Sine metu

2012-07-12
13:05:07

Plötsligt händer det
När jag åkte in till Langhus inatt så kom den en sån där underbar människa och gjorde en omkörning. Han gick in så pass snävt på mig att jag bara såg motorhuven på honom. Där kände jag att det var nära. Ända tills jag hundradelen senare såg en husvagn närma sig min backspegel farligt fort. Det visade sig att det var hans....
Idioten hade tydligen glömt att han hade en husvagn med sig och det kunde ha blivit en riktigt otrevlig krasch, om det inte vore för det faktum att jag precis tagit mig ur tunneln och var på Drammensbron där det är skuldra på vägen. Så jag fick väja ut på den för att hans husvagn inte skulle köra in i mig. Jag skänker honom mitt nackskott!
Är väldigt sällan som ajg får hjärtat i halsgropen då jag kör bil, men det där var utan tvekan det värsta hittills. Känslan som kommer då man ser en husvagn millimeter från sidospegeln... Jag lovar att skära sönder hans däck då jag ser honom...
Men den incidenten hamnade ju i ganska mycket större perspektiv då jag kom till Langhus och träffade KD bilen.... Har inte sett honom på hela veckan och trodde han hade ferie. Det visade sig att han hade fått sin nya bil, men av en helt annan anledningen än den jag hade förväntat mig.
På väg ner till Kristiansand i fredags så hade han fått en däckexplosion i en vänsterkurva och varit upp på autovernet, för att studsa ut igen och fortsätta 50 meter innan han än en gång åkte in i det igen. Den andra gången han åkte in i det så fortsatte han dock rakt fram ca 150 meter. Han slet med sig alla betongfundament till mitträcket och det hela slutade längst ut på vänster sida av vägen, på fel körbana... Jag såg bilderna och det var ju helt galet. han hade samlat ihop alla fundament framför vänster framhjul och låt tryckt mot mitträcket.
Vänster framhjul var riktat snett bakåt och allt upp till golvet i hytten var bortskalat. Han hade en jäkla tur!
Han klarade sig med tre brutna revben och ett brutet lillfinger. Det kallar man änglavakt...
Han hade ungefär 35 ton på bilen (och hengern) och låt i 90 när det hände.... Och han var ensam på vägen... Tur kallar man det.
Men ja, såna saker sätter ju livet i perspektiv. Det är ju inte en fråga om om det kommer hända, utan det är en fråga om när. Fortsätter jag med det här jobbet (som jag planerar att göra) så kommer jag någon gång råka ut för samma sak som honom. Förhoppningsvis med samma utgång och inte värre.
Det är väl den största anledningen till att jag håller hastighetsbegränsningarna. Man vet aldrig då det händer och jag vill försöka få de bästa förutsättningarna jag kan för att det ska gå bra.
Det är sjukt egentligen hur man inte tänker på allt som kan hända. Jag har ju ändå många mil per år på vägen, men än har jag varit skadebefriad. Det värsta som har hänt var då luftslangen gick till hengern och katastrofbromsen satte in. Men det var ju ändå lugnt. Hastigheten sjunk från 80 till 60 på några sekunder och sen var det ju bara att bromsa tills jag stod still. Hamnade ju lite halvtaskigt på vägen, men jag stod fortfarande upp och var på vägen, inte i vattnet neranför bron.
Såna här saker visar ju bara hur viktigt det är med korrekt lastsäkring och hastighet. Kom direkt att tänka på någon annan som inte hade klarat sig så bra om det var han som råkat ut för det. För han hade haft rören som tryckt på...
Dagens visdomsord:
Inget varar för evigt

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: