Sine metu

2013-02-20
13:39:16

Doping igen...

Sitter och ser på Dox: När hjältarna ljuger. Om de finska skidstjärnorna och deras doping.

Jag funderade på hur det känns att vinna med doping i kroppen. Försvinner känslan av fusk i och med att dopingen går in? Eller har de som väljer doping inte den genen i kroppen från första början?

Det är ju en otroligt komplex grej. Jag kan förstå de som gör det, helt och fullt. Ingen vill träna livet ur sig, men alltid vara två. Att få chansen att nå första plats blir ju det enda som existerar till slut.
Samtidigt så är det ju fel. Du vinner ju på fel sätt och klarar man att leva med det?

Höghöjdsträning är ju doping det också egentligen. För du producerar ju fler röda blodkroppar och får en bättre syresättningen. Men räknas det som doping? Nej, hur skulle de som bor över en viss höjd då kunna tävla?

Men förstå känslan då du är dopad, men inte vinner... Men du kanske blir utvald till att göra ett test och åker fast ändå...

Som en gubbe precis sa; "det kan inte vara doping om jag använder min egen kropp". Och lite så är det väl ändå. Använder du bloddoping kan du ju använda ditt eget blod. Är det doping då?

Jag skulle nog aldrig klara det. Jag kan ju inte ens köra för fort för jag tror jag kommer åka dit för det. Inte mycket till pokerface på mig...

Men att säga att cyklingen är ett enda stort dopingsamhälle och förbjuda den i OS, det är fel. Vad med friidrott, skidåkning och styrkelyft?
Enda anledningen till att cyklingen åker dit är för att de har så väldigt många kontroller. På alla nivåer.

Hur stort är steget från multivitamin till ephedrin?

Dagens visdomsord:

Helgonet kan vara en skurk
Och skurken kan vara ett helgon


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: