Sine metu

Jag kom att tänka på en sak idag... Fick upp nån bild på något sånt där brythjärta eller vad det heter då jag satt och kollade på bilder. Varför ger man bort ett halvt hjärta för? Betyder det att man ger bort bara halva sitt hjärta eller betyder det att man ska/har brutit den andre personens hjärta? Man borde väl ge bort ett helt hjärta, för ingen vill väl ha ett halvt/brustet hjärta... Morgonens fundering... Läste nånting precis efter att jag sett det där där det stod: "You can have your heart back now, I don't want it anymore" Och så var det en bild på en kille som höll i ett trasigt hjärta. Jag la ihop ett och ett och kom fram till att ett helt hjärta är bättre än ett halvt i alla lägen. Så den som skapade brythjärtat var bara en genomond människa som tyckte om att se andra människor lida. För annars hade han/hon gett bort hela hjärtan som var precis likadant som det han/hon själv hade. Det är väl inte ett (1) hjärta som delas, vems hjärta är det isåfall? Den som ger bort det eller den som får det? "Här älskling, jag tog ditt hjärta och delade det i två, hoppas det inte gör något". *hm* Snällt... Säkra alla utgångar kallas det. Så sen går han/hon därifrån med ett helt hjärta och den andre står kvar med ett trasigt. Vad man strävar efter är väl att laga någon annans hjärta, inte att påminna om hur trasigt det är/var. Så varför ge den "utvalde" ett halvt hjärta. Det är ju tecknet för ett brustet hjärta. Tänker man på "brustet hjärta" vad får man upp? Ett halvt hjärta som är avsågat, är det vad man strävar efter då? Att ge någon man försöker laga hjärtat på ett trasigt? Det enda jag får upp i mitt huvud just nu när jag tänker på det är: "Hej, här får du ett trasigt hjärta, känn ingen som helst sorg, ångest eller panik. Jag tyckte bara att det passade dig." *aouch* Nej jag är nog inte något riktigt fan av trasiga hjärtan... Föredrar dem hela och gärna personliga...
Jag tycker mycket bättre om bilden jag såg först:

Det är en sån dag med andra ord, den började i fel ordning och kommer väl sluta så också. Tankarna är helt på fel ställen och jag målar bara upp saker i mitt huvud som egentligen inte fungerar, men säg det till min själ. Livet är ju till för att levas, så varför inte. Insåg inatt då jag inte kunde sova att om jag gjort som jag tänkte göra så skulle jag ha suttit i Thailand just nu. Ibland ligger Tomten på molnen ett steg före... Det fick mig bara att skratta och tänka att det inte är vi som bestämmer då allt kommer omkring, säga vad man säga vill om den egna viljan, men ibland har man ingen. Eller man tror att man har det, därför att Tomten planterar tankar i ens huvud och gör så att man tror att man själv tänkte det. Det var på morrhåret.... Men personligen så får Tomten på molnen plantera så många tankar han vill i mitt huvud om alla slutar lika bra. Eller är det Ödet? En diskussion som jag aldrig riktigt får vinna...
You win some, you lose some, så det är väl bara att köra. Det är inte förrän man fallit som man vet hur det är att landa, så varför inte prova att falla. Vem vet, det kanske är en skön känsla (säger hon med den gigantiska höjdskräcken), men fobier är till för att övervinna och jag har många fobier, så det är lika bra att övervinna alla på en gång! Jag spinner vidare på mina tankar och tar en tur till AF en dag. Det värsta som kan hända är att jag blir lycklig, glad, rik och många erfarenheter rikare :)

Dagens visdomsord: