Sine metu

Jag vet inte om det är så varje vår, men jag tycker det är väldigt mycket otrohet överallt just nu, både på tv och bland kollegor/vänner.

Är det så varje vår bara för att folk börjar ta av sig alla tjocka vinterkläder? Jag har inte tänkt på det förut, men det har säkert med vädret att göra. Alla känslor väller väl över då solen skiner.

Ger en eloge till alla som klarar av att gå igenom en sån sak! Det måste väl vara något av det värsta en relation kan råka ut för. Jag tror inte jag skulle klara det. Hur klarar de av att lita på den personen igen? Det måste ju vara det värsta. Att han/hon varit med någon annan går ju ändå att acceptera, men kunna känna tillit igen och tro på vad personen säger.
Jag har ju lite svårt med sånt från första början, tillit alltså, tänk då när man upptäcker en sån sak. Hur kommer den drabbade personen över det?

Jag har råkat ut för det tre gånger, varav två var svart på vitt. Men två av gångerna var det personer som ändå var "döda" för mig. De hade redan förstört relationen på andra sätt. Så när det kom fram så var det mer av, "jaha, hoppas det var värt det". Tredje gången var det värre, mycket värre. Och den är jag väl inte över än tror jag. Tror inte att man kommer över en sån sak.
Bara det där med skulden man själv känner, trots att man inte gjort något fel. Det var ju inte jag som "slant på en kondom" så att säga. För förhoppningsvis använde de en sån.... Men man känner ju ändå att man gjort något fel. För varför skulle annars en partner gå någon annanstans?
Så pass känslokall som jag är så är det en högst flyktig känsla dock. Jag vet att det inte är mitt fel, för det finns inget jag kunde gjort bättre i något fall. De var bara de som tänkte med kuken och var allmänt jävligt sviniga... Jag visste att min totala avsaknad för mänsklig sympati skulle komma till användning en dag ;)

Skämt åsido så har jag otroligt svårt att förstå varför vissa människor är tvungen att trampa på någon annans gräs när deras eget är helt prima.
Jag har stött på en person som jag förstår varför denne var otrogen. När en relation är 100% död, då är det en sak. Men varför inte bita i det sura äpplet och bara inse att det är slut?

Jag skulle gärna vilja veta en sak av de som väljer att vara otrogna; Varför? Det är det enda jag vill veta. Jag har aldrig fått ett ärligt svar på det. Eller det kanske jag har fått, men det är ju svårt att avgöra när du precis avslöjat en sån sak. De har ju mer eller mindre bränt alls chanser till att bli tagen för att tala sanning någon gång igen.

Men än en gång en eloge till alla som klarar att fortsätta. Jag har full förståelse för att man vill försöka, men att lyckas är ju en helt annan sak.
Jag är mer av en elefant än en guldfisk, jag minns saker alldeles för länge och har en benägenhet att påminna andra om deras misstag... Inte helt optimalt alla gånger...

Dagens visdomsord:

Gräset är bara grönare
På andra sidan
Om man glömmer
Att vattna hos sig själv