2010-01-31
14:20:49
Tiden gör oss alla vackrare
Hör följande då jag glider förbi vardagsrummet på min väg mot kompresser och saltlösning:
Mamma: Han kan inte vara svensk från början?
Pappa: Nej, jag tror han kommer från Norrbotten.
Försökte komma på ett land som lät som Norrbotten, men lyckades inte något vidare, så jag antar att Norrbotten har gått och blivit ett eget land :) Eller så missade jag början av konversationen, vilket som. Jag skrattade lite och lullade vidare :)
Har kommit in i en väldigt djup period av Weeping Willows, Magnus Carlson (från WW), Definitivt femtio spänn och Dia Psalma. Mycket skönt måste jag säga. Tror det beror på humöret, får väl kopiera Linas inlägg, för det stämde ganska bra överens med mig just nu... Men till veckan ska vi ändra på det! Är fulltecknad på körlektioner måndag, tisdag, torsdag och fredag. Varav måndagens lektion ligger placerad som sista passet. Problematiken i detta är dock att jag blir färdig runt 17.30 och har då ingen bil, så jag kan inte göra som jag tänkte göra :( Får helt enkelt ta bussen hem istället och somna. Var lite synd måste jag säga. Hade annars passat väldigt bra att äta på stan och sen våldgästa den nykomne Herrn eller om han inte behagar uppskatta mitt sällskap, åka på träningen och sitta och kommentera deras felaktigheter :) Men det blir istället inget av det *gråter floder* Ska dock se till att ta en TIDIG buss in, det skulle ju bli kallt så. Om jag känner Sundsvalls kollektivtrafik rätt så kommer jag nog få vänta ett tag på bussen, eller bli stående ett tag pga. okunnighet från något håll. Vill verkligen inte missa lektionen så därför åker jag väl in någon timme tidigare och sätter mig på Waynes. Sen går jag och flörtar med Frida på körskolan så jag får en fin avbetalning på E-kortet *vill inte betala*.
Jag kom fram till att jag har passerat stadierna småsenil, senil delight och senil. Jag är inne på stadiet Hypersenil. Glömmer hela tiden bort allt jag ska göra. Skulle ringt ett samtal i fredags, men glömde lappen hemma och sen glömde jag att jag skulle ringa också. Har gått i tre veckor och vetat om att jag ska ringa ett annat samtal, men glömt det varenda j*vla dag. Kommit på det då jag släcker lampan. Har till och med skrivit upp det några gånger, men tappat bort lappen *way to go*.
Av nattens messande har jag kommit fram till följande: Jag glömmer mer saker då jag är trött och nykter än då jag är så full att jag inte kan stå på benen. Det är inte bra med tanke på att jag är trött ganska ofta. Var ju inte helt nykter på Annandagen och nyårsafton, men jag minns allt! Var nykter hela den här veckan, men minns inte riktigt alla meddelanden som skickats fram och tillbaka, mindre bra alltså. Jag däckade 22.40 igår kväll. Klockan 00.12 eller nåt sånt fick jag ett meddelande. Läste det och svarade. Höll på så i en halvtimme, sen gjorde vi kväll. Problemet är bara att jag minns inte vad vi skrev till varandra. Någonting om någon stuga tror jag, eller om det var omgången före vid 20 snåret. Jobbigt det där att inte minnas vad man gör :) Inte kan jag spara meddelandena heller för då blir minnet på telefonen fullt och den slutar ta emot meddelanden. Krångligt måste jag säga!! Kanke ska överväga att köpa en ny telefon *en fin tanke* Han fick spunk häromdagen då det kom ett meddelande och började hypervibrera och blev alldeles vit på skärmen. Det slutade med att jag fick "tappa" honom på golvet så jag kunde få upp luckan för att ta ut batteriet. Vid vissa tillfälllen struntar han i att vibrera istället, så då måste jag sitta och titta på den konstant istället för att se om det börjar blinka (vid tillfällen då jag inte kan ha ljudet på). En ny telefon kan vara en bra investering! Men jag vill inte, vill inte göra mig av med min lilla älskling :'( Har ju hängt med i drygt fyra år och han är ju tysk och sista modellen som någonsin gjorts och vit och alldeles, alldeles underbar! Men han börjar bli lite sliten, luckan är skev, färgen är borta, märket är borta, batteriluckan är trasig, batteritiden ligger på 10 min vid samtal, han hänger sig med jämna mellanrum, han måste vara upp och ner vid vissa tillfällen då man ska skicka meddelanden, han sänder bara meddelanden till vissa utvalda (Lina är inte en av dessa), kameran är kass och han har ett minne som ligger på minus nu för tiden. Men ändå, det är ju en Siemens!!! Det är ju min alldeles egna lilla tysk! Jag har lite svårt att se att jag skulle välja ett annat land, det förstör ju min image, kan ju inte sitta och köra tyskt och prata japansk. Det fungerar ju inte! Man måste ju hålla sig till samma land, och jag föredrar Tyskland! Vilka telefoner kommer därifrån? Finns det ens några kvar? Blir gråtfärdig då jag tänker tanken att behöva byta ut min älskade lilla SF65:a. Alla minnen vi har! Visst tiden har satt sina spår, men vi blir alla vackrare med tiden! Nu skiftar han i en rosa ton, inte längre kritvit som från början. Han är snarare borstad metall på sina ställen än slipad aluminum, men det är vackert! För jag vet ju vad han har gått igenom för att komma dit, han har varit min närmsta vän genom mångt och mycket. Inte kan jag väl lämna honom? Blivit en honom dessutom, inte längre en "den" *hm* Men han är min!!! Trognare än någon annan någonsin klarar av att vara!!!
Jag kör på en favorit i repris och gräver ner mig i mitt musiklyssnande och mitt spindelharpan lösande och glömmer resten av världen. Den ger mig ändå inte det jag vill att den ska ge mig så då kan den gott hålla sig borta!
Dagens visdomsord:
Mamma: Han kan inte vara svensk från början?
Pappa: Nej, jag tror han kommer från Norrbotten.
Försökte komma på ett land som lät som Norrbotten, men lyckades inte något vidare, så jag antar att Norrbotten har gått och blivit ett eget land :) Eller så missade jag början av konversationen, vilket som. Jag skrattade lite och lullade vidare :)
Har kommit in i en väldigt djup period av Weeping Willows, Magnus Carlson (från WW), Definitivt femtio spänn och Dia Psalma. Mycket skönt måste jag säga. Tror det beror på humöret, får väl kopiera Linas inlägg, för det stämde ganska bra överens med mig just nu... Men till veckan ska vi ändra på det! Är fulltecknad på körlektioner måndag, tisdag, torsdag och fredag. Varav måndagens lektion ligger placerad som sista passet. Problematiken i detta är dock att jag blir färdig runt 17.30 och har då ingen bil, så jag kan inte göra som jag tänkte göra :( Får helt enkelt ta bussen hem istället och somna. Var lite synd måste jag säga. Hade annars passat väldigt bra att äta på stan och sen våldgästa den nykomne Herrn eller om han inte behagar uppskatta mitt sällskap, åka på träningen och sitta och kommentera deras felaktigheter :) Men det blir istället inget av det *gråter floder* Ska dock se till att ta en TIDIG buss in, det skulle ju bli kallt så. Om jag känner Sundsvalls kollektivtrafik rätt så kommer jag nog få vänta ett tag på bussen, eller bli stående ett tag pga. okunnighet från något håll. Vill verkligen inte missa lektionen så därför åker jag väl in någon timme tidigare och sätter mig på Waynes. Sen går jag och flörtar med Frida på körskolan så jag får en fin avbetalning på E-kortet *vill inte betala*.
Jag kom fram till att jag har passerat stadierna småsenil, senil delight och senil. Jag är inne på stadiet Hypersenil. Glömmer hela tiden bort allt jag ska göra. Skulle ringt ett samtal i fredags, men glömde lappen hemma och sen glömde jag att jag skulle ringa också. Har gått i tre veckor och vetat om att jag ska ringa ett annat samtal, men glömt det varenda j*vla dag. Kommit på det då jag släcker lampan. Har till och med skrivit upp det några gånger, men tappat bort lappen *way to go*.
Av nattens messande har jag kommit fram till följande: Jag glömmer mer saker då jag är trött och nykter än då jag är så full att jag inte kan stå på benen. Det är inte bra med tanke på att jag är trött ganska ofta. Var ju inte helt nykter på Annandagen och nyårsafton, men jag minns allt! Var nykter hela den här veckan, men minns inte riktigt alla meddelanden som skickats fram och tillbaka, mindre bra alltså. Jag däckade 22.40 igår kväll. Klockan 00.12 eller nåt sånt fick jag ett meddelande. Läste det och svarade. Höll på så i en halvtimme, sen gjorde vi kväll. Problemet är bara att jag minns inte vad vi skrev till varandra. Någonting om någon stuga tror jag, eller om det var omgången före vid 20 snåret. Jobbigt det där att inte minnas vad man gör :) Inte kan jag spara meddelandena heller för då blir minnet på telefonen fullt och den slutar ta emot meddelanden. Krångligt måste jag säga!! Kanke ska överväga att köpa en ny telefon *en fin tanke* Han fick spunk häromdagen då det kom ett meddelande och började hypervibrera och blev alldeles vit på skärmen. Det slutade med att jag fick "tappa" honom på golvet så jag kunde få upp luckan för att ta ut batteriet. Vid vissa tillfälllen struntar han i att vibrera istället, så då måste jag sitta och titta på den konstant istället för att se om det börjar blinka (vid tillfällen då jag inte kan ha ljudet på). En ny telefon kan vara en bra investering! Men jag vill inte, vill inte göra mig av med min lilla älskling :'( Har ju hängt med i drygt fyra år och han är ju tysk och sista modellen som någonsin gjorts och vit och alldeles, alldeles underbar! Men han börjar bli lite sliten, luckan är skev, färgen är borta, märket är borta, batteriluckan är trasig, batteritiden ligger på 10 min vid samtal, han hänger sig med jämna mellanrum, han måste vara upp och ner vid vissa tillfällen då man ska skicka meddelanden, han sänder bara meddelanden till vissa utvalda (Lina är inte en av dessa), kameran är kass och han har ett minne som ligger på minus nu för tiden. Men ändå, det är ju en Siemens!!! Det är ju min alldeles egna lilla tysk! Jag har lite svårt att se att jag skulle välja ett annat land, det förstör ju min image, kan ju inte sitta och köra tyskt och prata japansk. Det fungerar ju inte! Man måste ju hålla sig till samma land, och jag föredrar Tyskland! Vilka telefoner kommer därifrån? Finns det ens några kvar? Blir gråtfärdig då jag tänker tanken att behöva byta ut min älskade lilla SF65:a. Alla minnen vi har! Visst tiden har satt sina spår, men vi blir alla vackrare med tiden! Nu skiftar han i en rosa ton, inte längre kritvit som från början. Han är snarare borstad metall på sina ställen än slipad aluminum, men det är vackert! För jag vet ju vad han har gått igenom för att komma dit, han har varit min närmsta vän genom mångt och mycket. Inte kan jag väl lämna honom? Blivit en honom dessutom, inte längre en "den" *hm* Men han är min!!! Trognare än någon annan någonsin klarar av att vara!!!
Jag kör på en favorit i repris och gräver ner mig i mitt musiklyssnande och mitt spindelharpan lösande och glömmer resten av världen. Den ger mig ändå inte det jag vill att den ska ge mig så då kan den gott hålla sig borta!
Dagens visdomsord:
De sätter dig på pidestal
För du är deras ideal.
Men dåras du av deras pris,
Så gör de om dig på sitt vis.
Och när de fått dig dit de vill,
Så gör de om dig lite till.
De finner fel på allt du gör,
Ditt sätt att vara, ditt humör,
De skapar om din karaktär,
De kritiserar, mästrar, lär.
Allt de beundrat är det slut med.
Jag avskyr dem, de gör mig utled.
Kommentera inlägget här:
