänkte jag referera bokserien House of Night av P.C. Cast. Jag har fortfarande fyra böcker kvar att lyssna på, men tagit mig igenom fem. Så det gills anser jag. 

 

Jag skulle nog vilja säga att den borde ligga under ungdomsböcker, men på bokhandeln så låg den på engelsk fantasy. Serien består av nio (9) böcker som alla handlar om Zoe Redbird och vampyrskolan House of Night där hon är en student. Hon blev märkt och därmed på väg att bli en vampyr efter att hon genomgått förvandlingen. En förvandling som inte alla överlever.

 

Hennes mentor som även är skolans högste prästinna, Neferat, visar sig inte vara den hon utger sig för att vara. Det leder till att Zoe och hennes vänner blir tvungen att försöka besegra Neferat. Zoe har en befallenhet för alla fem element, jord, eld, vatten, ande och vind. Hennes vänner har befallenhet för varsitt element. 

Ganska snabbt visar det sig att Zoe har en nära relation med vampyrgudinnan Nyx och att hon kommer bli högste prästinna en dag om hon överlever...

 

Det är en helt okej bok, men utan tvekan skriven för ungdomar, en tid jag nog passerat... Varje bok slutar dock på ett sånt sätt att man måste lyssna på nästa, en farlig spiral. Jag tänkte bara lyssna på den första, för den var lite sävlig att ta sig igenom och en aning irriterande. Men med det slutet som var så kunde jag inte låta bli att inte lyssna på nästa, och nästa, och nästa, och nästa...

 

Huvudpersonen, Zoe, kan man ju känna en viss irritation mot efter ett tag. Hon är blåögd, ung och dum och framförallt instängd i en mental bubbla. Hon kan inte inse att folk kanske inte alltid vill ge dig rosor och berätta hur bra du är, det finns svin överallt... Hon ljuger för att hon inte vill/vågar berätta sanningen och för att hon vet att hon gör fel. Hon försöker måla upp sig själv, för sig själv, som någon liten prinsessa som fortfarande är mammas lilla oskuldsfulla skönhet.

 

Det värsta är nog ändå alla dessa killar hon far och svassar runt. Varför ha en när man kan få tre? "Alla är ju så speciella för mig och jag vill inte mista någon av dem". Ung och dum... När det kommer till delen killar och Zoe så vill jag bara kasta ut telefonen genom fönstret och hoppas hon brinner i helvetet. Hon förstår inte det där med rätt och fel tydligen och det blir lite väl irriterande efter ett tag. Man vill bara skrika åt henne och säga som det är.

 

Ja, summa summarum, det är helt klart en ungdomsbok och påminner väl lite om Twilight, även om Twilight får en att vilja kräkas lite mer. House of Night har ju iallafall sina ljusa stunder och vissa av karaktärerna är ju lite roliga.

Dock så blev boken sämre vid bok tre då de bytte uppläsare. Den första uppläsaren hade en helt underbar röst som verkligen skilde sig mellan karaktärerna och hon kunde göra sin röst riktigt sensuell då det behövdes (för Neferat). Det var ju ett väldigt stort plus!

Tilläggas ska väl att jag lyssnar på de på engelska...

 

Men House of Night får ett godkänt från mig och jag kommer nog kanske lyssna färdigt på resten också, om jag slipper betala för de sista två delarna....

Det är en bra slölyssnar bokserie, det gör inte så mycket om man missar några delar här och där, man hänger med ändå. Till skillnad från Mogworld och Discworld...

Tog min vanliga tur runt på finn.no idag. Sökte efter lite Thomas Sabo. Hittade dock inget...

Därimot så ramlade jag över en annons från en tjej som måste ha lagt ut hela sin garderob till salu. 437 bilder! Det är fler klädesplagg än vad jag äger. Det värsta var att det inte var fem bilder av varje grej heller, utan det var på sin höjd två....

Bara märkeskläder från alla såna dära tjej märken, typ DG (den enda jag kan stava till). Helt galet! Billigt var det ju inte heller. Jag som får ångest då jag lägger 500 kr på ett klädesplagg, där var det i snitt 4000kr och det var vad hon tyckte jag skulle betala!

 

Hittade däremoenen väska jag ville ha. Från ett annat ställe dock... Hon gjorde sina inköp i Paris... En helt galet snygg väska i mörkgrått med blodröda läderkanter och ett helt otroligt snyggt spänne som fick mig att tänka på vampyrer. Helt i min smak. Det var dock inte den som var till salu utan det var skorna på bilden, men jag mejlade och frågade om väskan :) Man måste ju kolla, jag vill ha den! 

 

Är ju inte direkt någon väskbärare, men om jag fick den kan jag bli, helt klart.

drömma kan man ju iallafall, om fina väskor och snygga skor :)

 

Dagens visdomsord:

 

Vi är alla nakna under våra kläder

kjæresten tyckte att jag kan börja tjäna pengar på att skriva bokreferat. Ja, men så är det ju! Var tvungen att räkna på timmarna, eftersom jag hinntar med två böcker i veckan, typ. 20 timmar i veckan lägger jag på ljudböcker, om vi inte ska någonstans på helgen. Annars blir det ju en 5-10 timmar till. Sen så lägger jag 4-8 timmar i veckan på fysiska böcker.

Det blir lite böcker på ett år....

 

Just nu läser jag, i fysisk form, Aleph av Paulo Coelho. Hans senaste bok, på engelska eftersom jag inte vill ge mig på den på norska. 

I ljudboksformat lyssnar jag på House of Night serien, av P.C. Cast. Är inne på bok nummer fem av nio nu. Efter det så blir det nog Mogworld som jag köpt från iTunes.

 

Det finns ju sjukt många bra böcker på iTunes! Dessutom så är de ju inte speciellt dyra heller. Eftersom vi har köpt  såna där "presentkort" så kan vi shoppa loss på iTunes och AppStore utan problem :)

 

Men för att återgå till rubriken så ska jag väl se om jag inte kan slänga in ett bokreferat här och där :)

 

Eftersom jag är gräsänka på fredag så kommer jag nog hinna läsa ut Aleph då med en kopp Wayne's coffee Mocca.

 

Dagens visdomsord:

 

Life is not a cassette tape

that can be wound and rewound

"Aleph"

Tror jag är en ren nattmänniska. Fick just en obotlig lust att träna... bokstavligen mitt i natten... Slår tanken ifrån mig och googlar ämnet "kvinnliga cyklister" istället.

 

Den sökningen lärde mig två saker, som jag redan visste;

Nr 1: Att cykla med trosor är som att ha strumporna utanpå skorna och tro att det ska fungera bra.

 

Ett genomgående tema hos kvinnliga cyklister verkar vara en död mus, så att säga. Botemedel? Rätt inställning/rätt storlek på cykeln och framförallt timmar på sadeln. Det gör ont i början men ge det en 30 h och du ska se att det inte känns längre.

Påminner mig lite om karate, när man börjar träna utan skor så får man blåsor och det gör tokont. Efter en månad så har du byggt upp en hårdare hud. Cyklingen ger väl dock bara en mindre känlighet för att man vänjer kroppen vid sadeln och just de delar som sliter/trycker mot sadeln.

Smärta föder framgång

 

Nr 2: Det finns inte mycket info om kvinnliga cyklister.

Är vi verkligen så bortglömda?

 

En ny sak lärde jag mig dock!

Kvinnor är inte lika beroende av protein efter träning som män. Det var gjort en undersökning på cyklister (kvinnor) om proteinbehovet vid hårda pass och det visade sig att ett högt proteinintag stjälpte mer än hjälpte. De utövande fick ömma muskler, blev fortare slitna och visade tecken på trötthet efter halva träningsperioden. Kolhydrater däremot....

Intressant säger jag och tar med mig det till min framtid.

 

Hela den grejen med kvinnor och cykling och allt det fick mig att känna att jag vill träna och för en gångs skull lyckas med min träning. Långsur och med mitt elefantminne så känner jag att jag vill komma igång med träning  (utan någons vetskap naturligtvis). Bara för att kunna jävlas.... Fick den konstanta kommentaren efter att jag fixat anmälan till Vättern; "Kommer du komma runt nu då? På 10 timmar?" (Naturligvis med den där lilla udden av "inte en chans att du lyckas") Blir så less....

 

Till skillnad mot resten av världen (tydligen) så har jag svårt att träna när jag mår bra. Mår jag dåligt så blir jag en träningsnarkoman och kan sticka ut och träna fyra på morgonen eller elva på kvällen (helst både och). Mår jag bra så vill jag bara sitta inne och se på tv och njuta av livet.

Funderar därför på hur jag ska lyckas få mig själv att må dåligt....

 

Nej jag får måla upp en mer levande bild i mitt huvud om nästa säsong och se hur jag gör bra resultat på Baglerundan, Vestfold Runt och hur jag börjar köra tempo och lyckas... Framförallt att jag tar Vättern på max 10 timmar.... Det skulle smaka så otroligt bra att gå in under 10...

 

Ja kilona har rasat, men det är fortfarande 10 kg kvar tills jag är på mitt första delmål, sen blir det väl 10 kg till.... Av någon "underlig" anledning så är det alltid 10 kg kvar, oavsett hur mycket jag går ner. För tre kg sedan så var det också 10 kg kvar... "Bara 10 kg till...." 

Jag kommer i mina gamla jeans igen iallafall, de jag senast hade då jag var, hm, 21? Det är skönt, synd bara att inga andra kläder passar längre. Såg en bild av mig själv häromdagen och insåg för första gången på 5 år att jag faktiskt inte ser ut som ett kylskåp längre! Framsteg för Charlottligheten!

 

Men det är fortfarande en lång väg kvar.

Jag ska hämnas kjæresten för att han är benig och trist genom att bli ännu värre. Jag SKA lova mig själv att från nu bo i garaget på cykeln, oavsett vad. Jag ska lyckas en gång för alla.... "Kosta vad det kosta vill".

 

Kan ju inte vara så jäkla svårt att lyckas som kvinnlig cyklist, de är ju inte så många menar jag. Så lyckas inte kjæresten så kan vi ju byta plats. Han sköter allt och sitter ensam medan jag tränar ;)

 

Imorgon....

 

Dagens visdomsord:

 

No life is complete without a touch of madness

"Aleph"

Paulo Coelho