2010-02-14
01:48:51
Det finns bara en Gud...
... och hans namn är Thåström!
Det var så underbart, så vackert, så fantastiskt, så hjärtskärande ljuvligt. Jag grät nästan, tårarna var inte långt borta kan jag lova. Herregud vilken röst, vilken närvaro. Det kommer aldrig någonsin finnas någon som kan ta hans plats! Det var det här vi hade laddat för sedan före jul och det var precis så underbart som jag förväntat mig. Han är och kommer alltid vara Kungen av Scenen. Ingen kommer någonsin kunna ta hans plats oavsett musikstil. Det finns bara en Thåström och han log mot Annkan :) Jag känner ett enormt lugn i min kropp just nu, min hjärta känns lättare på något sätt. Allt tack vare Thåström. Hans närvaro får en att glömma allt annat i livet. Det fanns flera tillfällen då jag skakade, att få höra Stjärnan som är din live, det finns inget som kan slå det. Jag älskar den och höra den live ger mig rysningar. Den mannen är verkligen något utöver det vanliga och den som inte har sett honom live kan inte föreställa sig hur det är, det är omöjligt. Han är udda, han är närvarande, men ändå fjärran, han är planerad, men ändå sporadisk, han är en Gud!
Jag skulle ha offrat min lycka för dagens spelning, därför att utan Thåström finns ingen lycka!
Åh, tack, tack tack för att du finns!
Att gå från en spelning på en timme och fyrtiofem minuter till ett (förlåt mig) dåligt försök till musik, det är inte okej. Att därefter gå till en spelning med Ebba Gold, vad vi hoppades var ett okej coverband av Thåström, kunde ha varit okej. Men att få uppleva ett rent hån mot allt vad Thåström är, det är inte okej! Vi (jag och Annkan) var båda öppna för dem och tänkte att det kanske äntligen skulle komma några som kunde göra covers på Ebba och Imperiet på ett godkänt sätt. Vad vi dock får se är en pojkspoling med svart kajal som försöker kopiera Thåström, F*cking Hell! Det är så långt ifrån okej det går att komma. Att ställa sig på en scen och försöka låta som Thåström, försöka agera som Thåström, försöka vara Thåström. Det är F*n inte okej!!!! Inte igår, inte idag och i helvete heller imorgon! Jag var stolt över mig själv att jag hade accepterat det faktum att människor kunde vilja göra covers på Thåströms låtar, men att behöva se en extremt dålig piratkopia av honom på scen, det är mer än jag kan hantera! Det är inte humant att försöka få en människa att gå från en Thåströmspelning till en Ebba Goldspelning, det hoppas jag ingen människa ska behöva uppleva igen! Det som skrämmer mig allra mest är det faktum att Thåström börjar bli gammal, han kanske snart lägger av. Vad kommer då alla de här äckliga små emofeministerna växa upp med? Ebba Gold! De kommer tillslut tro att det är så Thåström låter och är. De kanske aldrig får uppleva Guden på scen, utan de får höra Ebba Gold. Gör något innan det är försent! Längst fram vid scenen vid Ebba Gold stod det ett gäng såna dära emofeminister, som också varit på konserten, och vad gör de? De hoppar, de dansar, de sjunger, de tycker skiten är bra! De förstår inte att det inte handlar om låtarna, det handlar om vem som framför dem! Nog fan kommer min pyttipanna från Felix smaka bättre om Gordon Ramsey har värmt den! Simple as that. Vilken idiot som helst kan sjunga, men vilken idiot som helst kan inte framföra Var é vargen som Thåström! Att sen dessutom inte ens kunna sjunga den i rätt ton, det är en skam!!! Vi var tvugna att gå för vi kunde inte hantera det. Vi klarade inte av att lyssna på den där j*vla skiten helt enkelt. Vi klarade inte av se hur de hånade Thåström och på fullaste allvar inte förstå det. Om Thåström hade varit död (tack gode gud att han inte är det) hade han vänt sig i sin grav och skickat sina gamla bandmedlemmar efter de där jäkla nollorna!
Att sen basisten eller vad i helskotta han var, är tatuerade över hela kroppen och har en tjurring i näsan det är en skam! Se hur Thåströms band ser ut! Vanliga, normala, medelålders män. Som njuter av det de gör. Och här står det fyra killar i 25-års åldern och försöker plagiera dem rakt av, nån j*vla måtta får det vara! Jag hoppas de aldrig någonsin lyckas med det de försöker med! Tänk om de skulle börja ge sig på Thåströms sololåtar. Tänk den dag de står där och försöker göra Ingen sjunger blues som Jeffery Lee Pierce *Skjut mig långsamt i foten*.
Jag väljer vad jag minns och det jag tar med mig är den underbara tid jag fick tillsammans med Thåström.
En ny gammal favoritlåt är numera Social Distortion's Footprints on my ceiling
Dagens visdomsord:
Det var så underbart, så vackert, så fantastiskt, så hjärtskärande ljuvligt. Jag grät nästan, tårarna var inte långt borta kan jag lova. Herregud vilken röst, vilken närvaro. Det kommer aldrig någonsin finnas någon som kan ta hans plats! Det var det här vi hade laddat för sedan före jul och det var precis så underbart som jag förväntat mig. Han är och kommer alltid vara Kungen av Scenen. Ingen kommer någonsin kunna ta hans plats oavsett musikstil. Det finns bara en Thåström och han log mot Annkan :) Jag känner ett enormt lugn i min kropp just nu, min hjärta känns lättare på något sätt. Allt tack vare Thåström. Hans närvaro får en att glömma allt annat i livet. Det fanns flera tillfällen då jag skakade, att få höra Stjärnan som är din live, det finns inget som kan slå det. Jag älskar den och höra den live ger mig rysningar. Den mannen är verkligen något utöver det vanliga och den som inte har sett honom live kan inte föreställa sig hur det är, det är omöjligt. Han är udda, han är närvarande, men ändå fjärran, han är planerad, men ändå sporadisk, han är en Gud!
Jag skulle ha offrat min lycka för dagens spelning, därför att utan Thåström finns ingen lycka!
Åh, tack, tack tack för att du finns!
Att gå från en spelning på en timme och fyrtiofem minuter till ett (förlåt mig) dåligt försök till musik, det är inte okej. Att därefter gå till en spelning med Ebba Gold, vad vi hoppades var ett okej coverband av Thåström, kunde ha varit okej. Men att få uppleva ett rent hån mot allt vad Thåström är, det är inte okej! Vi (jag och Annkan) var båda öppna för dem och tänkte att det kanske äntligen skulle komma några som kunde göra covers på Ebba och Imperiet på ett godkänt sätt. Vad vi dock får se är en pojkspoling med svart kajal som försöker kopiera Thåström, F*cking Hell! Det är så långt ifrån okej det går att komma. Att ställa sig på en scen och försöka låta som Thåström, försöka agera som Thåström, försöka vara Thåström. Det är F*n inte okej!!!! Inte igår, inte idag och i helvete heller imorgon! Jag var stolt över mig själv att jag hade accepterat det faktum att människor kunde vilja göra covers på Thåströms låtar, men att behöva se en extremt dålig piratkopia av honom på scen, det är mer än jag kan hantera! Det är inte humant att försöka få en människa att gå från en Thåströmspelning till en Ebba Goldspelning, det hoppas jag ingen människa ska behöva uppleva igen! Det som skrämmer mig allra mest är det faktum att Thåström börjar bli gammal, han kanske snart lägger av. Vad kommer då alla de här äckliga små emofeministerna växa upp med? Ebba Gold! De kommer tillslut tro att det är så Thåström låter och är. De kanske aldrig får uppleva Guden på scen, utan de får höra Ebba Gold. Gör något innan det är försent! Längst fram vid scenen vid Ebba Gold stod det ett gäng såna dära emofeminister, som också varit på konserten, och vad gör de? De hoppar, de dansar, de sjunger, de tycker skiten är bra! De förstår inte att det inte handlar om låtarna, det handlar om vem som framför dem! Nog fan kommer min pyttipanna från Felix smaka bättre om Gordon Ramsey har värmt den! Simple as that. Vilken idiot som helst kan sjunga, men vilken idiot som helst kan inte framföra Var é vargen som Thåström! Att sen dessutom inte ens kunna sjunga den i rätt ton, det är en skam!!! Vi var tvugna att gå för vi kunde inte hantera det. Vi klarade inte av att lyssna på den där j*vla skiten helt enkelt. Vi klarade inte av se hur de hånade Thåström och på fullaste allvar inte förstå det. Om Thåström hade varit död (tack gode gud att han inte är det) hade han vänt sig i sin grav och skickat sina gamla bandmedlemmar efter de där jäkla nollorna!
Att sen basisten eller vad i helskotta han var, är tatuerade över hela kroppen och har en tjurring i näsan det är en skam! Se hur Thåströms band ser ut! Vanliga, normala, medelålders män. Som njuter av det de gör. Och här står det fyra killar i 25-års åldern och försöker plagiera dem rakt av, nån j*vla måtta får det vara! Jag hoppas de aldrig någonsin lyckas med det de försöker med! Tänk om de skulle börja ge sig på Thåströms sololåtar. Tänk den dag de står där och försöker göra Ingen sjunger blues som Jeffery Lee Pierce *Skjut mig långsamt i foten*.
Jag väljer vad jag minns och det jag tar med mig är den underbara tid jag fick tillsammans med Thåström.
En ny gammal favoritlåt är numera Social Distortion's Footprints on my ceiling
Dagens visdomsord:
Jag kräver bara en sak
och det är det bästa
och det är det bästa
Kommentera inlägget här:
