Sine metu

2009-11-12
12:31:14

Ut och in och upp och ner
Idag kommer dagen att bestå av pluggning. Ska ta mig igenom alla dessa sidor om fordonet, alltså lastbilen. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot det. Är ju intressant, men det är mycket info. Allt måste man lära sig också (och komma ihåg!), men det fastnar nog sakta men säkert. Har ju lite annat plugghuvud nu än vad jag hade då jag tog B-kortet. Nu fastnar saker...
I övrigt så är det total förvirring som råder. Det är tankar åt alla håll och kanter, om allt och ingenting. Hamnat i något slags vakuum där jag vandrar runt i min egen lilla bubbla och svarar på saker och är jättetrevlig, men jag har inte en aning om vad jag gör. Minns ingenting av vad jag sagt eller gjort den här veckan. Blir tvungen att skriva upp allting som ska göras, annars är det borta innan jag börjat. Minns bara det totalt onödiga, typ att jag måste köpa en ny MP3 (prioritet nummer 348 på listan över saker jag måste göra). Varför minns jag inte sånt som jag MÅSTE göra? Måste fixa gravvården, men kommer jag ihåg det då jag ska göra det? Nej. Måste boka en ny läkartid, men minns jag det? Nej. Eller just nu minns jag det, men nu har telefontiden just tagit slut till vårdcentralen och kyrkogårdsförvaltningen har gått på lunch. Kommer jag minnas det då de är tillbaka? Nej.
Blir så less på mig själv. Men det är väl bara ett tecken på att det är saker som jag inte vill göra, har ju alltid varit sådan att jag "glömmer" det jag inte vill göra. Just nu är det roligare att sitta med teorin, så därför gör jag det. Men jag måste ju fixa gravvården, annars kommer den inte med på bouppteckningen. Kommer den inte med på bouppteckningen måste jag betala den själv. Alltså delas den inte mellan mig och Thomas. Han lär ju knappast ha tänkt på något dylikt. Det enda han tänker på är väl hur mycket pengar han får... Bryr mig faktiskt helt ärligt inte om jag inte får ett öre. Vill att det ska bli perfekt istället. Så jag kan åka ner då jag vill och se att gravstenen är som jag vill att den ska vara, att det är planterat och ser fint ut och veta att begravningen blev perfekt. Vilket den också blev. Så när som på Fader vår. Hade föredragit den gamla varianten (bad specifikt om den), men fick den nya. Löste dock problemet och läste den gamla för mig själv. Jag är traditionell och tycker inte om att man gör om saker och ting. Den har funnits i alla tider, varför ska man göra om texten? Vad är det för fel på den gamla? Tycker personligen att den är mycket lättare. Den kan jag utantill, den nya däremot har jag inte en aning om hur den går. Ja hur som helst. Är som begravningsentreprenören sa; "Allt du kommer minnas från begravningen är det som inte blev som du ville ha det." Stämmer alltför bra. Jag var så nöjd med allting, ända tills Fader Vår lästes, det är allt jag minns. När någon frågar hur begravningen var säger jag att den var perfekt, MEN det var fel Fader Vår. Sjukt... Fast överlag är jag nöjd. Jag gick dit med min familj och jag fick det som jag ville, jag fick de blommor jag ville ha, den kista jag ville ha, de psalmer jag ville ha (623, 626 och 627) och den musik jag ville ha (Hallelujah av Leonard Cohen och Air av Bach). Hade lite svårt att acceptera att Thomas var där, men det är så livet är. Bara att bita ihop och låtsas som ingenting.
Ja många tankar är det som yr runt. Just nu är det mest irriterade tankar på allt som folk tänker och gör. Hur kan man efter två år fortfarande inte veta hur den man bor med stavar sitt namn? Jag kan inte släppa det, det är ingen undanflykt att man är en idiot. Man ska kunna stava till någons namn när man sett det så många gånger. Kommer aldrig kunna släppa det där. Började prata med en kille, som stavade mitt namn med "e", sa till honom en gång att jag stavade utan "e". Sen dess har han stavat det utan "e". Que es la problema? Kan andra stava rätt på mitt namn som hör det en eller två gånger så varför kan inte någon man levt ihop med göra det? Möter jag någon som kan stava på fler än ett sätt frågar jag hur personen i fråga stavar, för annars blir det inte den personen jag syftar på! Att dessutom stava fel i något så viktigt som en dödsannons, det bör det vara spöstraff på! Och dessutom inte bara göra det en gång utan två... Så det är inte jag som är modern i hans annons, det är uppenbarligen någon annan. Så det känns. Jag kan inte känna att det är mig han syftar på, därför att det är inte mitt namn.

Dagens visdomsord:
Låt inte någon annan
göra
det du kan
göra
bättre

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: