Sine metu

Kjettingpojken....

Nu är det slut. Vi som haft en så fin tid tillsammans, i vått och torrt. I snö, i regn, i halka, i sol, i skugga, i berg, i dalar, på toppar. Men nu är det slut. Nu är den vackra tiden förbi. Sommaren har kommit och livet återgår lika brutalt som en mawashi-geri i tinningen på måndag morgon. Ingen mer Kjettingpojken, inga fler dumma skämt, inga fler "blev du rädd?", ingen mer knæckebrød i solskenet.

Aldrig har en arbetsplats varit så klockren. Aldrig har jag haft så mycket gøy. Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid och Aldrig har jag träffat en mer positiv människa!

Vi har haft det bra, vi har skrattat, gråtit (rent mentalt), svurit, hamrat, burit, klättrat, trynat, ryggat, misslyckats och lyckats så bra. Du har gått att lita på alla gånger, du har klarat allt och aldrig vikit dig för något. Oavsett om det varit planerat eller inte. Du har framförallt fått mig genom vintern, den kalla, hala, våta vintern. Du har fått gett skäl för ditt namn då du i alla väderlekar har fått stått på knä och tagit på kjettingen, men du har aldrig klagat!

Jag minns den gången du puttade mig uppför backen hos hon i 20 miljoner villan, jag skrek åt dig att hoppa ur, för det skulle ta stopp och jag skulle aldrig klara backen. Du hoppade ur bilen i 20 km/h och hjälpte mig uppför backen, hjälpte mina 5,6 ton uppför backen. Precis som alla gånger.

Jag minns sokkeln som vi satte upp på en minut, då vi var synkade ut i fingerspetsarna och kunden säger med en imponerad ton; "Det syns att ni har arbetat tillsammans länge och satt ihop såna här". Vår första sokkel *aaaaaah*

Jag minns alla gånger då du inte orkar vänta mig (eller inte velat bära två), du har bara tagit soffan på axeln och gått oavsett om det varit en Living eller en Boston. De gånger du tyckt synd om mig och tagit det tyngsta, de gånger jag bett om din hjälp och du har tagit det. Fina tider...

Som jag har skrattat de här sex månaderna!

Men det är väl inte så konstigt att man får en relation till någon man umgås med 7 timmar om dagen, 5 dagar i veckan i 6 månaders tid. Men vi har lyckats ganska bra måste jag säga, till trots på en pytteliten bostadsyta *som anden i Aladdin*

Fy fasiken vad kul vi har haft det, eller jag iallafall, du kanske har haft den värsta tiden i ditt liv ;) men jag vet att du gillar mig *hehe*

Ja det har varit bra!

Men nu är det slut, nu är det tillbaka till rullande schema, tillbaka till sura, trötta, ilskna Charlott :( Livet är inte vidare snällt ibland...

Jag lovar att ge dig goda referenser!

Lyftkapacitet: Som en 6 tons motviktstruck

Positivitet: Som en tre- åring på julaftonsmorgon

Samarbetsförmåga: Som gravitationen och en fallande macka

Du har varit grejt helt enkelt!

Och varje gång jag ser solen då jag åker ur en tunnel kommer jag tänka på dig *naaaaaaaaaaa!*

Vi avslutade starkt iallafall, en bergsbestigning, en galen man, en mardrömsmontering, en kustig, tre timmars övertid och ryggning utan dess like... Vi gör det bra!

Men vänta du bara! I will find you!!! När du minst anar det kommer jag dyka upp på byn, men piskan och kladdkakan redo ;P

Til then: Inga cigaretter! *pekar med fingret och skakar på huvudet*