2009-11-07
00:14:02
Trött och sliten
Ungefär så jag börjar känna mig efter tredje flytten på en vecka. I söndags hjälpte jag systeryster att flytta genom att packa ner allting och sedan packa upp allting. De kommer aldrig någonsin hitta igen alla grejerna i köket. Jag ställde allting enligt min ordning, alltså helt omvänt deras. Ska det bli någon ordning måste man göra det själv, så har de svårt att hitta är det bara att de ringer och frågar, jag vet prcis vart varenda liten gaffel ligger!
I måndags flyttade jag åt Annkan, det tog tre timmar så var det klart, inte så ansträngande alltså. Hon hade ju packat allting så då är det ju inga problem. Det var bara alla dessa trappor, från lägenheten hon flyttade är det 3 eller 4 trappor och dit hon flyttade är det 14 trappor, finns dock hiss. Fast hissen fungerar inte om man inte står i den och trycker upp den... Blev några vänder upp och ner i trappen dock, eftersom vi skulle bära in grejerna också, men hade packat så vi inte fick plats i hissen.
Sedan idag var det hennes killes tur att flytta ur sin lägenhet och hennes säng och soffa som skulle med. Hej och hå. Tog fem timmar, trots att vi var sju personer, har jag för mig, men de var ju killar. Killar är väl inte direkt kända för att vara snabba, jag är väl kanske lite på gränsen till extrem då det gäller sådana där saker, jag är van att man packar bilen full och åker, men inte här inte. Här lägger vi in några saker och funderar ett tag och lägger in några saker till. Efter att ha flyttat sex gånger så har även det praktiskt tänkandet tagit över och jag packar effektivt, så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Det tänker inte alla på... Men efter fem timmar var som sagt allting gjort och vi for och åt. Wehe, mat! Kom på att jag inte ätit sedan frukosten, var lite hungrig. Blev pizza dock, har väl inte direkt något pizzasug nu för tiden, känner hur det lägger sig på fel ställen direkt och får ångest. Men, men jag åt iallafall :)
Från det ena till det andra. Fick ett trevligt samtal imorse! var arbetsförmedlingen som ringde och meddelade att det bara var för mig att gå till körskolan för allt är fixat, C-kortet ligger bara och väntar på mig! Blev väldigt glad, hade mer eller mindre gett upp hoppet om att få det. Som de lät så fanns det till och med en stor möjlighet att få EU-licens, nån ny dumhet de kommit på att man måste ha för att få köra yrkestrafik. Det låg under upphandling just nu, så om jag började med C-kortet så skulle det förhoppningsvis vara klart tills dess. Mycket lovande! Så på måndag bär stegen till körskolan för att påbörja teorin WEEEEEEEEEE!!!!
Har funderat på det där mer och mer på sistone, jag vill verkligen köra lastbil, mer än gärna långkörningar. Varför inte till Tyskland och sånt? Mycket trevligt. Skulle passa mig perfekt! Sen fick jag ett meddelande från en kompis i Vilhelmina idag; "Jag såg precis tre tyskreggade Audibilar köra förbi med musseöron!" Jag är inte avundsjuk, inte alls... Jag saknar Arvidsjaur, något fruktansvärt. Jag skulle skulle vilja flytta upp dit igen, eller Vilhelmina, det kvittar. Så länge jag kommer uppåt, till snön, miljön, bilarna, luften och folket. Har aldrig trivts så bra någonstanns som jag gjorde i Arvidsjaur trots omständigheterna. Ångrar att jag är så kass på matte, CAD och fysik annars hade jag lätt stannat kvar. Är ju drömyrket att bli biltestare, men jag måste tyvärr inse mina begränsningar, det hade inte fungerat. Jag pratade med en kille från klassen när de gick sista terminen, han är väldigt bra på matte och fysik, men han tyckte det var väldigt svårt. Då tänkte jag att det nog var väldigt tur att jag hoppade av då jag gjorde det, för det hade inte fungerat. Även om jag önskar att jag hade fortsatt, men det skulle inte fungerat i längden, även om det inte varit som det var. Hade jag åkt upp själv och verkligen fått all hjälp jag kunde få så hade det ändå inte fungerat, det var för svårt helt enkelt. Men jag saknar dem, jag saknar sammanhållningen i klassen, killarna, stället över huvudtaget, lägenheten och framförallt Eva-Sofie! Fy fan vad kul vi hade det! Det var tider det, jag måste åka upp nån helg och våldgästa henne. Åka lite skoter och klappa på björnskinnet :) Men först måste jag ha ett jobb så jag har något att åka för. Sen är det ganska mycket nu fram till jul kom jag på. Det är dessutom snart jul. Men upp ska jag! Utan tvekan, kanske ska ta det då biltestarna är på väg neröver får jag se dem ett varv iallafall :) Skulle vara skoj att åka upp till Arvidsjaur också, bara för gamla tiders skull liksom. Gå på puben och hälsa på alla tyskar och äta en varm macka på hörnet! Gå på hotellet och skratta åt alla volvoraggare och bli busvisslad efter när man går till Konsum. Vilka tider!
Ja, kanske det man ska leta efter. En kille bosatt norr om Ångermanland... Får man mycket snö, en härlig dialekt, något fint att titta på under vintern, renar att skratta åt, nära till härliga människor och så en kille på köpet ;) Dessutom är villorna billiga där och skatten är låg! Bara plus hela vägen till banken hehe
Men jag får väl vara realistisk och börja med att vara kvar här i Sundsvall, stan man aldrig lär sig hitta i...
Dagens Dikt/visdomsord från okänd:
Så sann, så sann...
I måndags flyttade jag åt Annkan, det tog tre timmar så var det klart, inte så ansträngande alltså. Hon hade ju packat allting så då är det ju inga problem. Det var bara alla dessa trappor, från lägenheten hon flyttade är det 3 eller 4 trappor och dit hon flyttade är det 14 trappor, finns dock hiss. Fast hissen fungerar inte om man inte står i den och trycker upp den... Blev några vänder upp och ner i trappen dock, eftersom vi skulle bära in grejerna också, men hade packat så vi inte fick plats i hissen.
Sedan idag var det hennes killes tur att flytta ur sin lägenhet och hennes säng och soffa som skulle med. Hej och hå. Tog fem timmar, trots att vi var sju personer, har jag för mig, men de var ju killar. Killar är väl inte direkt kända för att vara snabba, jag är väl kanske lite på gränsen till extrem då det gäller sådana där saker, jag är van att man packar bilen full och åker, men inte här inte. Här lägger vi in några saker och funderar ett tag och lägger in några saker till. Efter att ha flyttat sex gånger så har även det praktiskt tänkandet tagit över och jag packar effektivt, så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt. Det tänker inte alla på... Men efter fem timmar var som sagt allting gjort och vi for och åt. Wehe, mat! Kom på att jag inte ätit sedan frukosten, var lite hungrig. Blev pizza dock, har väl inte direkt något pizzasug nu för tiden, känner hur det lägger sig på fel ställen direkt och får ångest. Men, men jag åt iallafall :)
Från det ena till det andra. Fick ett trevligt samtal imorse! var arbetsförmedlingen som ringde och meddelade att det bara var för mig att gå till körskolan för allt är fixat, C-kortet ligger bara och väntar på mig! Blev väldigt glad, hade mer eller mindre gett upp hoppet om att få det. Som de lät så fanns det till och med en stor möjlighet att få EU-licens, nån ny dumhet de kommit på att man måste ha för att få köra yrkestrafik. Det låg under upphandling just nu, så om jag började med C-kortet så skulle det förhoppningsvis vara klart tills dess. Mycket lovande! Så på måndag bär stegen till körskolan för att påbörja teorin WEEEEEEEEEE!!!!
Har funderat på det där mer och mer på sistone, jag vill verkligen köra lastbil, mer än gärna långkörningar. Varför inte till Tyskland och sånt? Mycket trevligt. Skulle passa mig perfekt! Sen fick jag ett meddelande från en kompis i Vilhelmina idag; "Jag såg precis tre tyskreggade Audibilar köra förbi med musseöron!" Jag är inte avundsjuk, inte alls... Jag saknar Arvidsjaur, något fruktansvärt. Jag skulle skulle vilja flytta upp dit igen, eller Vilhelmina, det kvittar. Så länge jag kommer uppåt, till snön, miljön, bilarna, luften och folket. Har aldrig trivts så bra någonstanns som jag gjorde i Arvidsjaur trots omständigheterna. Ångrar att jag är så kass på matte, CAD och fysik annars hade jag lätt stannat kvar. Är ju drömyrket att bli biltestare, men jag måste tyvärr inse mina begränsningar, det hade inte fungerat. Jag pratade med en kille från klassen när de gick sista terminen, han är väldigt bra på matte och fysik, men han tyckte det var väldigt svårt. Då tänkte jag att det nog var väldigt tur att jag hoppade av då jag gjorde det, för det hade inte fungerat. Även om jag önskar att jag hade fortsatt, men det skulle inte fungerat i längden, även om det inte varit som det var. Hade jag åkt upp själv och verkligen fått all hjälp jag kunde få så hade det ändå inte fungerat, det var för svårt helt enkelt. Men jag saknar dem, jag saknar sammanhållningen i klassen, killarna, stället över huvudtaget, lägenheten och framförallt Eva-Sofie! Fy fan vad kul vi hade det! Det var tider det, jag måste åka upp nån helg och våldgästa henne. Åka lite skoter och klappa på björnskinnet :) Men först måste jag ha ett jobb så jag har något att åka för. Sen är det ganska mycket nu fram till jul kom jag på. Det är dessutom snart jul. Men upp ska jag! Utan tvekan, kanske ska ta det då biltestarna är på väg neröver får jag se dem ett varv iallafall :) Skulle vara skoj att åka upp till Arvidsjaur också, bara för gamla tiders skull liksom. Gå på puben och hälsa på alla tyskar och äta en varm macka på hörnet! Gå på hotellet och skratta åt alla volvoraggare och bli busvisslad efter när man går till Konsum. Vilka tider!
Ja, kanske det man ska leta efter. En kille bosatt norr om Ångermanland... Får man mycket snö, en härlig dialekt, något fint att titta på under vintern, renar att skratta åt, nära till härliga människor och så en kille på köpet ;) Dessutom är villorna billiga där och skatten är låg! Bara plus hela vägen till banken hehe
Men jag får väl vara realistisk och börja med att vara kvar här i Sundsvall, stan man aldrig lär sig hitta i...
Dagens Dikt/visdomsord från okänd:
Så sann, så sann...
Att vara stark är inte att
Aldrig falla, att alltid veta,
Att alltid kunna
Att vara stark är inte att
Alltid orka skratta,
Att hoppa högst eller att
Vilja mest
Att vara stark är inte att
Att lyfta tyngst, att komma
Längst eller att alltid
Lyckas
Att vara stark är att se livet
Som det är, acceptera dess
Kraft och att ta del av den,
Att falla till botten, att slå
Sig hårt och att alltid
Komma igen
Att vara stark är att våga
Hoppas, när ens tro är
Som svagast
Att vara stark är att se ett
Ljus i mörkret, och alltid
Kämpa för att nå dit
Kommentera inlägget här:
