Sine metu

Tror jag är en ren nattmänniska. Fick just en obotlig lust att träna... bokstavligen mitt i natten... Slår tanken ifrån mig och googlar ämnet "kvinnliga cyklister" istället.

 

Den sökningen lärde mig två saker, som jag redan visste;

Nr 1: Att cykla med trosor är som att ha strumporna utanpå skorna och tro att det ska fungera bra.

 

Ett genomgående tema hos kvinnliga cyklister verkar vara en död mus, så att säga. Botemedel? Rätt inställning/rätt storlek på cykeln och framförallt timmar på sadeln. Det gör ont i början men ge det en 30 h och du ska se att det inte känns längre.

Påminner mig lite om karate, när man börjar träna utan skor så får man blåsor och det gör tokont. Efter en månad så har du byggt upp en hårdare hud. Cyklingen ger väl dock bara en mindre känlighet för att man vänjer kroppen vid sadeln och just de delar som sliter/trycker mot sadeln.

Smärta föder framgång

 

Nr 2: Det finns inte mycket info om kvinnliga cyklister.

Är vi verkligen så bortglömda?

 

En ny sak lärde jag mig dock!

Kvinnor är inte lika beroende av protein efter träning som män. Det var gjort en undersökning på cyklister (kvinnor) om proteinbehovet vid hårda pass och det visade sig att ett högt proteinintag stjälpte mer än hjälpte. De utövande fick ömma muskler, blev fortare slitna och visade tecken på trötthet efter halva träningsperioden. Kolhydrater däremot....

Intressant säger jag och tar med mig det till min framtid.

 

Hela den grejen med kvinnor och cykling och allt det fick mig att känna att jag vill träna och för en gångs skull lyckas med min träning. Långsur och med mitt elefantminne så känner jag att jag vill komma igång med träning  (utan någons vetskap naturligtvis). Bara för att kunna jävlas.... Fick den konstanta kommentaren efter att jag fixat anmälan till Vättern; "Kommer du komma runt nu då? På 10 timmar?" (Naturligvis med den där lilla udden av "inte en chans att du lyckas") Blir så less....

 

Till skillnad mot resten av världen (tydligen) så har jag svårt att träna när jag mår bra. Mår jag dåligt så blir jag en träningsnarkoman och kan sticka ut och träna fyra på morgonen eller elva på kvällen (helst både och). Mår jag bra så vill jag bara sitta inne och se på tv och njuta av livet.

Funderar därför på hur jag ska lyckas få mig själv att må dåligt....

 

Nej jag får måla upp en mer levande bild i mitt huvud om nästa säsong och se hur jag gör bra resultat på Baglerundan, Vestfold Runt och hur jag börjar köra tempo och lyckas... Framförallt att jag tar Vättern på max 10 timmar.... Det skulle smaka så otroligt bra att gå in under 10...

 

Ja kilona har rasat, men det är fortfarande 10 kg kvar tills jag är på mitt första delmål, sen blir det väl 10 kg till.... Av någon "underlig" anledning så är det alltid 10 kg kvar, oavsett hur mycket jag går ner. För tre kg sedan så var det också 10 kg kvar... "Bara 10 kg till...." 

Jag kommer i mina gamla jeans igen iallafall, de jag senast hade då jag var, hm, 21? Det är skönt, synd bara att inga andra kläder passar längre. Såg en bild av mig själv häromdagen och insåg för första gången på 5 år att jag faktiskt inte ser ut som ett kylskåp längre! Framsteg för Charlottligheten!

 

Men det är fortfarande en lång väg kvar.

Jag ska hämnas kjæresten för att han är benig och trist genom att bli ännu värre. Jag SKA lova mig själv att från nu bo i garaget på cykeln, oavsett vad. Jag ska lyckas en gång för alla.... "Kosta vad det kosta vill".

 

Kan ju inte vara så jäkla svårt att lyckas som kvinnlig cyklist, de är ju inte så många menar jag. Så lyckas inte kjæresten så kan vi ju byta plats. Han sköter allt och sitter ensam medan jag tränar ;)

 

Imorgon....

 

Dagens visdomsord:

 

No life is complete without a touch of madness

"Aleph"

Paulo Coelho